fredag 14 februari 2014

LO föreslår "en ny skattereform". Gåtfullhet och vaghet dominerar.



LO argumenterar på DN-debatt 14/2 för "en ny skattereform". Jag tar här upp frågorna som LO i DN-artikeln väcker, men även frågorna som de glömt eller undviker. Vad innebär egentligen deras förslag och verklighetsbild?
(Texten publicerad på DN-debatt webb den 14 februari, 2014.)

LO påstår inledningsvis att "inkomstklyftorna växer" vilket är oriktigt för dem som kan sakförhållandet, och som tidigare visats; se t ex DN-debatt 17-18 juni 2013, riksdagsdebatt 22/8 2013 och Finanspolitiska rådets rapport maj 2013. Påståendet kommer säkert att upprepas av oppositionen trots att det är ogrundat så vaccinering mot denna osanning är viktig.
I sin beskrivning om varför det behövs en skattereform fokuserar LO helt på fördelning och undviker den viktiga grundfrågan. Hur skapar vi goda villkor för människor, entreprenörer och företag så att vi får fler jobb, mer välstånd och bättre välfärd? Här spelar skatter en viktig roll. I LO:s värld verkar det dock enbart vara fördelning, d.v.s. högre skatter för vissa, som är lösningen.  "Det är ekonomin, dumbom" som Bill Clintons stabschef röt till presidenten när han höll på att tappa fokus i en valrörelse. Jag vill ryta ungefär samma till LO: Det är en växande ekonomi, inte högre skatter, som skapar välstånd och välfärd.
Det andra som LO talar tyst om är omvärlden och ekonomi- och skattekonkurrens. Den har tilltagit sedan den förra skattereformen. Personer och företag flyttar mellan länder och världsdelar. Det går inte år 2014 att fokusera enbart på nationell fördelningspolitik, och varje skatteändring och skattereform måste ta hänsyn förändringar och anpassa systemet till en globaliserad värld. Det gäller inte minst för en utrikeshandelsberoende nation som Sverige. Annars är risken stor att vi får höga skattesatser, men färre som betalar skatten. Här finns en allvarlig lucka i LO:s skatteförslag.

Det första LO-kravet är högre skatter. Här finns det också inom S en falang som ser höjda skatter som lösningen på det mesta. Både LO:s och S egna långa lista med utgiftsförslag gör att höjda skatter kan ses som ett attraktivt alternativ. "Rationella" skatter kallar LO det, och det är en omskrivning för skattehöjningar främst för andra än majoriteten av LO-medlemmar, d.v.s. höjd skatt på högre arbetsinkomster, på kapital och fastigheter mm.
Det andra kravet gäller slopade avdrag. Här kan utgå från att t.ex. RUT- och ROT-avdragen kvalar in. Men anledningen till att dessa avdrag behövs är att det höga svenska skattetrycket gör att tjänsterna annars orimligt dyra och ointressanta för vanligt folk. Eftersom LO snarare vill höja skattetrycket än sänka det, är risken stor att slopade avdrag blir förödande för branschen och skadar jobben.
Det tredje kravet gäller återinförd arvsskatt, dvs. att föräldrar inte skall få överföra hela sitt sparande till sina barn, en skatt som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet avskaffade. Men LO duckar för den svåra frågan, om hur. Skatter av denna typ leder lätt till mycket trixande och överförande av tillgångar för att undvika skatten. Risken - gränsande till visshet! - är stor att de resursstarka kan skatteplanera sig runt skatten, medan vanligt folk får betala.

Det fjärde kravet är höjd skatt på viss konsumtion. Nyckelordet är "viss", men inte heller här talar inte LO ur skägget. Man kan med fog misstänka att det handlar om höjd restaurangmoms och högre krogpriser. Alla momsförändringar behöver dock ta hänsyn till att hög beskattning av arbetsintensiva varor och tjänster riskerar leda till färre jobb och därmed lägre skatteintäkter i andra änden. Hänsynen till jobben lyser med sin frånvaro.

Det femte kravet - att ersätta jobbskatteavdraget med grundavdrag - vill LO låta påskina inte påverkar viljan att arbeta. Det har sina fördelar med enkla skatteregler, men höjda grundavdrag är mycket kostsamma och det är inte lika effektivt sätt att stimulera till ökat arbete som jobbskatteavdraget.

Det sjätte kravet gäller översyn av fastighetsskatten. Eftersom det inte talas om lägre skatt någonstans i artikeln är det högre fastighetsskatt som avses, naturligtvis. Här går LO hand i hand med Vänsterpartiet som också är intresserat av höjd fastighetsskatt. Sett tillsammans med LO:s övriga skrivningar blir helhetsbilden att LO vill skärpa villkoren för människors boende successivt.

Det sjunde kravet, om harmoniserad bolagsskatt inom EU, är helt orealistiskt vilket LO måste vara medveten om. LO:s tanke är uppenbarligen att försöka stoppa fortsatta sänkningar av bolagsskatten genom samarbete inom EU. EU-kommissionen försöker redan utan större framgång att harmonisera företagsskattebasen. Att tro att det skulle vara framkomligt att därtill harmonisera skattesatserna är helt orimligt och skulle tulla på principen om medlemsstaters suveränitet att sätta sina egna skattesatser.

Sammantaget ger LO:s förslag för en ny skattereform intrycket av en lång lista på förslag till höjda skatter, utan förståelse för behoven av ett skattesystem som stimulerar tillväxt och välstånd i en globaliserad värld. Resultat riskerar bli höga skatter som få betalar och som hämmar jobben.

 
Frågan är vilket tryck LO skulle sätta på Socialdemokraterna vid en valseger för att få igenom dessa skattekrav. Partiet står i uppenbar tacksamhetsskuld till LO på grund av LO:s finansiering av socialdemokraternas valrörelser, och hela LO-armén av gratis valarbetare till förfogande.
 

Carl B Hamilton, ekonomisk-politisk talesperson (FP)

Inga kommentarer: