Sahlins lappkast och turer om elkablar.

Oppositionsledaren Mona Sahlin angriper regeringen för att planera att bygga ut överföringskapaciteten av elektricitet till andra länder. När hon gör detta ger hon en osann beskrivning av den politik hon själv utformade som minister. Hon hänvisar även till basindustrins intressen, men har tidigare förnekat något sådant. Sahlins lappkast och turer i frågan tyder på att hon är pressad.

Nu säger Sahlin: "Den svenska hållningen till fler elkablar till Europa har hittills vilat på beslutet att först kräva integration av marknaderna på regional nivå i hela EU, inte bara Norden, och först därefter förorda ytterligare hopkoppling." (Svenska Dagbladet 13/2 2009.) "Jag har inte ändrat ståndpunkt, det är den regering som vann valet 2006 som ändrat svenska positioner", skriver Sahlin vidare (DN 15/2). Men detta är osant. Sahlins position idag har inte alls varit någon svensk hållning, och allra minst Sahlins egen.

Så sent som fyra månader före valet 2006 svarade Mona Sahlin på en riksdagsfråga från Hans Backman (FP) om EU:s elmarknadsdirektiv: "Genomförandet av elmarknadsdirektivet och skapandet av en inre marknad för el syftar till att ge positiva effekter för konkurrensen och därmed för kunderna. Det är därför viktigt att direktivet implementeras i alla medlemsländer så att förutsättningar för en fullt fungerande och konkurrensutsatt inre marknad skapas." (2005/06:1428). Budskapet var klockrent frihandelsvänligt.

Sahlin hänvisar nu till basindustrins intressen. "[Regeringens linje] kan knappast vara gynnsam för de svenska jobben i basindustrin som redan drabbats av hög arbetslöshet." (DN 15/2). "Jag tänker fortsätta att värna jobben i basindustrin." (SvD den 13/2).

En första invändning är naturligtvis att nya kablar inte är något som alls kan påverka arbetslöshet, elhandeln eller priser i den nuvarande tuffa ekonomiska situationen eftersom dessa investeringar, precis som det mesta i energibranschen, tar flera år att genomföra. T ex kan en ny elkabel till Baltikum vara på plats och fungera ca år 2015.

En andra invändning är att Sahlin som ansvarigt statsråd så sent som tre månader före valet 2006 svarade på en skriftlig fråga från undertecknad om uttalanden i SvD den 2 juni 2006 om överläggningar mellan regering och näringsliv. Sahlin sa då att: "Krav på att begränsa eller diskriminera export eller import av el förekommer inte på de många möten jag som minister har med mängder av svenska företag och näringslivsföreträdare" (skr. fråga 2005/06:1755). Men varifrån har då Sahlin fått idén om hinder för export av el för att gynna basindustrin om sagda industri inte ens begärt det?

Vidare: Mona Sahlin var föredragande minister för propositionen 2005 om genomförande på svensk botten av EG:s direktiv om gemensamma regler för den inre marknaden för el (prop. 2004/05:62). I direktivet sägs bl. a att "Det faktum att nödvändig nätstruktur, bland annat sammanlänkningsstrukturen, anläggs och underhålls bör bidra till en stabil elförsörjning. Underhåll och anläggning av nödvändig nätinfrastruktur, inbegripet sammanlänkningskapaciteten och decentraliserad elproduktion, är viktiga förutsättningar för att garantera en stabil elförsörjning." (inledningsavsnittet, 23).

Det är helt klart att Sahlins förslag nu, år 2009, till svensk agerande helt strider mot elmarknadsdirektivet. Även när elmarknadsdirektivet behandlades i riksdagens EU-nämnd 2002 drev den dåvarande S-regeringen en tydlig frihandelslinje: "Sverige anser att det är angeläget att EU:s arbete med att undanröja hinder för väl fungerande gemensamma el- och gasmarknader genomförs effektivt och skyndsamt, men inte på bekostnad av en urvattning av direktivförslagen."

Den svenska ståndpunkten i ett tvillingdirektiv vid samma tidpunkt var snarlik: "Sverige anser att det är angeläget att EU:s arbete med att undanröja hinder för väl fungerande gemensamma el- och gasmarknader genomförs effektivt och skyndsamt. När det gäller den övergripande synen på förordningens [om villkor för tillträde till nät och för gränsöverskridande handel] innehåll är Sverige positivt och välkomnar förslaget." (Kommenterad dagordning EUN2002/2718/EIS, 2002-11-15). När frågan var uppe i EU-nämnden begärde ingen ledamot ordet; inte heller V eller MP. Ordföranden Inger Segelström (S) konstaterade att det fanns en majoritet för regeringens ståndpunkt (22/11 2002).

Sahlins försök till bluff om det egna agerandet kan jag bara tolka som att hon är mycket pressad i energifrågan.