Det har vänt i ekonomin! Vi går mot ljusare tider.

Det har vänt i ekonomin! Vi går mot ljusare tider.

På arbetsmarknaden är inom kort varslen tillbaka på normal nivå. Prognoserna för sysselsättningen skrivs upp, och prognoserna för arbetslösheten skrivs ned.

På grund av den fruktansvärda chock som drabbade världsekonomin hösten 2008 riskerar dock arbetslösheten i Sverige, liksom i andra länder, att ligga kvar på höga nivåer.

För att arbetslösheten snabbt ska minska behövs ekonomisk-politiska åtgärder. Det innebär hjälp till omställning genom utbildning och arbetsmarknadspolitiska åtgärder, vilket också alliansregeringen genomför. Länens varselsamordnare, kommunerna och högskolorna har redan av regeringen fått det antal utbildningsplatser som de själva anser att de kan hantera utan kvalitetsproblem.

EU-kommissionen har gjort prognoser för varje medlemsland och för hela EU. Prognoserna visar att tillväxten väntas blir högre och arbetslösheten lägre i Sverige jämfört med hela EU och med euroländerna.

Kommissionen uppskattar att det svenska budgetunderskottet 2010 kommer att vara drygt tre procent, medan budgetunderskottet inom EU i genomsnitt väntas bli mer än dubbelt så stor, drygt 7 procent.

Arbetslösheten i Sverige väntas stanna på 8,5 procent i år, vilket är lägre än EU-snittet (9,1 procent) och även lägre än genomsnittet för eurozonen (9,5 procent).

Arbetslösheten i Sverige väntas dock öka under 2010 till 10,2 procent, vilket är en hög nivå men dock snäppet lägre än EU-snittet för 2010 och lägre än genomsnittet för euroländerna på 10,7 procent.

Det går alltså bättre för Sverige än för andra länder. Vi kan vara en liten smula stolta över det – om än alls icke nöjda.

Vänstertrojkans svar på nedgången i den privata industrin är löften om att permanent öka de offentliga utgifterna.

Det är dock riskfyllt att lägga förslag på förslag som långsiktigt och permanent skulle öka den offentliga sektorns utgifter när det istället är den privata sektorn som behöver få en rejäl skjuts. Trojkaförslagen ökar risken för långsiktiga budgetunderskott.

En sådan politik är särskilt allvarlig i kombination med en trend mot långsiktigt stigande utgifter på grund av det faktum att allt färre ska försörja allt fler.

Långt före 2020-talet blir denna fråga akut. På 2020-talet vill dessutom vänstertrojkan börja avveckla nästan hälften av svensk elproduktion, nämligen den som kommer från kärnkraft.

Alltså: Om vi ska kunna kontinuerligt höja standarden i vård och omsorg, och om finansieringen av detta ska ske gemensamt, som jag vill, – ja då driver enbart befolkningsutvecklingen landet mot underskott och högre skatter.

Men vi kan motverka den här underliggande trenden mot högre underskott och högre skatter genom att öka antalet arbetade timmar.

Hur gör man det?

Jo, genom att arbete görs lönsamt, och mer lönsamt än att inte arbeta. Här ligger grundmotivet för jobbskatteavdraget.

Visionen är att vi ska bo i ett land där ökade kostnader för allt bättre vård och omsorg för våra gamla och våra barn, varken ska täckas med ständigt ökad skuldsättning, eller med allt högre skatter.

Vi ska ha världens bästa vård och omsorg, och det får vi inte med världens högsta skatter lagda på de 4,7 miljoner i Sverige som arbetar!

I Sverige var det dessvärre länge sedan ”hälften kvar” var en realitet i skattepolitiken. Att ytterligare öka skatten för dem som arbetar i ett land ett av världens högsta skattesatser – och världens högsta marginalskatter när Danmark nu sänker sina – är inte att plocka gåsen – utan snarare att nacka den. Och då får vi inte världens bästa vård och omsorg!

Befolkningsutvecklingen väcker följande fråga som jag tycker många i Sverige ska fundera över: Vad är det för fel med att sänka skatten för dem som bidrar till BNP, så att BNP kan bli större?

I detta läge föreslår vänstertrojkan att vi som land ska gå ännu mera mot strömmen och införa världens med råge högsta marginalskatter. Men vi lever inte, som trojkan tycks tro, i Tage Erlanders eller Olof Palmes gamla värld. Vi lever istället i en värld med skattekonkurrens mellan länder och rörliga skattebaser, dvs. folk, företag och kapital flyttar om våra skatter avviker för mycket från grannarnas.

Vid trojkavinst i valet 2010 riskerar vi att få världens högsta skatter, och utan lyckas åstadkomma någon särskilt bra finansiering av vård, skola och omsorg. Vi nackar gåsen.

Det kanske passar friska pensionärer som ändå har goda inkomster efter skatt, men inte skröpliga pensionärer som behöver vård och omsorg och med måttliga inkomster.

Politiken måste därför fokusera på att bevara och utveckla den totala lönesumman i landet – inte den totala skattesumman!

Till de pensionärer och pensionärsorganisationer som nu ropar ”Orättvist!” om jobbskatteavdraget och vill skärpa skatten på arbete vill jag säga så här:

OK låt då BNP växa mindre! Och låt oss minska den ekonomiska basen för pensioner, vård och omsorg! och ni får se hur kul det blir på 2020-talet att vara pensionär, när dessutom nästan halva dagens elproduktionen ska väck, om vänstertrojkan får bestämma.

Nästa alla länder har faktiskt i sina skattesystem ett avdrag från arbetsinkomster, och som inte får göras mot pensionsinkomster, dvs. ett jobbskatteavdrag av det slag alliansregeringen infört.

Det gäller följande länder: Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Japan, Kanada, Nederländerna, Nya Zeeland, Storbritannien, Spanien (dock bara för kvinnor), Tyskland, Ungern, USA och Österrike.

Gemensamt för dessa jobbskatteavdrag är, just det, att det går till dem som jobbar. Pensionärer över hela den industrialiserade världen verkar acceptera att också de själva tjänar på att fler arbetar och betalar skatt, eftersom det ger mer resurser till bland annat pensioner, vård och omsorg.

Kan det möjligen vara så att man i dessa femton länder begripit något som vänstertrojkan i Sverige inte förstått? Jag vill väcka det som en idé att fundera över.

Och glöm inte att svenska pensionärer betalade högre skatt på Göran Perssons tid än de gör idag. Och att Mona Sahlin i samband med första maj 2009 lovade höjd skatt för alla. Det blir skattehöjningar både för de som jobbar och för pensionärer om vänstertrojkan vinner valet, var så säker.

Utöver höjda inkomstskatter vill till exempel socialdemokraterna införa en ny förmögenhetsskatt, där även bostäder räknas in, som riskerar leda till en stor skattesmäll för många äldre i storstadsregionerna.

Hade vi inte haft koldioxidskatt i Sverige hade utsläppen varit ca 20 procent högre än de nu är. Det är viktigt att fortsätta med avgifter och successivt stigande kostnad för utsläpp av koldioxid, både i form av skatt, och i form av avgift för utsläppsrätter.

I länder med stora budgetunderskott kommer säkert förslag om höjda koldioxidskatter som en finansiering av stora underskott. Inget ont som inte för något gott med sig, alltså, men just det argumentet för koldioxidskatt behövs inte i Sverige.