Fler kvinnor i bolagsstyrelser!

Fler kvinnor i bolagsstyrelser

(Artikel med Helene Odenjung publicerad i Dagens Industri 20/11 2009)

Nyligen presenterade Dagens industri (DI) en kartläggning som visade att 17 av börsens största bolag har noll kvinnor i valberedningen och att bara 14 procent av valberedarna är kvinnor. Endast åtta stora börsbolag har jämställda valberedningar, definierat som med minst 40 procent av ett kön. Electrolux är ensamt bland giganterna att ha en valberedning med kvinnor i majoritet. Electrolux visar att det går om man vill.

År 2008 finns det endast en (1) kvinna mer i de 225 börsbolagsstyrelserna i Sverige än året dessförinnan. Mer än 80 procent av styrelsestolarna innehas av män. Granskningen från DI bekräftar tesen att män väljer män.

Jämställdhet handlar om många saker. Det handlar bland annat om synliggörande och makt. Men i grunden handlar jämställdhet om att medvetet arbeta för att likställa kvinnors och mäns rättigheter. För att nå ett jämställt samhälle krävs samverkan och samarbete. Det är dock viktigt att nagla fast som faktum att bristen på jämställdhet idag - liksom genom historien – slår hårdast mot kvinnorna.

Varför går utvecklingen så långsamt? Hur resonerar valberedningarna?
Är ändå inte sanningen att företag sköts bättre av män än kvinnor? Är inte skälet till att det företrädesvis sitter män i styrelser och valberedningar att det är vägen till genomsnittligt högre lönsamhet? Med fler kvinnor på ledande poster i näringslivet skulle lönsamheten sjunka och konkurrenskraften urholkas, eller?
Detta är lackmustestet. Den som svarar ”ja!” på dessa tre frågor bör naturligtvis vara emot fler kvinnor i styrelser och valberedningar. Men, hur många är beredda att avge dessa tre ”ja!”-svar? Inför sina medarbetare och chefer, sina kunder och sina döttrar? Sannolikt ganska få. I så fall bör den rimliga slutsatsen vara att lägga manken till för att få en förändring till stånd.
Vi är övertygade om att mångfald är en förutsättning för framgång och stabilitet i svenska företag. Den som accepterar komparativa fördelar i företagande och länder emellan bör acceptera att olikheter och mångfald är bra ur ett ekonomiskt perspektiv. Att ta tillvara hela arbetskraften på bästa sätt är ekonomiskt klokt. De flesta företag har dessutom både kvinnor och män bland sina kunder och samarbetspartners. Att ta hänsyn till kvinnors och mäns olika förutsättningar i samhället borde vara en självklarhet för företagen.
Argumentet att fler kvinnor i styrelser motverkar grupptänkande (”groupthink”) och därmed främjar lönsamhet och stabilitet är naturligtvis ett argument för mångfald även ur andra aspekter än kön, som exempelvis etnisk bakgrund. Det har många företag begripit när de valt att ta in personer med utländsk bakgrund i sina ledningar och styrelser. Kvinnor som kommer in i styrelser och valberedningar bidrar naturligtvis inte till ökad mångfald om de skulle uppträda som vore de klonade på sina manliga kollegor i fråga om attityder, erfarenheter och fördomar. Men det är inte särskilt troligt, särskilt inte om det är fler än en enstaka kvinna på plats.
Inför folkpartiet liberalernas landsmöte har partistyrelsen lagt fram ett förslag om att utforma en tidsbegränsad jämställdhetsrankning av svenska företag. Vi hoppas att en jämställdhetsrankning under, säg 5-10 år, av svenska företag skulle skapa ett tryck på styrelser och företagsledningar att anstränga sig mer, som Electrolux.
Utgångspunkten för en – må vara ofullkomlig – jämställdhetsrankning bör vara uppgifter som är lätt tillgängliga, som andelen kvinnor på ledande poster – både styrelse, ledningsgrupp och mellanchefer. Men även jämställdhetsplaner och lönekartläggningar skulle kunna vara en del i rankningen. Därutöver får företagen själva frivilligt skicka in uppgifter om faktorer som gör företaget till en mer jämställd arbetsgivare – aktiva insatser för jämställdhet, generösa avtal som gör att fler pappor är hemma med barnen och så vidare.
Vi tror på människors förnuft och samvete. Vi tror heller inte att de flesta män svarar ”ja” på vårt lackmustest. Det personliga ansvaret kan aldrig ersättas av politiska beslut. Därför är det är dags för ett ansvarsfullt ledarskap och låta kompetensen avgöra! Nu är det upp till bevis!

Helene Odenjung, 2:e vice ordförande i folkpartiet, kommunalråd i Göteborg
Carl B Hamilton, riksdagsman och ekonomisk-politisk talesman (FP)