Extrem kyla och elpriserna rusar. Vilka är de politiska slutsatserna?

Elpriset och el-efterfrågan går mot nya rekord i den extrema kyla som råder. Priset per kilowattimme var uppe i 13:80 kronor den 22/2 på den nordiska elbörsen Nordpool. Orsaken till de höga priserna är kylan.



Vad är de politiska slutsatserna av detta? Enligt min mening, som utvecklas nedan, är oppositionens el-politik ogenomförbar. Enbart på den grund som el-politiken utgör är därför oppositionen inte regeringsduglig. Landet måste ha en regering som har respekt för problemet att säkra en infrastruktur för vår försörjning med elektricitet, nu och i framtiden.



Ta miljöpartiet! Partiet vill inte bara ingå i en kommande regering utan det vill också ”snabbt och med början omedelbart” stänga samtliga landets reaktorer (citatet från MP:s partiprogram), som idag står för ca 47 procent av elproduktionen. Partiet är, liksom vänsterpartiet, även emot all uppgradering av dagens reaktorer till högre kapacitet. "Om det uppstår brist på el [när kärnkraften läggs ned] bör detta lösas genom import av grön el", skriver miljöpartiet vidare.



Förlåt, men hur då importera? Och varifrån? De tre oppositionspartierna säger samfällt nej till investeringar i nya elkablar till vår omvärld. Så hur ska t ex MP:s ”gröna” el kunna importeras om det inte finns kablar? Och framför allt - hur skulle "grön el" från andra länder produceras i tillräcklig mängd, och med den kontinuitet i exporten till Sverige som måste gälla?



Därtill får elkonsumenterna med oppositionens energipolitik betala väsentligt högre elpriser. Miljöpartiet erkänner den prisökningen utan förbehåll: Högre elpriser är bra!



(Är det inte dags att sluta att gulla med Maria Wetterstrand och miljöpartiet, och återgå till en normal professionell bevakning av partiets politik?)




Oppositionens el-politik skulle under framtida vintrar väsentligt öka risken för el-brist - som i sin tur framtvingar ransonering av el. Frågan är vilka elkunder det är oppositionen avser ransonera bort i det läget. Är det villaägare, basindustrierna eller Mälardalen? Några kunder måste ju kopplas bort vid sträng och ihållande kyla i kombination med snabbt nedlagd kärnkraft.



När det råder sträng kyla i Sverige är det säkert kallt också i våra grannländer. Det blir då både ett moraliskt och ekonomiskt problem att kräva minskad inhemsk elanvändning till förmån för elexport till Sverige. Om t ex upplägget att importera ”grönt” i fysisk mening skulle gå att förverkliga med kablar, innebär det ändå att när ett grannlands el som bäst behövs hemma, för t ex uppvärmning, ska den elen istället överbjudas prismässigt av svenska köpare och på så sätt frigöras för export till Sverige.




Ställd inför ny information är det inte fel att byta åsikt. Men det gör inte oppositionen när det gäller kärnkraft. De tänker likadant som på 1970-talet. Trots att klimathotet är det viktigare för oppositionen att stoppa kärnkraften i Sverige än att bromsa ökningen av koldioxid i atmosfären.



Sveriges reaktorer åldras och måste tas ur drift med början på 2020-talet. Eftersom det tar 12-15 år, minst, att få en ny reaktor i produktion, måste beslut tas under nästa mandatperiod 2010 till 2014 om nya reaktorer. Nuvarande reaktorer bör inte heller köras på övertid eftersom nya reaktorer är säkrare i sin grundkonstruktion än dagens.



Oppositionens politik innebär alltså inte bara ökad risk för el-brist, högre elpriser och större utsläpp av växthusgaser, utan också ett beroende av importerad el, t ex baserad på rysk fossilgas eller finsk kärnkraft.