Ja till euron även i kris!

Idag debatterar Leif Pagrotsky (S), Sven Hagströmer (Junilistan), Stefan Fölster (Svenskt Näringsliv) och Carl B Hamilton (FP) eurofrågan kl. 19.15 i sal 10 i Universitetshuset i Uppsala. Som en aptitretare ber jag att få erbjuda denna text. En komprimerads version är införd i DI idag, den 8/2.

Det är enbart de stora länderna som styr dagens EU. I en salig blandning av stort och smått förefaller det påståendet vara Margit Gennser och Erik Lakomaas huvudinvändning mot EMU i deras artikel i Dagens Industri 25/1.

De skulle dock inte få med sig många tyskar, fransmän eller britter på den linjen. I själva verket gynnar EU:s konstruktion och sätt att arbeta små och medelstora medlemsstater. Vid kommissionen och ministerrådens bord sitter en tysk, en svensk, en fransman, en belgare, etc. bredvid varandra. Argument, kunskap, engagemang spelar stor roll. Däremot är voteringar är ytterst sällsynta. I de stora länderna klagar man över denna modell, men den är knäsatt sedan decennier. För Sverige innebär konstruktionen ett oproportionerligt stort inflytande, särskilt i rådet och med kommissionen. I parlamentet avspeglas befolkningstalen bättre. EU är mer demokratiskt och ger Sverige långt mer inflytande än t ex FN eller OECD.

Men det finns fortfarande ett område där vi inte kan kräva inflytande. När euroländerna och Storbritannien samlade sig till motangrepp mot finanskrisen 2008 fick vi vara med på nåder bara därför att vi kunde bidra med erfarenheter av en egen finanskris 1992-3. När den så kallade stabilitets- och tillväxtpakten utformades och reviderades fick vi bara marginellt och styvmoderligt påverka de regler som också icke-euroländer måste följa.

Tio års test av euron visar att domedagsprofetiorna kommit på skam. Under krisen har euron visat sig vara en trygg hamn för euroländerna, och en tillflyktsort globalt. Mindre valutor som svenska kronan ratades däremot. Utan euron hade det blivit valutakaos, konkurrensdevalveringar, kriser och politisk osämja i Europa. Låt oss inte glömma erfarenheterna från 70- och 80-talen som delvis motiverade EMU och euron, och inte heller kaoset på valutamarknaderna på 90-talet innan euron etablerats.

Krisen har understrukit problemen med stor variabilitet i de mindre europeiska valutorna - som SEK- så länge de är utanför euron. Under krisen föll kronan och därmed svenska inkomsters köpkraft jämfört med den i andra länder. Riksbankens prognos är att kronan nu kommer att studsa tillbaka, dvs. appreciera. Kast i kronans värde innebär en ständig osäkerhet för företag - särskilt de mindre - och resenärer, vilket hämmar investeringar och handel. 

Euron har också haft en otippat stark handelsfrämjande effekt för euroländerna. Enligt beräkningar av forskarna Harry Flam och Håkan Nordström uppskattas Sverige varje år gå miste ca 200 miljarder i utrikeshandel (export plus import) på grund av det olycksaliga euroutanförskapet. Den ökade handeln skulle ha skapat ökad specialisering, högre produktivitet och högre lönebetalningsförmåga i svenska företag. Utanförskapet håller tillbaka vårt land på en lägre välfärdsnivå, och kanske även lägre sysselsättning.
 
Med erfarenheterna från bl. a krisen är det inte konstigt att allmänhet och företagare, blivit alltmer positiva till euron.

Sätt nu ned foten! Vi behöver inte än en gång utreda euron. Frågan är genomutredd och övermogen för beslut. Till och med Lars Calmfors säger numera ja! För Sveriges och Europas skull, låt oss i Sverige säga ja till euron. Ju förr dess bättre.