Valforskningen handfallen.

Sällan har torftigheten i svensk valforskning varit mer uppenbar än i år. Man samlar in massor av information som sätts upp i massor av tabeller med klassifikationer som är likadana sedan årtionden. Men var finns de testade hypoteserna om bakomliggande samband mellan väljarbeteende och variabler som fördelning, sysselsättning, tillväxt, internationell oro, sjuktal, befolkningsförändringar, och andra mätbara samhällsfenomen?

Var finns de nya frågorna och hypoteserna? Att ställa rätt frågor på ett begåvat sätt är ofta halva forskningsresultatet. Vem ställer de nya frågorna i svensk valforskning, och vilka frågeställningar är det? Göms de undan?
Är det lika trist och torftigt i andra länder? Bedrivs svensk valforskning i ett nationellt bakvatten? Istället för att ta del av forskares nya tester och modeller av väljarbeteende, av samband mellan väljarnas politiska sympatier och externa variabler får vi nu leva med anekdoter och historiska paralleller som känns genant osofistikerade.

Endast två säkra slutsatser kan dras av dagens högintressanta Sifomätning i Svenska Dagbladet i kombination med de senaste veckornas SCB, Demoskop, Novus och Synnovate: statsvetenskapen står handfallen utan relevanta förklaringsmodeller, och - viktigast förstås - utgången av valrörelsen beror mer än någonsin på enskilda människors insatser, arbete och engagemang. En uppmuntran för alla oss som dagligen ägnar oss att utveckla och kommunicera politik.

Aldrig har partiarbetarnas insatser chans att bli så rikt belönade som på valdagen 2010!