Vänsterpartiets (och trojkan) nya EU-politik.

Idag publicerar Dagens Nyheter dokument som visar att Vänsterpartiet överger sina kongressbeslut i Europapolitiken för chansen att få sitta med i en rödgrön regering.

Frågan är om Ohlys parti någon gång sedan Molotov-Ribbentrop traktatens offentliggörande 1939 gjort en så fullständig och snabb omsvängning i utrikespolitiken som idag i EU-politiken.

Min reaktion är stor förvåning och tvivel. Hur ofta har inte Lars Ohly stolt deklarerat att hans parti är det enda som står fast och starkt för ett svenskt EU-motstånd. Nu ger han upp i praktiken upp sitt partis EU-motstånd. De flesta ståndpunkterna är i sig inte häpnadsväckande eller konstiga för oss som alltid varit för Europasamarbetet. Men vad ska en stackars V-väljare tänka och göra?

Men kan vi lita på Ohlys lappkast? Är inte omsvängningen litet för smart och för tätt inpå valet? Låt mig fästa uppmärksamheten på några punkter i omsvängningen:

Från att igår ha krävt att Sverige ska lämna EU vill nu Vänsterpartiet inte bara att Sverige ska vara med utan därtill ”att Sverige ska vara en aktiv medlem i EU”. Vänsterpartiet anser numera att ”EU är en central arena som ger Sverige möjlighet att tillsammans med andra finna gemensamma lösningar på gränsöverskridande problem.” Borta är skriverier och tal om andra samarbetsformer, ett reviderat EFTA eller EES-avtal (med Norge) och FN som bas för samarbete med andra länder. Kort sagt, den traditionella V-linjen är övergiven. Intressant, särskilt som det sker utan kongressbeslut!

EU är plötsligt uppgraderat till en viktig och värdefull arena för vårt lands vänsterpolitiker. ”Sverige ska vara en tydlig röst i EU för att få EU att agera för hållbar utveckling, fred, demokrati, jämställdhet och rättvisa i världen.” Detta är ju inte mindre än en revolution i Vänsterparitets Europapolitik. Och, som sagt, utan något kongressbeslut.

Vidare skriver Vänsterpartiet nu under på att ”Sveriges medlemskap i EU betyder att vi, med bibehållen militär alliansfrihet, tar ett solidariskt ansvar för Europas säkerhet. I och med solidaritetsdeklarationen som formaliserats i det nya Lissabonfördraget (. …) Vi står dessutom bakom den utvidgade solidaritetsförklaring som omfattar hela Norden. Sverige ska inte förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett EU-land eller ett nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas.”

Innebörden är att Vänsterpartiet inte bara accepterar Lissabonfördraget utan även är berett att sätta in svensk trupp till försvar av andra EU-länder. Eftersom de flesta av dessa också är Natomedlemmar kommer Vänsterpartiet att vara berett att vid USAs sida strida och ställa upp på andra sätt för alla europeiska Natoländers skydd. Bra och alldeles utmärkt!

”Vi vill inte utveckla EU i en federalistisk riktning. EU bör i huvudsak vara ett mellanstatligt samarbete med överstatliga inslag.” Detta är närmast ett trivialt påpekande efter senare års försvagning av EU-kommissionen och den viktiga, men mödosamma, EU-utvidgningen österut.

Det är naturligtvis intressant att Vänsterpartiet nu säger ja till att Sverige deltar i Natoledda operationer, förutom att Sverige ska kunna delta i försvaret av europeiska Natoländer. ”EU är en central utrikes- och säkerhetspolitisk aktör. … En rödgrön regering anser att … Sverige ska fortsätta det aktiva engagemanget och deltagandet i internationella insatser inom ramen för FN, EU, Nato och OSSE.” (kursivering tillagd)

Ja, vi får väl se om detta är sista ordet beträffande vänsterpartiet och vänstertrojkans EU-politik. Även Miljöpartiet lägger ju om sin EU- och säkerhetspolitik i och med undertecknandet av denna programförklaring..