lördag 8 januari 2011

Argumentrensning i skattedebatten, del I.

I argumentationen mot mina flera och kompletterande förslag i en DN-debattartikel den 5/1 om sänkt skatt på inkomst av kapital och lägre värde på ränteavdrag, ignorerar mina meningsmotståndare oftast helt vad jag skrivit om andra kompletterande skatter för att hantera fördelningsfrågan. Man bortser även från behov av högre och stabilare tillväxt och att det bör finnas en framtid för Sverige även i dagens värld, när kapital rör sig lekande lätt över gränserna till den högsta avkastningen efter skatt, och man talar istället ryggmärgsmässigt om "politiskt omöjligt". Det är en tämligen vanlig omskrivning för ovilja eller oförmåga att gå in och djupa i sakfrågan.

En påminnelse om sakfrågan kommer här från Dagens Industri idag. (Text från underledare i Dagens Industri den 7/1 2011, som inte läggs ut på nätet, dock!)


"Det är utmärkt att [Folkpartiets] ekonomisk-politiske talesperson, för in kapitalinkomstskatten i den partipolitiska debatten

Det är hög tid. Han vill att regeringen i vår arbetar fram ett beslut som sänker skatten på kapitalinkomster och därmed också minskar värdet av ränteavdragen.

Sådana förslag leder lätt till negativa ryggmärgsreaktioner från andra
politiker. Så även denna gång. Men det vore olyckligt om förslaget avfärdas
så lättvindigt. Det finns nämligen mycket starka skäl för att göra just
detta just nu. Eventuella ideologiska eller partitaktiska invändningar borde
falla - vid tillräcklig eftertanke.

Regeringen har inte egen majoritet men, som DI påpekade på ledarplats i
måndags, en sänkning från 30 till 25 eller 20 procent är en betydligt mindre
förändring än den som Social - demokraterna genomförde för 20 år
sedan.

Carl B Hamilton vill se en mjuk inbromsning av prisutvecklingen på bostadsmarknaden. Eftersom BNP växer rekordsnabbt är det angeläget oavsett hur man bedömer frågan om det finns en bostadsbubbla i dag eller inte.

Alla borde åtminstone vara överens om att det är angeläget att det inte
uppstår någon. Kan man dessutom strama åt hushållens exceptionella lånelust utan att
det drabbar företagen är mycket vunnet för sysselsättningen. Lägre värde
på ränteavdragen har samma effekt som en räntehöjning för hushållen,
men det påverkar inte räntenivån för företagen vilket Riksbankens höjningar
av styrräntan gör.

För företagens och arbetsmarknadens utveckling är därför sänkta ränteavdrag
mycket bättre än höjd ränta.

Ju lägre räntenivån är när förändringen görs desto bättre. Om boräntan
är 5 procent motsvarar en sänkning av kapitalskatten från 30 till 25
procent en räntehöjning med 0,25 procent, det vill säga lika mycket som
en normal Riksbankshöjning. I dag har de flesta lägre boränta än så.
Ett förändrat värde på ränteavdragen bör alltså varken leda till stora
prisfall eller personlig ruin. Däremot kan det fungera som en viktig signal
till hushållen om att vara försiktiga med nya stora lån. Och det kan hjälpa
Riksbanken att hålla en lägre räntehöjningstakt.


Dessutom, vilket är allra viktigast, skulle det öka tillgången på svenskt
riskkapital. I dag är svenska ägare betydligt hårdare beskattade än
utländska. Kapitalskatten är i dag mycket högre än i konkurrentländerna
och kapital flyter fritt över gränserna.

Svenska företag behöver mer eget kapital och fler långsiktiga ägare för
att stå emot framtida kriser. Det är det starkaste skälet att sänka kapital -
inkomstskatten.

EVA-LENA AHLQVIST"

1 kommentar:

Anonym sa...

Vore verkligen kul att få din minnesbild av nedanstående inlägg.

http://schlaug.blogspot.com/2010/08/lekstuga-for-politiska-passioner.html

Det här låter som något som BS måste minnas fel, man gaddar väl inte ihop sig i förväg med journalister för att sedan få sin intervju inspelad?