torsdag 6 januari 2011

Sänkt skatt för tillväxt, stabilitet och fördelning (=lägre ränta)

Sänkt skatt på kapitalinkomster till internationellt konkurrenskraftig nivå, sänkt värde på ränteavdrag (med möjliga inkomstkompenserande skattesänkningar) för att inbromsa utvecklingen av en instabil bostadsprisbubbla samt kompletterande skatteförändringar.

(Publicerad på DN-debatt den 5 januari 2011.)

Det finns två starka skäl att under vintern och våren 2011 arbeta fram ett beslut som sänker skatten på kapitalinkomster och som minskar de därtill kopplade ränteavdragen.

För det första finns det en berättigad oro för att en prisbubbla på fastigheter nu håller på att utvecklas. Bostadspriserna har under en längre tid växt snabbare än hushållens inkomster. Det gör att hushållens skuldsättning successivt ökat. En fortsättning på den utvecklingen leder till ökad sårbarhet både för individer och för banksystemet.

I dag står de 20 procent högst belånade låntagarna, dvs. de som har störst skulder i förhållande till tillgångar, för hela 60 procent av hushållens samlade skulder. Det är denna typ av hushåll som kommer drabbas först om Sverige skulle komma i en situation där bostadspriserna sjunker och skulderna överstiger bostadens värde. Ofta är detta hushåll som tagit nya lån för att köpa (en dyr) bostad i storstadsregionerna.

Sveriges BNP ökar nu rekordsnabbt. Optimismen är stark på de flesta håll. Det kan mycket väl göra att prisökningarna på bostäder fortsätter framöver och att risken för en bostadsprisbubbla ökar, om inte åtgärder vidtas. En eventuell prisbubbla skadar både överbelånade låntagare/hushåll och dem som lånar ut, dvs. oförsiktiga finansinstitut och banker. I sista hand skulle staten och skattebetalarna kunna tvingas ingripa för att stabilisera det finansiella systemet. Där vill vi inte hamna.

För att vara på den säkra sidan bör därför prisutvecklingen på bostadsmarknaden nu mjukt bromsas in. En begränsad minskning av ränteavdraget är en effektiv och träffsäker åtgärd för detta. Det blir mindre förmånligt för hushållen att låna, men inte för företagen. Det gör att priserna i bostadssektorn kan bromsas in utan att hela ekonomin och jobbtillväxten behöver göra det. Skulle bostadsbubblan i stället hanteras av riksbanken, genom höjd ränta, finns risken att hela den svenska ekonomin kyls av mer än önskat. Sänkt värde på ränteavdragen ger även en korrekt effekt i den meningen att det skulle belasta dyra topplån mer än de billigare bottenlånen.

För det andra blir det alltmer akut att sänka den svenska kapitalskatten för att råda bot på dagens diskriminering av långsiktigt och svenskt personligt aktieägande. Idag är svenska ägare betydligt hårdare beskattade än utländska, som ofta har ett mer kortsiktigt ägarintresse. Den svenska kapitalskatten ligger på 30 procent, vilket är nästan dubbelt så mycket som den genomsnittliga skattesatsen i våra konkurrentländer på 17 procent.

Den höga svenska skattesatsen bestämdes på 1990-talet, i en helt annan tid. Numera är kapital mycket lättrörligt över gränserna och kapitalinkomstskatterna i omvärlden har sänkts. Dessutom finns idag ett tydligt nationellt värde i att uppmuntra – och åtminstone inte missgynna! - personligt, svenskt ägande som typiskt sett är mera långsiktigt än utländskt och institutionellt ägande.

En anpassning skulle sannolikt även förbättra robustheten (soliditeten) hos företag och därmed stärka företagens motståndskraft vid framtida kriser och andra negativa överraskningar.

Hur mycket bör då kapitalinkomstskatten och ränteavdraget sänkas? Ett riktmärke bör vara att den sänks från 30 procent till 25 procent. På några års sikt bör den sänkas mer än så, till ca 20 procent på totala räntekostnaden. Förändringen bör annonseras under vintern/våren och den första sänkningen träda i kraft vid årsskiftet den 1/1 2012. Det är viktigt att i god tid informera om och underlätta låntagares anpassning samt klargöra för företag och företagare de mera gynnsamma villkoren för investeringar och expansion.

Enligt riksdagens utredningstjänst (RUT) skulle en sänkning av ränteavdragen från 30 till 25 procent leda till en skattehöjning för hushållen på ca 3,5 miljarder kronor/år. Det kan sättas i relation till att de fyra jobbskatteavdragen som infördes under förra mandatperioden gav hushållen en skattelättnad på minst 70 miljarder kronor/år.

RUT uppskattar också att sänkt kapitalbeskattning från 30 till 25 procent innebär ett skattebortfall (brutto) på ca 10 miljarder kronor för statskassan. Nettokostnaden för staten, när även de ökade intäkterna från höjt ränteavdrag räknats in, blir följaktligen 6-7 miljarder kronor/år.

Om det finns ekonomiskt utrymme är det önskvärt att kapitalskattereformen kombineras med en sänkning av den personliga inkomstskatten, så att hushållen inte behöver bära ett högre skattetryck. Den personliga inkomstskatten kan förslagsvis sänkas genom en kombination av jobbskatteavdrag, höjd brytpunkt för statlig inkomstskatt och sänkt eller avskaffad värnskatt.

Konjunkturinstitutet har just publicerat en bedömning – som bör omgärdas med sedvanlig försiktighet och reservationer – att reformutrymmet (ungefär: utrymmet för ytterligare permanenta utgiftsökningar och sänkta skatter) framöver skulle kunna bli ca 25 mdr kr/år. En del av detta bör kunna användas för sänkt kapitalskatt. Den skatteändringen skulle gynna både tillväxt och stabilitet i svensk ekonomi.

Carl B Hamilton, ekonomisk-politisk talesman (FP)

3 kommentarer:

Jan Rosvall - FP, Bromma sa...

Riskerar vi verkligen att en bostadsbubbla i Sverige briserar och att detta i så fall leder till konsekvenser, som liknar dem vi på avstånd bevittnat från delar av USA? Stockholmsbörsen har stigit med cirka 75% på två år, varav och ungefär 20% senaste året. Är inte detta en lika oroande utveckling? I debatten hörs ingenting om riskerna med lånefinansierade aktieklipp.
Den helt övervägande delen av oss svenskar torde köpa sina fastigheter för att bo i dem under ganska lång tid och är därför tämligen okänsliga för temporära svängningar i marknadspriset. Risken för en fastighetsägare på orter som Kramfors och Markaryd torde vara helt knuten till utvecklingen på den lokala arbetsmarknaden och denna minskas knappast genom en försämring av ränteavdragen. Ifall dessa skulle införas slår de ju direkt mot den villaägare I Ulricehamn, som köpte sitt hus för fem år sedan i tron att de av alliansregeringen införda reglerna på beskattningsområdet skulle gälla åtminstone fram till ett regeringsskifte. Den typen av låntagare behöver sannolikt inte kylas av? Dessutom är en investering i en bostad för väldigt många människor deras huvudskaliga långsiktiga sparande, varför de inte är betjänta av den föreslagna sänkta kapitalvinstbeskattningen.
Priserna på fastigheter i Stockholms innerstad och liknande områden har skjutit kraftigt i höjden de senaste åren? Detta är väl helt naturligt i en marknadsekonomi med tanke på ändringen av beskattningen av fastigheter och förmögenhet, god arbetsmarknad, lägre inkomstskatter samt, inte minst, kombinationen av befolkningstillväxt och bostadsbrist. Är det då klokt att försöka lugna ner den sannolikt lokalt begränsade prisutvecklingen med åtgärder, som drabbar hela landets bostadsägare? Och om vi anser det nödvändigt att försämra villkoren för dem, som tagit för stora lån i förhållande till sin betalningsförmåga för att skaffa sin bostad, är det då meningsfullt att kompensera aktieägare och högre inkomsttagare? En sådan kompensation riskerar väl att delvis ta udden av de försämrade avdragen? Borde vi inte i stället gå till källan till problemet, dvs bankerna, med ett regelverk, som syftar till en striktare riskbedömning i balansen mellan fastighetsvärdering, låntagarens betalningsförmåga och amorteringskrav? Som liberaler har vi ju stor tilltro till marknadens förmåga till självsanering utan överdriven kontroll, men just bankerna befinner sig ju i en skyddad zon. De kan räkna med skattebetalarnas stöd i krissituationer och tycks därför inte till fullo anse sig behöva ta hela ansvaret för riskerna i sin utlåning.

Jan Rosvall

Fredrik sa...

Suveränt med initiativ till att förändra skattesystemet! Och det är viktigt med debatt!

Om jag åker till Thailand eller köper en teve på lån får jag lägre skatt än den som inte lånar eller avstår från att köpa på grund av ränteavdragen. Är det så vi vill att systemet ska fungera? Köpkraft i nuet som inte kommer finnas längre fram då det köpta ska betalas i framtiden? Det är lätt att få tillväxt med lånade pengar.

En höjning av grundavdraget i utbyte mot försämrat ränteavdrag? Det skulle kunna innebära mycket för låginkomsttagare.

Anonym sa...

Vore verkligen kul att få din minnesbild av nedanstående inlägg.

http://schlaug.blogspot.com/2010/08/lekstuga-for-politiska-passioner.html

Det här låter som något som BS måste minnas fel, man gaddar väl inte ihop sig i förväg med journalister för att sedan få sin intervju inspelad?