För att möta krisen pågår telefonkonferenser nu mellan ledarna för G7-länderna, mellan G20-länderna, och mellan Europas finansministrar.
Inget ont i det, men det löser inte krisen. Det som behövs är inte fler internationella krissamtal mellan världens ledare utan fler nationella krissamtal mellan ledarna och deras väljare. I de samtalen är marknadens reaktioner ett bra stöd för ökad förståelse för höjda skatter och minskade utgifter. Marknaden framstår som framtida generationers bästa vän.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Nog har du helt rätt i det. Men var finns de politikerna?
Jo, jag tycker visst att det fungerar bättre med marknadsekonomi. I Kina verkar den att ha lett till inflation för att vissa gruppers löner har höjts och mat är svår att få tag på. Jag läser också i tidningarna att skulderna har ökat, både privata och offentliga. Men vilka institutioner har lånat ut pengarna? Om det är internationella fonder kan de väl bara låta fordringarna vara svar, de har väl inte bråttom att få tillbaka pengarna.
Skicka en kommentar