Som alla läsare av Hamiltons Blandning vet är jag biased i frågan. Ändå vill jag påstå att beteckningen "eurokrisen" och användningen av euromynt som illustration till tv-inslag och tidningsartiklar om det som nu utspelar sig på marknaderna är direkt missvisande.
USAs statsfinanser är i kris. USA har inte euron.
Finlands ekonomi är inte i kris – tvärtom. Finland har euron.
Är det då en ”eurokris” när Grekland står på ruinens brant, räntorna i Italien och Spanien stiger och världens börser faller?
Nej. Det som nu sker på det ekonomiska området bör rätteligen istället betecknas som SKULD-kris. Och lämpligaste illustrationen till denna är obligationer, reverser och dylika skuldbevis. Krisen har slagit till i Grekland och andra länder (inkl USA), men ingalunda i välskötta euroländer som Finland, Tyskland, Nederländerna m fl. Det är inte på euron det hänger utan på den nationella politiken. Även välskötta euro- och EU-länder som tvingas reda upp i skuldträsket dras in. Sverige glider i processen bort från Europas kärna och återgår till att bli en randstat. Till den diskussionen återkommer jag.
Min uppmaning för dagen till alla som skriver eller yttrar sig i frågan: använd ordet och begreppet skuld som bas i rapporteringen om de ekonomiska problemen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Måste tydligen hålla med dig. Den som är satt i skuld är icke fri.
"Köp aldrig ngt på lån el avbetalning", sa min kloke far.
Det är väl så, möjligen med ett undantag att investeringar kan man låna till, om man kan räkna hem dem. Men vem kan räkna rätt i ekonomiskt turbulenta tider?
Annars bör bara den låna som egentligen inte behöver det.
Hur Grekland och USA ska kunna låna sig ur skuldkriserna i resp länder är en gåta. Eller spara sig ur dem heller, när ekonomierna behöver stimulans...
Även om du i sak har rätt så finns det en koppling till Euron. Eftersom grekerna m.fl. inte kan devalvera sig till tillväxt, och en utväg ur skuldfällan.
På sikt gynnar det dem om de genomför de reformer de utlovat. Men troligen lär de bara verkställa en bråkdel och effekterna ser vi troligen inte förrän om flera år.
Visst - Finland krisar inte, men de tillsammans med övriga skötsamma länders ledare riskerar våra skattepengar för att understödja länder där skattemoralen är låg och statskassorna inte räknar antalet lucköppningar.
Man kan säga att Euron indirekt har bidragit till krisen, och att den nu förhindrar länderna att ta en "quick fix" för att rivstarta sina ekonomier och få hjulen att rulla och samtidigt genomföra långsiktiga reformer.
Det bästa vi kan göra är att hålla i våra skattepengar, förespråka att de länder som inte håller måttet tvingas lämna Euro-samarbetet, för att välkomnas tillbaka när de har skärpt till sig.
Växelkurser är till för att jämna ut och balansera upp regionala skillnader. De är betydligt effektivare än stödpaket och strukturfonder.
mvh
Peter Eriksson
Du har en poäng, men det förhindrar inte det faktum att tack vare den fantastiska Euron blir krisen i ett par randstater (Grekland, Portugal, Irland) ett problem för alla andra euroländer. Du brukar alltid vara snabb att hojta Finland, men varför tror du att sannfinländarna gjorde ett så starkt val? Därför att Finländarna, liksom Tyskar och Holländare börjar tröttna på att alltid behöva pytsa ut en massa pengar till stater som har misskött sin ekonomi. Tack vare kloka personer som undertecknad som röstade nej i folkomröstningen så är inte vi med på det tåget, annars hade väl Sverigedemokraterna surfat på runt 15-20% i opinionen då en potent EU-kritik annars bara återfinns i MP och V. Att den pågående krisen har blottat svagheterna i det politiska projektet Euron borde väl vara klart för vem som helst.
Men jag måste trots allt säga att jag beundrar din konsekventa hållning i frågan. Och så som opinionen och världsläget ser ut just nu skulle jag inte alls ha något emot en ny folkomröstning. Efter en till svidande förlust för ja-sidan kan vi rimligtvis begrava den här frågan under överskådlig tid.
Skicka en kommentar