Epokgörande löneavtal i offentliga sektorn.

Avtalet i offentliga sektorn med introduktionslön på 75% är ett viktigt bidrag till lönepolitiskt nytänkande och en bra åtgärd mot ungdomsarbetslösheten.

Det börjar röra sig i rätt riktning i kampen mot ungdomsarbetslösheten. Lönen spelar roll för ungdomsarbetslösheten! Tack för den insikten.

Dagens avtal mellan Kommunal och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), med dess löneprofil som ska belöna kunskap och erfarenhet, är förvisso inte hela lösningen på den höga ungdomsarbetslösheten. Men det är ett viktigt steg på vägen.

Varför?

1) Att en oerfaren persons lön inte längre överstiger hans eller hennes produktivitet förbättrar naturligtvis anställningsbarheten. Chansen för unga och oerfarna att få jobb med kompetensutveckling istället för att gå arbetslösa med försörjningsstöd eller a-kassa ökar. Därmed pressas ungdomsarbetslösheten ned, och flit och kunskap gynnas. (Avtalet innehåller också en nivåhöjning, märk väl.)

Löneutvecklingen blir brantare och mer individualiserad, och det ligger i de strävsamma löntagarnas intresse. Alltsammans mycket liberalt!

2) Det förefaller pågå en facklig attitydförskjutning i Sverige. Tillsammans med tidigare avtal som Metall och Handelsanställda har slutit pekar löneprofilen i dagens avtal på ett successivt fackligt nytänkande. Facket förefaller berett att acceptera en ökad flexibilitet i lönesättningen.

Allmänt använt kommer detta att kunna lindra arbetslösheten, särskilt bland unga och invandrare som får ökade möjlighet att skaffa sig erfarenheter och kontakter som väg in i arbetsmarknaden.

Utbildningskontrakt (S) ett tveeggat förslag.

Socialdemokraterna har idag den 25 april 2012 lagt fram förslag om "Utbildningskontrakt" som medel mot ungdomsarbetslöshet.

Ingress:
Vem, när och hur skall socialdemokraterna dra in försörjningsstöd och andra ersättningar till ungdomar som inte genomför sin utbildning? Det lär inte komma några förslag från partivänstern.

Effekten av S-utspelet om utbildningskontrakt blir högre ungdomsarbetslöshet under några år av löneanpassning för unga som redan har jobb och dessutom få till effekt fler avhopp i gymnasiet. Även gymnasieutbildningens innehåll måste nämligen ändras för att man ska få en lägre ungdomsarbetslöshet.

Det är bra med betoningen av individens ansvar för sin egen anställningsbarhet, bl a genom utbildning. Det går inte att skylla enbart på det anonyma samhället om man inte får jobb - det hänger också på en själv.



1) Effekten av S-förslaget blir under några år en högre ungdomsarbetslöshet. Varför?

Jo, finansieringen av förslaget - två mdr kr/år - tas från borttagen halverad arbetsgivaravgift för personer under 26.

När sänkningen - som idag - redan har införts och har slagit igenom i lönebildningen ute på arbetsmarknaden har den medfört att unga kunnat få - genom förhandling och löneglidning - en högre lön än de eljest skulle ha haft. Om man, som S och övriga oppositionspartier föreslår, fördubblar arbetsgivaravgiften för unga under 26 år, är det svårt att 'ta tillbaka' den redan etablerade lönehöjningseffekten. Istället kommer arbetsgivares (redan etablerade) högre lönekostnad att slå igenom som färre anställningsbeslut, fler uppsägningsbeslut och därmed en högre arbetslöshet bland unga.

Det finns alltså en asymmetri: Även om, som några hävdar, det kan vara svårt att se en tydlig positiv sysselsättningseffekt av sänkt arbetsgivaravgift, kommer det att bli en tydligt negativ sysselsättningseffekt av en höjd dito.

2) Enligt S ska de unga som skrivit under utbildningskontraktet antingen få fortsätta med att gå på försörjningsstöd, eller a-kassa (om de haft det tidigare), eller få det förhöjda studiebidraget. (Det finns redan idag för unga arbetslösa som börjar läsa på Komvux.) Om personen inte fullföljer kontraktet blir de av med ersättningen. Det är detta som är nytt.

Då uppstår ett antal politiskt känsliga frågor, som S och dess partivänster inte alls har givit svar på: Vem tar ansvaret för avstängningsbeslut och indragna ersättningar? Kommunen, arbetsförmedlingen eller skolan, eller vem? Att fatta beslut om indraget försörjningsstöd vid uteblivna studieresultat -- som dåliga betyg -- väcker även frågan om återbetalning av redan erhållna ersättningar i de fall när studierna inte varit framgångsrika. Och, hur stor del av en kurs ska vara "Godkänd", eller genomförd, för att ersättningen inte ska dras in?

2) Det är självfallet viktigt att unga går ut gymnasiet. Men det är S utbildningspolitik, med dess starka fokus på att alla och envar måste läsa in högskolebehörighet, som till stor del har drivit fram ett gymnasium med många avhopp. Den skolpolitiken vill S fortfarande återinföra, nota bene.

Ska man få ned ungdomsarbetslösheten måste man även förändra innehållet i utbildningen på gymnasienivå. Högskolebehörighet är inte allt. Och om ändringar av innehållet i gymnasieutbildningen säger S absolut ingenting i sitt förslag, och särskilt inte om att uppgradera värdet av mer praktiskt inriktade gymnasieutbildningar. Så länge som socialdemokraterna genom sina teoretiskt fokuserade förslag stigmatiserar sådana utbildningar och står fast vid sin gamla skolpolitik, lär det bli svårt att få till ett fungerande samband skola-arbetsliv med lägre ungdomsarbetslöshet.

3) Redan idag finns stöd med s.k. förhöjt studiebidrag för de unga arbetslösa som vill läsa in gymnasiet, t.ex. genom folkhögskolekurser eller Komvuxstudier. Skillnaden i S skolpolitiska förslag mot Björklund och FP:s är tvånget och att alla måste läsa in högskolebehörighet. Det kan inte vara rätt väg att gå. Vissa unga behöver säkert hellre en lärlingsanställning eller en kortare praktiskt inriktad arbetsmarknadsutbildning för att få in en fot på arbetsmarknaden.

Observera: Ca hälften av de två mdr kr som satsningen väntas kosta ska gå till ersättning till kommuner eller företag som tar emot unga på jobb eller för praktik. Men redan idag finns det mycket förmånliga ersättningar till arbetsgivare som tar emot dessa personer. Trots det är det få arbetsgivare som gör det. Det räcker inte med mera pengar, alltså, som S förefaller tro.

Ja till en EU-skattereform för företag!

(Publicerad i Dagens Industri den 19 april 2012)

En nödvändig europeisk bolagsskattereform får inte kommenderas fram av Tyskland och Frankrike. Den svenska regeringen bör vara pådrivande i arbetet. Ett frivilligt EU-skattesystem förenklar för storföretagen, skriver Olle Schmidt, EU-parlamentariker FP, och Carl B Hamilton, riksdagsledamot FP.

 

En viktig åtgärd för att stärka Europas konkurrenskraft är att de stora svenska exportföretagen ges en möjlighet att välja en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, CCCTB.

I dag röstar Europaparlamentet i Strasbourg om Kommissionens förslag till EU-direktiv.

I stället för 27 regelverk föreslås en EU-gemensam definition av basen för företags skatteuträkning. Det skulle innebära en stor förenkling. Detta är ett särskilt bra förslag för ett land med så många multinationella företag som Sverige.

 

Införandet av möjligheten till en EU-gemensam skattebas gagnar gränsöverskridande verksamhet. Det minskar administrativa kostnader och byråkrati, särskilt för företag som är verksamma i flera EU-länder.

Införs en sådan skattebas skulle företagens kostnader pressas och EU-företagens konkurrenskraft förbättras jämfört med andra stora marknader, som de i Nordamerika och Asien.

 

Många företag drabbas i dag av stora svårigheter att kvitta förluster mot vinster mellan medlemsländerna. Att kunna välja den EU-gemensamma skattebasen mildrar väsentligt dessa problem.

 

Viktigt är att bolagsskattebasen ska vara frivillig för företagen att ansluta sig till. Om CCCTB införs finns alltjämt möjligheten kvar för de företag som så vill att använda den nationella skattebasen. Förhoppningsvis blir CCCTB en sådan succé att fler och fler företag ansluter sig. Det är också viktigt att understryka att skattesatsen även fortsättningsvis bestäms av de nationella parlamenten. Målet är att öka lönsamheten genom att reformera systemet för bolagsbeskattningen, inte att harmonisera skattesatserna eller införa EU-skatter.

 
Det bör också inrättas ett forum för medlemsstaterna för att lösa skattetvister utan att behöva gå till domstol, ett förslag som vi har fått gehör för i Europaparlamentet.

Finansdepartementets tjänstemän har granskat EU-kommissionens förslag till CCCTB och är kritiska. De anser bland annat att det saknas tekniska detaljer. Att skattelagstiftning är tekniskt krångligt får dock inte vara en ursäkt för att sätta käppar i hjulet för hela tanken att införa och ge svenska företag möjlighet att välja att räkna ut sin koncernvinst med gemensamma EU-regler. Det är bättre att genomföra projektet och förbättra det med tiden än att vänta till det är fulländat.

I åratal har en gemensam bolagsskattebas inom EU diskuterats. Rädslan hos nationella skattemyndigheter och departement för att förlora skatteintäkter och makt över regeltillämpningen bör inte längre stoppa utvecklingen mot undanröjandet av hinder för gränsöverskridande verksamhet.

Folkpartiet har tagit ställning till förmån för införandet av en för företagen frivillig EU-gemensam bolagsskattebas och har varit drivande i frågan. Nu måste hela regeringen agera för att reformen genomförs och för att Sverige ska kunna delta. Det är dags att fler partier visar korten och inte fortsätter att stoppa huvudet i sanden.

För senfärdiga länder - som Sverige riskerar att bli - återstår i så fall att bli omkörda av länder som vill gå före med en gemensam skattebas. Frankrike och Tyskland är nu i färd med att söka skapa ett sådant fullbordat faktum för övriga EU-länder. Det kan aldrig gynna svenska företag att deras franska och tyska konkurrenter fastlägger bestämmelser utan att vi är med vid bordet.

Olle Schmidt, Europaparlamentariker (FP) och rapportör för yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd över CCCTB.

Carl B Hamilton, riksdagsledamot och Folkpartiets ekonomisk-politiske talesperson.

Debatt: Sverige bör driva EU-ska

Ja till ungas inskolningslön på 75 procent.

(Publicerad i Arbetet (fd LO-tidningen) den 20 april 2012.)

Den relativt sett höga lönekostnaden för unga har en baksida: Om den unges förväntade produktivitet ligger under lönekostnaden anställs inte den unge. Därför medför höga lönekostnader i många fall sämre möjligheter för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden så länge de saknar erfarenhet och yrkeskompetens.

Recepten för att likställa produktivitet och lönekostnad, och därmed öka chansen för anställning, är två: Antingen lyfts den unges produktivitet genom mer utbildning, lärlingsjobb, etc. Eller så sänks den unges lönekostnad för arbetsgivaren. Det kan ske genom ’inskolningsavtal’ med lön som ligger 20-25 procent under reguljär erfaren vuxenlön, eller statliga bidrag och skatterabatter. (Eller åtgärderna i kombination.) Sverige har prövat flera av vägarna, och haft litet olika etiketter på åtgärderna.

Så även denna regering. Den har gjort grundlig reform av gymnasiet. Det bör anpassas till att alla inte ska, eller vill, bli akademiker. Fler unga måste finna det attraktivt och lönsamt att slutföra sina gymnasiestudier med godkända betyg, och fler måste känna att det förväntas av dem att lägga manken till för att genomföra sin skolgång till slut. Om inte, ja då får de inga jobb: Glöm inte att anställa är en frivillig handling för arbetsgivaren. För mig är det obegripligt att platser står tomma på yrkesutbildningar till elektriker, svetsare, osv, som direkt kan leda till välbetalda jobb. Varför tar man inte chansen?

Det är normalt inte ok att sluta skolan i förtid för att gå ut i arbetslöshet och försörjningsstöd (socialbidrag).

Den andra vägen – att förbilliga anställning av oerfarna unga – är motivet för regeringens politik med bl a halverad arbetsgivaravgift (löneskatt) för dem under 26 år. Men därtill bör läggas fler inskolningsavtal med 20-25 procent lägre lön för unga oerfarna. Det är mycket bättre att en oerfaren 20-åring tar ett jobb med inledningsvis lägre lön, än att gå arbetslös. Väl inne på arbetsmarknaden får de flesta så småningom jobb med reguljär – högre – lön. 

Löneprofilen på det avtal som Handels nyligen träffade är därför positivt (det var även en nivåhöjning). Avtalet innebär att de under 21 år kan få 75 procent av ingångslönen. Tidigare har IF Metall tecknat ett stomavtal med liknande profil. På basis av det planerar Volvo att anställa över tusen unga som därigenom får chansen till ett yrkesliv i industrin.

Som ett medel mot arbetslöshet anser Folkpartiet att det finns ett behov av avtal för yngre till lägre lönekostnad. Det gäller även den offentliga sektorn. I ett antal kommuner och landsting lägger FP därför fram förslag som innebär att kommunen och landstinget bör anställa unga med sådana ungdomsavtal. Personer under 23 år ska kunna anställas till 75 procent av det reguljära kollektivavtalets ingångslön och få viss handledning. Full sysselsättning är målet!

Bostadsbristen

Detta är mitt anförande i dagens budgetdebatt (16 april) i riksdagen, som jag valde att enbart handla om förslag till reformerad bostadspolitik i vårbudgeten. Intressant nog instämde tämligen oreserverat ("pröva väldigt positivt") Fredrik Olovsson (S), liksom tidigare Magdalena Andersson (S), med regeringens förslag till åtgärder i bostadspolitiken. Dessa kommer att specificeras i lagtexter mm i höstbudgeten, förhoppningsvis. Företrädare för partivänstern (S) muttrade missnöjt och avvisande i riksdagens kammarfoajé på denna punkt. Ingen av företrädarna för MP, V eller SD instämde med regeringens bostadspolitiska förslag.

***********************************

Fru Talman!

Bostadsbristen i storstadsregionerna blir allt värre. För många unga går det idag inte att hitta bostad där jobben och studieplatserna finns.

Bristen drabbar särskilt dem som inte har besparingar att köpa bostadsrätt, studenter som behöver flytta till studieorten, nyseparerade, invandrare och andra outsiders på bostadsmarknaden.

Nuvarande hyresrättsregler gynnar dessvärre systematiskt dem som redan har etablerat sig och har ett långtidsbundet hyreskontrakt (insiders).

Som komplement till dagens hyresrätt, med sin fokus på besittningsrätt och långsiktigt boende, behövs därför nya regler som kan släppa fram en ny korttidsmarknad för outsiders att hyra lägenhet på.

Sådana nya regler löser naturligtvis inte hela problemet med bostadsbristen, men det skulle mildra akuta bostadsproblem för många människor, särskilt unga. Till skillnad mot ökat bostadsbyggande kan de genomföras snabbt.

I de flesta större städer i Europa finns det ett utbud av lägenheter att mer eller mindre tillfälligt hyra. I Sverige har dock sådan uthyrning av bostadsrätter försvåras av restriktiva regler utformade för traditionella hyresrätter.

Det har bland annat medfört ett strypt utbud av lägenheter och en omfattande svart uthyrning, med osäkra villkor både för hyresgäst och för uthyrare.

Dagens regler innebär att den hyra som en bostadsrättsinnehavare kan ta ut ofta ligger så lågt att den inte ens täcker ägarens lånekostnader. Då förblir lägenheten outhyrd och tom på människor, eller hyrs ut svart. Ägaren kan i efterhand bli återbetalningsskyldig för delar av hyran. En bostadsrättsförening kan också helt blockera all uthyrning.

Tillsammans medför dagens regler, värre bostadsbrist och att i övrigt laglydiga medborgare ser sig tvingade att bli lagbrytare på en svart och rättsosäker hyresmarknad.

För att ändra dagens regler tillsatte regeringen Hyres­bostadsutredningen. Utredaren lade den 29 mars i år fram flera bra förslag om hur man kan skapa en fungerande marknad för bostäder att hyra (SOU 2012:25).

Med fortsatta hyror som ligger under den nivå som ett antal bostadssökande är villiga att betala kommer drivkraften att hyra ut lägenheter att förbli svag, och det kommer att fortsätta finnas drivkrafter för svart uthyrning.

Ett större utbud ger lägre pris, som bekant. Eftersom det totala utbudet av lägenheter för korttidsuthyrning blir större med regerings föreslagna reformer, kommer också de genomsnittliga hyresnivåerna att kunna sjunka. Idag leder det mycket begränsade utbudet till att den genomsnittliga nivån - dvs. inkl både svarta och vita hyror - ligger högre.

Det är alltså viktigt att diskutera vad som händer i nästa steg när förändringarna genomförts och påverkar utbudet.

En ägare av bostadsrätt ska ha en lagstadgad rätt att hyra ut sin bostad. Det skall dock finnas begränsningsregler som skyddar bostadsrättsföreningen: t ex att det finns tillräckligt många aktiva medlemmar som kan ta ansvar för föreningen och fastigheten, och - föreslår utredningen - att en förening ska kunna begränsa andelen lägenheter som kan hyras ut. Föreningen kan få rätt att ta ut en avgift från ägarna till uthyrda lägenheter. Den kan sedan användas för att sänka avgiften för övriga medlemmar.

För att skydda hyresgästen - föreslår utredningen - ska hyran kunna prövas i domstol, och - i praktiken betydligt viktigare! - hen ska kunna säga upp sitt kontrakt innan hyrestiden löpt ut, och med bara 1-2 månaders uppsägningstid.

För att ytterligare stimulera utbudet av lägenheter och dra undan mattan för svart uthyrning anser regeringen att fribeloppet för beskattning av hyresintäkter bör höjas. Det ligger idag på 21 000 kr/år och föreslås höjt till 40 000 kr/år, plus avgiften till föreningen.

Nyproduktionen, då?

Här vidtas enligt regeringens förslag ett antal åtgärder och tillsätts utredningar och genomgångar av alla typer av hinder för ökad nyproduktion.

Perioden för mer marknadsmässiga hyror vid nyproduktion förlängs sålunda från 10 år till 15 år (presumtionshyror) för att stimulera nyproduktion. Av samma skäl förlängs perioden för helt undantag från fastighetsavgift till 15 år. Likaså sänks fastighetsavgiften av samma stimulansskäl. Det minskar skattebelastningen med ca 630 milj. kr redan 2013.

Sammantaget skapar dessa regeländringar en bättre balans mellan det skriande behovet av att bostadsbeståndet utnyttjas bättre, fortsatt rimliga villkor för bostadsrättsföreningarna, och bättre villkor för nyproduktion.

Att minska bostadsbristen är nödvändig för att få fler människor i jobb och utbildning, och fler medborgare som slipper ofrivilligt särboende och tidskrävande pendling.

Budgetens bostadspolitiska reformer löser långtifrån alla problem, men är viktiga steg på vägen.

Ska Dagens Industri bli ekonomijournalistikens kvällstidning?

Förlåt, men vad sker med den kritiska journalistiken på riskkapitalområdet? Ämnar Dagens Industri bli en ekonomijournalistikens kvällstidning?


Om man är proffs menar jag att det är en god idé att då och då ställa sig frågan vad som är bra för Sverige, och kanske inte alltid sömngångaraktigt enbart fokusera på enkel - och ibland felaktigt analyserad- fördelningspolitik. Det gäller just nu beskattningen av riskkapitalister.


Som bekant bör en analys innehålla minst tre aspekter på ett ekonomiskt politiskt problem: effekten på tillväxten, fördelningen och ekonomins stabilitet.


De krav gentemot riskkapitalister som sedan en längre tid drivs av Skatteverket - vars nyss förra överdirektör nu sitter i ledningen för den politiska oppositionen - skulle om de går igenom leda till att utländskt riskkapital inte längre investeras i Sverige, och att svenskt riskkapital i större utsträckning investeras utomland. Är det bra för Sverige? Ska vi bry oss om en sådan konsekvens?


Om skatteverket får igenom sina krav i de processer som man nu driver - och rättsläget är alltså inte alls självklart - höjs skatten för en riskkapitalist från ca 25 procent till 85-90 procent när skatter och sociala avgifter betalats. Samtidigt är den jämförbara skattesatsen i omvärlden 15-30 procent (Danmark är ett undantag med 56 procent).


Självklart kommer med en skatt på 85-90 procent utländska fonder och andra sparare som söker projekt att investera i, att gå Sverige förbi och investera i projekt i andra länder.


Regeringens förslag var att tillämpa regler som Sverige redan har för fåmansbolag på riskkapitalisters inkomster.


Eller är tanken hos förslagets kritiker att även fåmansföretagare som tjänar mycket pengar (mer än 4,9 milj kr/år) också bör belastas med 85-90 procents skatt? Det ligger naturligtvis i logikens riktning.


Mera allmänt: är det bra för Sverige att skatter här i landet ligger på en konkurrenskraftig nivå, eller är det bättre att driva upp nivån, ta konsekvensen och välkomna att en del företag inte finner det lönsamt att finnas här? Att mindre av det globala sparandet hamnar här, att färre investeringar görs här, och att fler istället görs i andra (konkurrerande) länder?


Jag som trodde att Sverige skulle möta framtiden med satsningar på fler högproduktiva jobb och investeringar. Jag hade tydligen fel.

Gör det lättare att hyra bostad!

Genom att införa en hyresrätt för temporärt boende kan vi bli av med bostadsbrist och svarthandel. Nu behövs nya regler som släpper fram en ”spotmarknad” där hyressättningen är fri. Det skriver Carl B Hamilton, Nina Larsson och Lars Tysklind (FP).

(En något komprimerad version av artikeln är införd på Svenska Dagbladets Brännpunktsida söndag 8 april 2012 och insänd redan den 1 april.)

Bostadsbristen i storstadsregionerna blir allt värre. För många unga går det idag inte att hitta bostad där jobben och studieplatserna finns. Bristen drabbar särskilt dem som inte har besparingar att köpa bostadsrätt, som ändå vill flytta hemifrån, studenter som behöver flytta till studieorten under begränsad tid, nyseparerade, invandrare och andra outsiders på bostadsmarknaden. Nuvarande hyresrättsregler gynnar dessvärre systematiskt dem som redan har etablerat sig och har ett långtidsbundet hyreskontrakt (insiders). 

Som komplement till dagens hyresrätt, med sitt fokus på besittningsrätt och långsiktigt boende, behövs därför nya regler som kan släppa fram en ny ”spotmarknad” för outsiders att hyra lägenhet på. Dessa nya regler ska enbart gälla uthyrning av ägda bostäder och inte för de traditionella hyresrätterna. Sådana nya regler löser naturligtvis inte hela problemet med bostadsbristen, men det skulle mildra akuta bostadsproblem för många människor, särskilt unga. Till skillnad mot ökat bostadsbyggande kan de genomföras relativt mycket snabbt.

I de flesta större städer i Europa finns det ett utbud av lägenheter att hyra för dem som mer eller mindre tillfälligt vill bo i staden. Den spotmarknaden består av ägda bostäder som hyrs ut av ägaren själv. I Sverige har dock sådan uthyrning av ägda bostäder försvåras av restriktiva regler utformade för traditionella hyresrätter. Det har bland annat medfört ett strypt utbud av lägenheter och en omfattande svart uthyrning, med osäkra villkor både för hyresgäst och uthyrare. Vi vill ha bort bristen och olagligheterna och införa en laglig, fungerande hyresrätt för temporärt boende.

Dagens regler innebär att den hyra som en bostadsrättsinnehavare (ägaren) kan ta ut ofta ligger så lågt att den inte ens täcker ägarens lånekostnader. Då förblir lägenheten outhyrd och tom på människor, eller hyrs ut svart. Ägaren kan i efterhand bli återbetalningsskyldig för delar av hyran. En bostadsrättsförening kan också helt blockera all uthyrning.

Tillsammans medför dagens regler ett dåligt utnyttjande av existerande bostadsbestånd, förvärrad bostadsbrist, och att i övrigt laglydiga medborgare ser sig tvingade att bli lagbrytare på en svart och rättsosäker hyresmarknad.

För att ändra dagens regler tillsatte regeringen Hyres­bostadsutredningen. Utredaren lade så sent som 29 mars i år fram flera bra förslag om hur riksdagen kan skapa en fungerande spotmarknad för bostäder att hyra (SOU 2012:25).

Folkpartiet stödjer i allt väsentligt förslagen utom på en helt avgörande punkt: För att åstadkomma mindre bostadsbrist genom ett större utbud av lägenheter, och eliminera svarthandel och svågerpolitik, ska hyressättningen på spotmarknaden vara fri. Så är fallet när en ägare hyr ut sitt radhus, sin ägarlägenhet eller sommarstuga, och så bör det vara också på denna spotmarknad.

Utredningen – däremot – föreslår att hyran skall regleras utifrån ägares kostnader enligt ett så komplicerat system att Boverket eller annan myndighet måste kopplas in för att därtill ”tillsammans med hyresnämnden närmare utveckla en praktiskt användbar rutin” för att hitta fram till hur den enskilde ska få sätta hyran. Utan någon teoretisk eller erfarenhetsbaserad ekonomisk analys anges i utredningen att det annars kan uppstå en ”spekulationsmarknad” till nackdel för de bostadssökande.

Men med hyror som ligger under den som bostadssökande är beredda att betala kommer också drivkraften för att locka fram ett större utbud av fler lägenheter att bli betydligt svagare och det kommer att fortsätta att finnas starka drivkrafter för svart uthyrning till en högre hyra än den reglerande. Utredningens förslag leder därmed till att färre lägenheter kommer ut på marknaden och en högre genomsnittshyra för alla (vita plus svarta) lägenheter än annars blir fallet. Utredningen bortser alltså från att dess eget förslag skapar ett mindre utbud, fortsatt svarthandel och högre hyror, när man tar hänsyn till hela beståndet av lägenheter.

Det finns även många bra förslag i utredningen. En ägare av bostadsrätt ska till exempel ha en lagstadgad rätt att hyra ut sin bostad. Uthyrning ska dock få ske i max fem år. Därefter måste ägaren själv bo i bostaden i minst två år för att ha rätt att åter hyra ut. Vi instämmer helt med utredningen att det finns ett legitimt behov i bostadsrättsföreningar att säkerställa att det finns tillräckligt många aktiva medlemmar som kan ta ansvar för föreningen och fastigheten. Därför föreslås också att en förening ska kunna begränsa andelen lägenheter i en förening som hyrs ut, men att en förening måste acceptera att minst en fjärdedel av lägenheterna kan hyras ut. Föreningen får i gengäld rätt att ta ut en avgift från ägarna till uthyrda lägenheter, och den kan vara upp till 25 procent av månadsavgiften. Om månadsavgiften är 3000 kr innebär det en extra intäkt för föreningen om 750 kr/mån. Övriga medlemmar får på så sätt en tydlig morot att tillåta viss uthyrning i föreningen eftersom den kan användas för att sänka den egna avgiften.

Vanliga avtalsregler gäller, och om hyresgästen missköter sig och därmed bryter mot avtalet, kan hen sägas upp med omedelbar verkan. Det ska inte heller finnas någon besittningsrätt efter kontraktstidens utgång, om inte nytt kontrakt sluts. Hyran ska inte kunna prövas i domstol. För att skydda hyresgästen ska hen dock kunna säga upp kontraktet innan hyrestiden löpt ut med 1-2 månaders uppsägningstid.

För att ytterligare stimulera utbudet av lägenheter och dra undan mattan för svart uthyrning anser vi att fribeloppet för beskattning av hyresintäkter bör minst fördubblas. Det ligger idag för en bostadsrätt på låga 1750 kr i månaden plus avgiften till föreningen. Det finns hyresvärdar som idag inte skattar för sina hyresintäkter och det kan bli en betydande samhällsekonomisk vinst om både fler lägenheter finns att hyra och mer hyresintäkter tas upp i den vita sektorn.

Sammantaget skapar dessa regeländringar en bra balans mellan det skriande behovet av att bostadsbeståndet utnyttjas bättre och fortsatt rimliga villkor för bostadsrättsföreningarna. Minskad bostadsbrist är nödvändig för fler människor i jobb och utbildning, och medborgare som slipper ofrivilligt särboende och tidskrävande pendling. En sådan här reform löser inte alla dessa problem, men kan bli ett viktigt steg på vägen. Den bör genomföras snarast.

Carl B Hamilton, riksdagsman (FP)
Nina Larsson, partisekreterare och riksdagsledamot (FP)
Lars Tysklind, riksdagsman (FP)