S-förslag ett hån mot äldre och mot lågavlönade kvinnor!

I Dagens Nyheter den 24 april föreslår socialdemokraterna genom Magdalena Andersson att outbildade långtidsarbetslösa skall tas in i äldreomsorgen på "extratjänster". De ska "gå bredvid den ordinarie personalen". (Länk: http://www.dn.se/nyheter/politik/s-vill-ersatta-fas-3-med-valfardsjobb; även refererat i ett TT telegram 24/4.)

Jag blir mycket upprörd över den syn på äldreomsorg och äldre människor som avspeglar sig i socialdemokraternas förslag. Fokus i förslaget ligger helt på budgetsaldo och långtidsarbetslösa, men inte alls på de gamlas behov, vård, eller säkerhet.

"Det kostar inte jättemycket" och "extrakostnaden är inte jättehög" menar Andersson och gläds åt billigheten i äldrevårdens tillskott. Hon bryr sig inte ett dugg om behovet av kunskap och utbildning när det gäller vård av äldre och skröpliga människor, utan ser uppenbarligen äldrevård som en helt okvalificerad syssla för vem som helst som varit arbetslös i minst två år. Vilket egendomligt kriterium för att ses som lämplig att arbeta med äldre människor!

Andersson bortser också från att hennes förslag om handledning - "gå bredvid" - av tillfälligt anställda outbildade och oerfarna personer tar tid och kraft från den utbildade personalens arbete. Knapp personaltid kommer att användas på långtidsarbetslösa istället för skröpliga och gamla.

Då och då kommer rapporter om personal som varit elaka mot de gamla, och eventuellt dementa. Den förklaring som då ges är ofta att den aktuella personalen varit oerfaren och outbildad. Hur säkerheten för de äldre påverkas av Anderssons förslag verkar hon inte funderat över.

Att arbeta i äldreomsorgen måste istället ses som proffsjobb - inte en okvalificerad genomgångssyssla. Socialdemokraterna måste överge synen att omsorg är en lämplig uppehållsplats för långtidsarbetslösa under en övergångsperiod.

Förslaget är på flera sätt också ett hån mot kvinnor i vård och omsorg som ofta är lågavlönade. De extrainsatta outbildade och oerfarna personerna ska ha "en kollektivavtalsenlig lön", enligt Andersson, dvs. nästan samma lön som anställda som har utbildat sig för äldrevård, och som kan ha åratals erfarenhet. Det uppmuntrar inte till vidareutbildning och - framför allt: Det är djupt orättvist! Utbildning och erfarenhet ska premieras med högre ersättning!

Om Lars EO Svenssons avgång från Riksbanken.

Det är mycket viktigt med en öppen och tydlig diskussion i Riksbanken om det ekonomiska läget och penningpolitiken.

Lars E O Svensson har gjort sin plikt och under sin tid som v riksbankschef gjort en akademiskt professionell och mycket betydelsefull insats för att lyfta diskussionen internt, vilket återspeglas i protokollen från direktionens möten, och genom sitt deltagande i den allmänna ekonomiska debatten.

Hade Lars E O Svensson ställt upp för en ny mandatperiod i direktionen hyser jag inget tvivel om att han hade blivit omförordnad.

Nu är det som det är med den saken, och vi får gå vidare med diskussioner och analyser om det ekonomiska läget, riksbankens numera mer komplicerade trefaldiga målbild: inflation, aktivitetsnivå och finansiell stabilitet. Till detta kommer att vi med fler de facto-mål behöver kompletterande metoder för konstitutionell kontroll och ansvarsutkrävande.

Jag ser fram mot Lars E O Svenssons framtida bidrag i dessa viktiga analyser och diskussioner.



Carl B Hamilton,
Ledamot av riksdagens finansutskott -- ansvarigt för riksbanksfrågorna i riksdagen -- f d fullmäktigeledamot, och professor i internationell ekonomi.

Kommentator: Vad Mustafa vill

Kommentator: Vad Mustafa vill

Vårbudgeten: "Med las-reglerna offrar vi de unga"

(Artikel publicerad i Expressen den 15 april 2013).

Idag presenterar Alliansen sin vårbudget, mot fonden av en världsekonomi som långsamt men stadigt återhämtar sig. Världens aktiebörser speglar positiva förväntningar om den närmaste tiden.

Men när det kommer till produktion och sysselsättning är utvecklingen inte lika positiv och i flera länder brottas regeringar och splittrade parlament med trassliga skuld- och bankkriser. Problemen smittar dessvärre av sig på övriga, friska, Europa vars produktion, export och sysselsättning går trögt eller faller. Å andra sidan är räntorna rekordlåga, vilket är hoppfullt även för oss.

Normalt har man i en svensk vårbudget enbart att göra en ekonomisk prognos. Denna gång är det dock viktigare att träffa rätt i en nödvändig kompletterande politisk prognos. Det gäller länder som Italien, Grekland, Spanien, och inte minst Frankrike. Synderna är i flera fall mångåriga, regeringarna svaga, och recepten politiskt impopulära och krävande. T ex saknar Italien regering, Spanien hankar sig fram vecka för vecka, och Frankrike är vilset i grundläggande ekonomiska frågor. Men det går att vända utvecklingen vilket Island, Lettland, Litauen och Irland visat. Även USA återhämtar sig nu. De reformer som genomförs inom EU ska förhindra länderna att upprepa gjorda misstag. Det är viktigt att även vi stödjer det reformarbetet konstruktivt och med all kraft.

Genom Sveriges eget starka utgångsläge kan regeringen släppa fram de automatiska utgiftsökningar som konjunkturnedgången medfört, typ ökat arbetslöshetsunderstöd och ökade utgifter för nya motåtgärder. Sverige behöver inte - till skillnad från de flesta EU-länder - spara och strama åt. Likaså klarar vi intäktstappet - dvs. lägre skatteintäkter - som lägre produktion, export och försäljning nu medför.

Problemet är arbetslösheten, som riskerar att bita sig fast hårdare. Därför är Folkpartiets framgång i denna budget särskilt glädjande, dvs. omedelbart ökade satsningar på utbildningsdepartementets område med fler platser i efterfrågade utbildningar. Genom högre kompetens ska fler fastna i riktiga jobb och färre i arbetslöshet.

Under åren 2013 och 2014 kommer sålunda att inrättas 7000 nya utbildningsplatser/år inom kommunal yrkesutbildning (yrkesvux), 8000 nya platser/år inom praktik- och arbetsmarknadsutbildning, 2800 nya platser/år i sjuksköterskeutbildning och 2800 nya platser/år inom ingenjörsutbildningar.

Den "svenska modellen" bygger bl. a på en samsyn mellan arbetsmarknadens parter och staten, som innebär att staten överlämnar åt parterna att sluta avtal och sköta lönebildningen. Regeringen arbetar dock med parterna i s.k. trepartssamtal för att uppmuntra dem att ingå yrkesintroduktionsavtal som ska stötta oerfarna och otillräckligt utbildade personer. Lägre lönekostnader kvittas mot mer betald utbildning.

Folkpartiet bedömer dock att den höga svenska ungdomsarbetslösheten och svårigheten för oerfarna på arbetsmarknaden inte är möjlig att lösa inom ramen för dagens traditionella konsensusmodell. Den fungerar inte när konsensus råder om något skadligt, nämligen regler som skapar höga trösklar mot ungdomar och invandrare.

Så har t ex OECD i sina årsrapporter om Sverige uppmanat oss att bryta ned den rådande barriären mellan - å en sidan - dem som har fasta jobb och har gräddfil till alla återanställningar, och - å andra sidan - dem som bara får chans till temporära påhugg, eller i praktiken sitter fast i ett "vikarieträsk".

Lagen om anställningsskydd (LAS) måste luckras upp till förmån för de underprivilegierade nykomlingarna på arbetsmarknaden om ungdoms- och invandrararbetslösheten ska gå att få ned. Det är socialt och politiskt sjukt att fortsätta med konsensus om något - dvs. dagens rigida LAS-regler - när de offrar och bryter ned många av våra ungdomar och nyanlända.

Folkpartiet vill - liksom OECD, forskare och andra utifrån som analyserat frågan - reformera LAS så att dess trösklar på arbetsmarknaden slipas ned, och möjligheter till fasta jobb öppnas för fler.

LAS är även negativt ur jämställdhetssynpunkt, Efter barnafödande har kvinnor haft sämre löneutveckling än män bl a på grund av att deras anknytning till arbetsmarknaden försvagats. Därför är mer flexibla LAS-regler och en mer öppen arbetsmarknad önskvärda. Det skulle underlätta för kvinnor att komma in i fasta, bättre betalda anställningar.

Carl B Hamilton, riksdagsledamot, ekonomisk-politisk talesperson (FP)

Miljöpartiet de realistiska. Grönt ljus för mer samarbete med Alliansen.

Apropå dagens besked från Miljöpartiet att de ansluter sig till regeringens linje med sänkt arbetsgivaravgift för unga.

FP-kommentar:

- Sänkt arbetsgivaravgift för unga är införd sedan fyra år. För Miljöpartiet att stå kvar vid sin tidigare uppfattning skulle innebära att partiet skulle stå vid fronten för en drastisk höjning av lönekostnaden för unga med drygt 15 procent. Självklart skulle det innebära att ungdomar fått sluta, och ungdomsarbetslösheten skulle öka.

- Miljöpartiets ändrade position är en realistisk anpassning till den ekonomiska och politiska verkligheten.

- Kanske underlättas positionsändringen taktiskt-politiskt av den socialdemokratiska partikongressens återkommande kompromisser som alltid blev åt vänster, samt för kommunpolitikerstyre och emot direkt medborgarstyre med valfrihet i mångfald beslutad av enskilda människor.

Oppositionens splittring fördjupas nu, samtidigt som Alliansens sammanhållning framstår som ännu tydligare.

Fortsatt ökad optimism inför valet 2014, alltså!

Margaret Thatcher död.

Margaret Thatcher hade ett okuvligt politiskt mod och en enorm viljestyrka.

Margaret Thatcher knäckte under 1980-talet den starka och bakåtsträvande brittiska fackföreningsrörelsens de facto makt över landets parlament och regering.

Den segern banade väg för en tämligen brutal modernisering och effektivisering av brittisk ekonomi, samt en nödvändig demokratisering av landets ekonomiska politik. Hennes storhet visas väl bäst av att Tony Blair behöll effektivitetsreformerna när Labour kom till makten.

Även om Thatcher själv skulle avsky beteckningen var hon därtill självklart Storbritanniens mesta och tyngsta de facto feminist. Ingen kunde exempelvis så effektivt som hon sätta pompösa och mäktiga män på plats, t ex Argentinas militärjunta under Falklandskriget.

Ibland övergick nog viljestyrkan till dumdristighet och modet till övermod. Med det är -- med rätta! -- inte det som hon blir hågkommen för!

*******************
Bakgrund (från BBC):

Former Prime Minister Baroness Thatcher has died at 87 following a stroke, her spokesman has said.

Baroness Thatcher was Conservative prime minister from 1979 to 1990. She was the first woman to hold the post. Baroness Thatcher, born Margaret Roberts, became the Conservative MP for Finchley, north London in 1959, retiring from the Commons in 1992.

Having been education secretary, she successfully challenged former prime minister Edward Heath for her party's leadership in 1975. She won general elections in 1979, 1983 and 1987.

Baroness Thatcher's government privatised several state-owned industries. She was also in power when the UK went to war with Argentina over the Falkland Islands in 1982.

Socialdemokraterna vill höja - inte sänka bolagsskatten!

(En stympad -- men godkänd -- version av denna text publiceras idag den 7 april i Expressen.)

Carl Bennet och Metta Fjelkner föreslår i Expressen den 5 april att Socialdemokraterna "genom att sänka bolagsskatten med 2% istället för 4%" ska finansiera satsningar på bättre utbildning och forskning (http://www.expressen.se/debatt/upp-till-bevis-om-ni-menar-allvar/).

Artikeln bygger dock på pinsamma sakfel, och blottlägger en förvånande okunnighet om vad som redan gjorts och som pågår.

Fel om bolagsskatten: Hösten 2012 beslutade riksdagen att bolagsskatten sänks med fyra procentenheter till 22%. Det är därmed skattesatsen som nu gäller, och sedan den 1 januari 2013. Socialdemokraternas liggande motförslag är 24%. Därmed har vi situationen att Socialdemokraterna står för en höjning - inte sänkning! - av bolagsskatten med två procentenheter, från 22 till 24 procent.

Bennet och Fjelkner (BF) har missförstått utgångsläget och deras finansieringsförslag finns inte i verkligheten, eller så tänker de sig en höjning av bolagsskatten med hela 4% med Socialdemokraterna vid makten. Det strider mot Löfvens försök att ska sig en näringslivsprofil, men - å andra sidan - Bennet och Fjelkners (BF) inlägg bekräftar på sitt sätt misstanken att en näringslivsvänlig inriktning nog mest är pratpolitik från Löfvens sida.

Bolagsskattens höjd aktualiseras även av beskedet nyss från Storbritannien att regeringen där föreslår ytterligare sänkt bolagsskatt till 20 procent (den 20/3). Skattekonkurrensen i Europa om bolagsvinsterna intensifieras därmed ytterligare.

När det gäller BF:s förslag om kunskapsinspiration från Finland har den inspirationen flödat sedan Allianssegern 2006 och en omläggning av politiken gjorts från vänsterflumskola till kunskapsskola. Det har varit nya kursplaner, ny lärarutbildning, ny skollag, finsk skolideologi, osv. Det viktigaste i nuläget är att dessa reformer ges tid att verka och högre lärarlöner. Där har Jan Björklund satsat en extra miljard kronor av statliga pengar för att få upp lönerna, skapar karriärvägar och försöker pressa kommunpolitikerna att satsa på högre lärarlöner. För lönerna är faktiskt kommunpolitikernas ansvar!

De av regeringen startade lärlingsutbildningarna, och en rad andra åtgärder för att överbrygga klyftan skola/arbetsliv, är inspirerad av bland annat Tyskland och Österrike, precis som BF föreslår.

BF föreslår även mer pengar till forskning - som om ingen tänkt den tanken tidigare!

Låt mig påminna om att svensk forskning aldrig tidigare fått ett sådant resurslyft som under denna regering. Alliansen har redan höjt anslagen och år 2016 är årsanslaget höjt med med 9 mdr kr - en ökning med hela 30 procent. (Under åren 2013-16 är successivt ytterliga 4 mdr kr/år öronmärkta för ökade anslag till forskning och utveckling.)

Svensk skola, forskning och utveckling behöver fortsatta reformer, lärarlönerna bör höjas och fokus bör fortsatt ligga på mer kunskap. Erfarenheten sedan sju år visar att dessa ambitioner finns hos Alliansregeringen, liksom förmågan och viljan att genomföra dem. Från oppositionen i riksdagen vet vi att de partierna däremot närmast står för motsatsen.

Om man sympatiserar med BF:s olika förslag ska man alltså rösta på Folkpartiet och Alliansen i valet 2014. Det fortsatta reformarbetet måste därtill finansieras med riktiga pengar. Det är självklart för Folkpartiet och Alliansen.

Carl B Hamilton, riksdagsledamot, ekonomisk politisk talesperson (FP)

Ambitionerna i Löfvens linjetal ogenomförbara med socialdemokraternas politik.

Löfvens "kärnfamilj" hindrar dessutom lägre arbetslöshet.


SSU-kravet om 90-tagarsgaranti.
SSU-kravet om 90-tagarsgaranti -- som Löfven ställer sig bakom -- är tänkt att ge fler jobb till unga, men skulle motverkas av Socialdemokrateras politik att samtidigt dra in ca 15 mdr kr/år i sänkta arbetsgivaravgifter för dem under 26 år. Det skulle i ett slag fördubbla arbetsgivaravgiften för att ha unga människor anställda, skulle höja den långsiktiga arbetslösheten, och föra Sverige bort från Löfvenmålet om halverad arbetslöshet.

En höjd restaurangmoms - ett annat S-krav - skulle drabba främst unga och invandrare. Unga utgör ca 30 000 personer i branschen.

Dessutom, vad är det för syn och teori för arbetsmarknadens funktionssätt som ligger bakom tanken på en garanti för en viss åldersgrupp att erhålla offentligfinasierad sysselsättning av något ospecificerat slag?

Om det inte det finns en genuin efterfrågan på arbete blir det som så många gånger förr under sociademokratiskt styre en superhög risk för kravlös "förvaring" av arbetslösa och gamla tiders pseudoAMSjobb under nya namn.

En garanti kan vara bra i konsumentpolitiken, men i arbetsmarkadspolitiken tränger garantier erfarenhetsmässigt ut riktiga jobb.

Ett tal med dubbel tunga: LO är Löfvens "familj" - men inte vi alla i Sverige!
Stefan Löfven hyllande i sitt "linjetal" familjen som politikens förebild. Sverige ska vara som en familj. Men alla familjer är inte lyckliga, som bekant.

Bilden av en familj klingar särskilt ihåligt och olyckligt i socialdemokratisk tappning. Inte minst när det gäller den överordnade frågan om jobben är begreppet "familj" i praktisk socialdemokratisk politik påfallande ofta detsamma som att slå vakt om att arbetsrätten ska fortsätta att skydda insiders, dvs. det slutna sällskap som redan har fast anställningar. Kärnfamiljen för Socialdemokraterna är alltid LO:s medlemmar, och det är alltid deras särintresse i bland annat arbetsrätten som går före andra svenskars intressen, och före Sveriges allmänintresse.

Hade det inte varit så att LO-medlemmarna är Socialdemokraternas kärnfamilj hade arbetsrätten varit reformerad sedan länge, och arbetslösheten i Sverige väsentligt lägre. Trösklarna till arbetsmarknaden hade varit mycket lägre än idag, och på en nivå som i länder med lägre arbetslöshet.

Hade det inte varit så att LO-medlemmarna är Socialdemokraternas kärnfamilj hade vi redan haft en allmän a-kassa på ungefär samma sätt som vi har en allmän sjukförsäkring. Men det har inte legat i LO-kärnfamiljens intresse att ha det så när man behöver argument för att värva LO-medlemmar. Det är bland annat för dessa S-beslut som LO och dess förbund betalar nära 100 milj kr till Socialdemokraternas valkassor när det drar ihop sig till valrörelse, ha löften om återinförd avdragsrätt för fackavgift, och ökat statligt stöd till fackliga a-kassor.

Vems pengar ska vi ta?Löfvens "linjetal" saknade inte höga ambitioner. Desto mer saknades dock förslag till åtgärder, och svar på frågan vems pengar skall vi ta till allting? Att det blir väsentliga skattehöjningar står dock helt klart.

Och höjda skatter verkar kongressdeltagana älska mycket mer än de tycker om skattebetalarna.

Ja! Arbetslösheten kan halveras, men det förutsätter reformerad arbetsrätt!

Jag instämmer: Det går att halvera arbetslösheten till 2020. Men - som inte minst OECD ständigt påpekat - att få ned svensk arbetslöshet till de bästa EU-ländernas nivåer förutsätter att svensk arbetsrätt kraftigt reformeras.

Annars blir det bara pratpolitik.

Mäktar Löfven och socialdemokraterna verkligen med reformer som minskar skyddet för dem som redan har jobb, och öppnar upp arbetsmarknaden för unga oprövade människor, och för dem med invandrarbakgrund?

Jag har inte märkt någon insikt hos ledande socialdemokrater om arbetsrättens starka tröskeleffekter. Skulle Löfven mäkta med att minska skillnaden mellan dem som har trygga reguljära jobb, och den stora och växande gruppen som saknar tillsvidareanställning (temporära anställningar)?  

Eftersom inte ens Moderaterna vill eller kan mäkta med detta tvivlar jag. Men likt Nixon var den som kunde resa till Kina med bibehållen trovärdighet, kanske Löfven med sin fackliga bakgrund är den som med bibehållen trovärdighet kan ta bort arbetsrättens höga trösklar för de arbetslösa.

Om Löfven tar sitt i dag på partikongressen deklarerade mål om 3-4 procents arbetslöshet år 2020 på allvar, med vilka partier skulle Löfven göra genomgripande arbetsrättsreformer? Vänsterpartiet ställer aldrig upp på en sådan politik, och inte heller Moderaterna, som det idag verkar.

Återstår MP, FP och C.

Industriavtalet har hyfsad chans bli klokt. Men inte för kvinnor.

Industriavtalet bör ha hyfsad chans att även i efterhand framstå som klokt för båda parter. En joker i avtalet är dock kronkursen för exportindustrin.

För att de kommande åren uppnå ekonomisk balans mellan Nord- och Sydeuropa måste en makroekonomisk anpassning ske inom Europa. För Sveriges del innebär det nu en starkare kronkurs. Parterna verkar ha tagit höjd för detta i avtalet både med lönenivån och nya övertidsregler och flexibilitet vid förläggning av arbetstiden.

Bra men otillräckligt för kvinnor.

Att kvinnor prioriterats något genom att t ex tekoanställda får något litet mer i lönehöjning än övriga är bra - om än synnerligen otillräckligt ur jämställdhetssynpunkt.

Som bekant är män sämre än kvinnor med att ta ut föräldraförsäkring. I avvaktan på lika uttag blir därför förbättringen av föräldraförsäkringen i avtalet bra främst för kvinnor, dvs. att arbetsgivaren till viss del fyller upp med extra pengar i sex månader.