Jag instämmer: Det går att halvera arbetslösheten till 2020. Men - som inte
minst OECD ständigt påpekat - att få ned svensk arbetslöshet till de bästa
EU-ländernas nivåer förutsätter att svensk arbetsrätt kraftigt reformeras.
Annars blir det bara pratpolitik.
Mäktar Löfven och socialdemokraterna verkligen med reformer som minskar
skyddet för dem som redan har jobb, och öppnar upp arbetsmarknaden för unga
oprövade människor, och för dem med invandrarbakgrund?
Jag har inte märkt någon insikt hos ledande socialdemokrater om arbetsrättens
starka tröskeleffekter. Skulle Löfven mäkta med att minska skillnaden mellan dem
som har trygga reguljära jobb, och den stora och växande gruppen som saknar
tillsvidareanställning (temporära anställningar)?
Eftersom inte ens Moderaterna vill eller kan mäkta med detta tvivlar jag. Men
likt Nixon var den som kunde resa till Kina med bibehållen trovärdighet, kanske
Löfven med sin fackliga bakgrund är den som med bibehållen trovärdighet kan ta
bort arbetsrättens höga trösklar för de arbetslösa.
Om Löfven tar sitt i dag på partikongressen deklarerade mål om 3-4 procents
arbetslöshet år 2020 på allvar, med vilka partier skulle Löfven göra
genomgripande arbetsrättsreformer? Vänsterpartiet ställer aldrig upp på en sådan
politik, och inte heller Moderaterna, som det idag verkar.
Återstår MP,
FP och C.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det finns nog anledning att kommentera skolan efter kommunaliseringen. Jag har läst att företrädare för näringslivet kritiserat skolan för att den inte förbereder eleverna tillräckligt för arbetslivet, vilket kan bidra till den höga arbetslösheten. En hög arbetslöshet gör det svårare för kommunerna att finansiera skolan eftersom skatter inte kommer in och bidrag istället måste betalas ut. Visst kan det behövas löneförhöjningar för duktiga lärare, men man måste nog tala med näringslivet också om skolan skall fås att fungera optimalt.
Skicka en kommentar