Mikael Dambergs (S) krav på balanserad budget ett stolleprov för ökad arbetslöshet.

I dagens partiledardebatt kritiserade socialdemokraternas gruppledare Mikael Damberg hårt underskottet i statsbudgeten, kallade det för "slarv". Han förordade istället en budgetpolitik som skulle leda till balans eller överskott i budgeten. Trots att Damberg läste nationalekonomi vid Stockholms universitet har han nu glömt kursen om Keynes och finanspolitik, liksom han glömt Ernst Wigforss ekonomiska 30-talspolitik på ABF-kursen om arbetarrörelsens historia. För att inte tala om LO-ekonomerna! Det är farligt anpassligt att ha en så vältajmat glömsk person som ledande politiker.  

För det är klart att den erfarne Damberg förstår konsekvensen av sitt eget krav, liksom Magdalena Andersson gör det. Om statsbudgeten skulle balanseras 2014 och 2015 skulle arbetslösheten öka snabbt till väsentligt högre nivå, och på ett sätt som endast länder i tvångsläge med redan skyhög skuld och räntebörda tvingas ta till. Sverige däremot har en låg statsskuld, som har fallit sedan 1990-talet, samtidigt som räntorna är rekordlåga. Det Damberg föreslår är ett ekonomiskt-politiskt stolleprov!

 
Så låt mig göra litet intellektuellt renhållningsarbete: Mikael Damberg menade i partiledardebatten att regeringen har "slarvat bort arvet efter Göran Persson". Det kan då vara värt att lyfta fram hur det faktiskt ser ut i Sverige och jämföra det med andra EU-länder.

Inledningsvis, summan av alla budgetunderskott skapar statsskulden. Damberg bortser från att den svenska statsskulden har minskat under Alliansregeringen. Den statsfinansiella situationen har stärkts. Sverige har idag - näst efter Luxemburg - den lägsta statsskulden - räknat på gängse sätt som andel av BNP - av alla 'gamla' EU-länder.

Sverige har fortfarande bland EU:s lägsta budgetunderskott. Enligt EU-kommissionens ekonomiska prognos från i höstas är Sverige ett av de EU-länder som väntas få lägst budgetunderskott under kommande år. Av de stora länderna är det bara Tyskland som väntas ha lägre. Även om prognosen skulle justeras upp till ett något större underskott ligger Sverige ändå på en förhållandevis låg nivå. Dessutom har Sverige, till skillnad från nästan alla länder, alltså inget stort arv av underskott från tidigare år. (Då Persson bestämde). När andra EU-länder sedan 2008 haft stora underskott och ökat sina statskulder har den svenska statsskulden minskat.

Enligt EU-kommissionens prognos förutspås Sverige ha den största ökningen i EU under 2014 och 2015 (utom Baltikum) i inhemsk efterfrågan, och privata konsumtionen. Detta gäller trots att Sverige redan under föregående år haft en stark utveckling av den inhemska efterfrågan.

Denna förväntade starka fortsatta konsumtionsuppgång kommer vara mycket viktig för den svenska tillväxten och jobben, så länge som efterfrågan från omvärlden fortfarande är svag. Den starka efterfrågan är ingen tillfällighet, utan en överlagd konsekvens av regeringens expansiva finanspolitik politik. Hushållen har haft en mycket stark utveckling av den disponibla inkomsten, fler människor har kommit i jobb och den svenska statsfinanserna är trots det starka.

Det är helt olika konjunkturlägen idag och 2006. Det går därför inte att säga att ett ökat underskott skulle vara tecken på "slarv". Har Damberg kanske hört talas om Keynes och Ernst Wigforss?  Hade Sverige legat kvar på samma överskott i statsbudgeten idag som fanns 2006 skulle lågkonjunkturen och arbetslösheten i Sverige ha varit mycket allvarligare än idag. Det om något hade varit ett ekonomiskt-politiskt stolleprov.

Enligt EU-kommissionen väntas Sverige ha den högsta ekonomiska tillväxten 2014 och 2015 av alla EU-länder näst efter länderna i Baltikum. Om något, tyder det på en framgångsrik ekonomisk politik, inte på något "slarv".