Oppositionen: En nationellt navelskådande och ineffektiv klimatpolitik

Oppositionen har idag framlagt sitt alteranativ till regeringens klimatpolitik. Förslaget är förvånandsvärt nationellt fokuserat och skulle bli mycket och onödigt dyrt för Sveriges familjer.

Ohållbar bortom 2020-talet.
Ett faktum som oppositionen inte vill kännas vid är att med deras politik kommer halva Sveriges koldioxidfria elproduktion att läggas ner med början på 2020-talet, om inte förbudet mot att bygga ny kärnkraft skulle hävas. Det gör att oppositionens ambitiösa mål till 2020 – om de skulle gå att uppfylla – ändå skulle gå i kvav när kärnkraften skulle börja avvecklas och import av fossilbaserad (CO2) energi blir en storskalig ersättning i Sveriges energiförsörjning.

Oppositionens klimatmål om minskade utsläpp med 58 procent överträffas på ett kostnadseffektivt sätt genom att ersätta befintliga, mindre, kärnkraftsreaktorer med nya, mer kraftfulla reaktorer. Att på så sätt med måttlig uppoffringar minska utsläppen med 70-90 procent är fullt möjligt, dock inte till 2020.

Men till 2020, då?
Oppositionen lutar sig mot en elprognos som bygger på en planerad kraftig uppgradering av existerande reaktorer. Det är med lika mycket kapacitetshöjning som Barsebäck 1 och 2 tillsammans (9 TWh) till 2015. Både miljö- och vänsterpartiet är dock emot uppgradering av existerande kärnkraftverk i sina energipolitiska programtexter, så man undrar vad som gäller. Oppositionens prognos tar dessutom inte hänsyn till den ökade efterfrågan på el för att driva elbilar (ca 10 TWh), och att mer el krävs till att drivna fler tåg (3-4 TWh). Tågkapaciteten ska ju öka med 50 procent, enligt oppositionens program. Kalkylen över elproduktion och förbrukning hänger alltså inte ihop, varken sakligt eller politiskt.

Nationellt naveskådande klimatpolitik.
Oppositionen bortser att Sveriges utsläpp bara utgör ca 0,2 procent av de globala utsläppen. 99,8 procent av världens utsläpp sker alltså utanför Sveriges gränser. Sveriges effektiva möjlighet att bidra till att lösa klimatfrågan ligger därför i kraftfulla åtgärder i andra länder bl. a genom att bidra med mer resurser till utsläppsminskningar utomlands, realistiska mål hemma, samt att Sverige ska vara en aktiv och pådrivande kraft inom EU och internationellt.

Onödigt höga och kraftiga pris- och skatteökningar för att nå klimatmålen.

De rödgröna sätter i sitt klimat- och energiprogram upp målet att Sverige ska minska utsläppen med 40 procent till 2020 genom åtgärder i Sverige. För att nå dit ska utsläppen minska med 45 procent i den s.k. ”handlande sektorn”, dvs. bl a. i transport- och fastighetssektorerna.

Detta innebär att oppositionen vill att Sverige ska minska utsläppen med 7-8 miljoner ton CO2 mer i dessa sektorer än med regeringens politik, och under en mycket kort tidsperiod. Det betinget skulle innebära en mycket tung – onödigt tung! – ekonomisk belastning på svenska hushåll och svensk ekonomi. Koldioxidskatten – som ligger i bensinpriset – skulle behöva chockhöjas mångdubbelt över dagens prisnivåer, liksom införandet av storskaliga skattefinansierade subventioner till kommunala program, offentliga lokaler, riskkapital, industrirabatter på el, mm.