Oacceptabelt. SEB, bonusar och våra halvoffenliga banker.

Oacceptabelt. SEB, bonusar och våra halvoffenliga banker.

Banker är annorlunda. De är alltför viktiga för samhället för att skötas enbart av ägarna och ledningarna. Apropå uppgifterna om SEB och bonusar i dagens Svenska Dagbladet.

Bankers funktion är en del av den offentliga sfären. Det gäller även om alla aktieägarna är privata. Ägandet kan vara privat till 100 procent, men bankers funktion - sic! - är en del av den samhällsstyrda ekonomin.

Det politiska systemet är inför medborgarna ansvarigt för att betalningssystemet och finansiella systemet fungerar eftersom de är vitala delar av landets infrastruktur. I systemviktiga bankers bakgrund finns statens ansvar och garantier. Därför är staten - med eller utan tydlig lagstiftning - "owner of last resort" (sistahandsägare) till systemviktiga banker. Det går följaktligen inte ihop att de banker som i sista hand skyddas av statens garantier för sin överlevnad i kris, med bonussystem skamlöst exploaterar statens sistahandsansvar.

Bankers halvoffentliga ställning är inget nytt förhållande, eller någon ny insikt. Dessvärre verkar den dock bortglömd av dagens bankstyrelser och bankledningar - i alla fall när det gäller de rörliga förmånerna!

Nya bonusreglerna bör slå igenom omedelbart, dvs. bonusar ska inte kunna vara baserade på enbart ett enda års resultat, t ex enbart 2008 eller enbart 2009, utan på långsiktigt hållbara resultat intjänade över flera år. Om inte en sådan förändring i beräkningssätt införs blir sannolikt konsekvensen att staten - i Sverige och andra länder - tvingas börjar intervenera så att risktagande på skattebetalarnas bekostnad omöjliggörs. Det kan ske genom mer långtgående krav på övergång till enbart fasta ersättningar, som då naturligtvis blir högre än idag, men dock uppnår syftet att inte vara riskdrivande.

Om bankerna segar och inte vill följa nya politiska riktlinjer som följer med krisen kommer acceptansen hos valmanskåren för framtida garantier och statliga räddningsaktioner att vittra bort. Det gäller Sverige såväl som andra länder. Måhända tycker dagens bankledningar att förverkat förtroende är ett potentiellt problem för nästa generation bankfolk att hantera i nästa kris, men de bör se betydligt längre än näsan räcker. Det bör i alla händelser de politiker och parlament göra när det gäller utformningen av nya regelverk för skydd av betalningssystem och finansiell stabilitet.