måndag 8 februari 2010

Ja till euron även i kris!

Idag debatterar Leif Pagrotsky (S), Sven Hagströmer (Junilistan), Stefan Fölster (Svenskt Näringsliv) och Carl B Hamilton (FP) eurofrågan kl. 19.15 i sal 10 i Universitetshuset i Uppsala. Som en aptitretare ber jag att få erbjuda denna text. En komprimerads version är införd i DI idag, den 8/2.

Det är enbart de stora länderna som styr dagens EU. I en salig blandning av stort och smått förefaller det påståendet vara Margit Gennser och Erik Lakomaas huvudinvändning mot EMU i deras artikel i Dagens Industri 25/1.

De skulle dock inte få med sig många tyskar, fransmän eller britter på den linjen. I själva verket gynnar EU:s konstruktion och sätt att arbeta små och medelstora medlemsstater. Vid kommissionen och ministerrådens bord sitter en tysk, en svensk, en fransman, en belgare, etc. bredvid varandra. Argument, kunskap, engagemang spelar stor roll. Däremot är voteringar är ytterst sällsynta. I de stora länderna klagar man över denna modell, men den är knäsatt sedan decennier. För Sverige innebär konstruktionen ett oproportionerligt stort inflytande, särskilt i rådet och med kommissionen. I parlamentet avspeglas befolkningstalen bättre. EU är mer demokratiskt och ger Sverige långt mer inflytande än t ex FN eller OECD.

Men det finns fortfarande ett område där vi inte kan kräva inflytande. När euroländerna och Storbritannien samlade sig till motangrepp mot finanskrisen 2008 fick vi vara med på nåder bara därför att vi kunde bidra med erfarenheter av en egen finanskris 1992-3. När den så kallade stabilitets- och tillväxtpakten utformades och reviderades fick vi bara marginellt och styvmoderligt påverka de regler som också icke-euroländer måste följa.

Tio års test av euron visar att domedagsprofetiorna kommit på skam. Under krisen har euron visat sig vara en trygg hamn för euroländerna, och en tillflyktsort globalt. Mindre valutor som svenska kronan ratades däremot. Utan euron hade det blivit valutakaos, konkurrensdevalveringar, kriser och politisk osämja i Europa. Låt oss inte glömma erfarenheterna från 70- och 80-talen som delvis motiverade EMU och euron, och inte heller kaoset på valutamarknaderna på 90-talet innan euron etablerats.

Krisen har understrukit problemen med stor variabilitet i de mindre europeiska valutorna - som SEK- så länge de är utanför euron. Under krisen föll kronan och därmed svenska inkomsters köpkraft jämfört med den i andra länder. Riksbankens prognos är att kronan nu kommer att studsa tillbaka, dvs. appreciera. Kast i kronans värde innebär en ständig osäkerhet för företag - särskilt de mindre - och resenärer, vilket hämmar investeringar och handel. 

Euron har också haft en otippat stark handelsfrämjande effekt för euroländerna. Enligt beräkningar av forskarna Harry Flam och Håkan Nordström uppskattas Sverige varje år gå miste ca 200 miljarder i utrikeshandel (export plus import) på grund av det olycksaliga euroutanförskapet. Den ökade handeln skulle ha skapat ökad specialisering, högre produktivitet och högre lönebetalningsförmåga i svenska företag. Utanförskapet håller tillbaka vårt land på en lägre välfärdsnivå, och kanske även lägre sysselsättning.
 
Med erfarenheterna från bl. a krisen är det inte konstigt att allmänhet och företagare, blivit alltmer positiva till euron.

Sätt nu ned foten! Vi behöver inte än en gång utreda euron. Frågan är genomutredd och övermogen för beslut. Till och med Lars Calmfors säger numera ja! För Sveriges och Europas skull, låt oss i Sverige säga ja till euron. Ju förr dess bättre. 

4 kommentarer:

ProfessorPelotard sa...

Har CB Hamilton läst några artiklar i de internationella finanstidningarna de senaste veckorna?

Bara idag hittar vi t ex:

Europe needs to show it has a crisis endgame

eller

Alarm spreads over Europe's massive deficits

etc, etc.

Eurozonens finanskris är ett faktum. Krisen är både ekonomisk och politisk vilket gör den extra svårlöst. C B Hamilton och andra folkpartister som kräver ett snabbt svenskt byte till euron har lämnat all verklighetsanalys bakom sig. Nu uppvisar de en närmast religiös tro på det fallfärdiga projektet. Barnatro eller euro; deras argument klingar inte mer trovärdiga än Frälsningsarméns gamla sånger:

Barnatro, barnatro, till himmelen du är en gyllne bro!

Tommy sa...

Lars Calmfors skrev ju på DN debatt att Sverige måste gå med pga politiska skäl, inte ekonomiska ... han skriver ju att det är fel att Sverige har fördelar med en egen flytande valuta.

Krisen 1991/92 berodde ju på att Sverige hade fast växelkurs och låst reporänta, vilket resulterade i hög inflation och sänkt konkurrenskraft (spekulationsekonomi) efter att kreditmarknaden släpptes fri 1985 (politikerna tog inte sitt ansvar med finanspolitiken).

I denna kris har den svenska reporäntan sänkts snabbare och till en lägre nivå än i euroländerna. Den svenska inflationen och reporäntan har dessutom i genomsnitt legat lägre än i eurozoenen sedan folkomröstningen 2003.

Hur kommer det sig att den svenska ekonomin klarat sig betydligt bättre än euroländerna i den senaste krisen ... "trots" att vi har en egen ränte- och valutapolitik?

ProfessorPelotard sa...

Hmm... Hamilton tyckte inte om Gennsers och Lakomaas artikel därför att de påstod att endast de stora länderna bestämde i EU.

Så förflöt det ett par dagar, EUs regeringschefer samlades i Bryssel för ett informellt toppmöte. Media och finansmarknaderna förväntade sig att de skulle diskutera fram en lösning på den grekiska krisen. Men precis innan mötet skulle börja så kom det ett uttalande från Herman van Rompuy:

"Vi har kommit överens. Vi beger oss nu till Solvay (platsen för regeringschefsmötet) för att meddela att ett avtal har slutits. Vi kommer senare att göra ett officiellt uttalande."

Vem var då "vi". Jo, Merkel, Sarkozy, Trichet, Barroso, van Rompuy och supplikanten själv Papandreou. Det tog alltså 3 dagar efter Hamiltons artikel innan Tyskland och Frankrike återigen visade vem som bestämmer i EU.

Slutsatsen ger sig själv.

Unknown sa...

Jag skulle mkt väl kunna gå med på att frågan om Euron är slutdiskuterad - dags för en folkomröstning mao...

Jag är dock relativt säker på att svaret på om vi skall gå med skulle bli -nej i en sådan...inte minst eftersom vi bla tack vare kronkursen har kunnat rida ut finanskrisen bättre än annars...

/K