I en tid av ekonomisk osäkerhet inom EU utgör Europeiska Centralbanken, ECB,
- den kanske viktigaste stabiliserande faktorn i EU-samarbetet. Att Sverige skulle
säga nej och hindra andra länder att fördjupa sitt samarbete – även om vi
själva inte vill vara med – vore förödande för Sveriges framtida roll och
inflytande i Europa.
Banker har orsakat stor skada det senaste decenniet. De kan inte längre övervakas
effektivt på enbart nationell nivå eftersom de arbetar gränsöverskridande. Det
behövs en gemensam stark europeisk tillsynsmyndighet, inte bara 27 svaga
nationella. ECB föreslås få en viktig uppgift att vara denna sammanhållande
kraft.
Även om Sverige som icke-euroland inte är med i ECB:s styrelse, ECB-rådet, ligger
det starkt i Sveriges intresse att gå med i bankunionen. Vi är i denna strävan allierade
med andra icke-euroländer som Polen och Danmark. Men många EU-länder vill dessvärre
inte ge oss uteländer bättre villkor - om det samtidigt gynnar Storbritannien. Aversionen
mot Storbritannien är stark. Sverige placeras inte sällan i samma båt som
britterna och det förhållandet måste vi ändra på. Sverige är i grunden ett
EU-positivt land.
Knepigast att lösa i förhandlingarna är icke-euroländers formella och
praktiska relation till ECB-rådet. ECB är självständigt och får varken ge eller
ta emot instruktioner. Dess högsta beslutande organ ECB-rådet, kan därför inte
överlåta till något annat organ, som har plats för t ex icke-euroländer, att besluta
i tillsynsärenden. (Självständigheten var avsedd för enbart räntepolitiken,
innan tillsynsfrågorna fick dagens höga prioritet.) Det innebär att länder som
Sverige, Polen och Danmark – som inte heller har euron som valuta – inte heller
kan vara med i beslutsfattandet i ECB-rådet om tillsynsfrågor.
Sverige har tidigare krävt en fördragsändring för att ge länder utanför
euroområdet lika stort inflytande som euroländerna i ECB-rådet, men det är inte
realistiskt i närtid. En temporär lösning på inflytandefrågan får därför sökas.
I debatten har lagts fram olika lösningar, till exempel att ge en särskild tillsynsnämnd
under ECBs ”paraply” en de facto-makt i tillsynsfrågor, och att ECB-rådets
insats begränsas till att enbart säga ja- eller nej till denna tillsynsnämnds förslag
till beslut. Det är ingen perfekt lösning - men en sådan lösning i kombination
med tydliga åtaganden om en framtida fördragsändring kan vara tillräcklig för
att tillmötesgå Sveriges önskemål.
Europaparlamentet har lanserat en lösning på ett annat viktigt svenskt krav
- det om röstreglerna för beslutsfattande och tvistelösning inom EBA. Förslaget
till kompromiss bör öppna dörren för svenskt deltagande i bankunionen genom att
det skapar en rimlig balans mellan euroländer och de icke-euroländer som vill vara
med i bankunionen. Vi vill uppmana finansminister Anders Borg och hans kollegor
att ena sig om ett gemensamt förslag om EBA, som till exempel ligger i linje
med den överenskommelse man har i nått i Europaparlamentet. Då kan förhandlingarna
för att hitta en överenskommelse mellan rådet, Kommissionen och
Europaparlamentet inledas före jul.
Kravet nationella tillsynsmyndigheter ska kunna ställa högre kapitalkrav på
banker på nationell nivå förefaller kunna lösas. Utkast till kompromisser
öppnar för detta.
Att Sverige skulle ställa sig utanför bankunionen tillsammans med
Storbritannien vore extremet olyckligt – framför allt för Sverige.
Den avvaktande hållning som präglat Sveriges
agerandet måste bytas ut mot ett tydligt och framåtblickande ledarskap. Politik
i Europa handlar inte enbart om att lyssna till en ljum svensk EU-opinion.
Vi är övertygade om att den svenska
regeringen når framgång i förhandlingarna om regeringen är tydligt positiv till
svenskt deltagande och inte blockerar euroländernas vilja att fördjupa det
europeiska samarbetet genom bankunionen.
Olle
Schmidt, Europaparlamentariker (FP)
Carl B Hamilton, riksdagsledamot och
ekonomisk-politisk talesperson (FP)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar