Dåligt svar av justitieministern om Stasianknuta personer.

Justitieminister Ask vill inte lämna ut namnen på de svenskar som funnits i Stasis arkiv ens till personerna själva. Det framgår av svaret idag på en riksdagsfråga som jag ställt till henne (http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=71&dok_id=GX12556 )

Det är uppenbart att Säpo tänker åt ministern.  Ask likställer nämligen information hos Säpo med uppgifter från Stasi enbart på den grunden att informationen på något sätt hamnat hos Säpo. Därmed anses att informationen ska behandlas på samma sätt som all annan säpoinformation. Här går det snett i tänkandet.

Logiken i Asks resonemang är att svenska statens intresse blir överordnat den enskildes i det ögonblick Säpo får hand om handlingar, och därmed anser Ask att det är rätt och riktigt att neka de av Stasi utpekade personerna rätten att få ta del av Stasiuppgifter om dem själva.

Ponera att handlingarna istället hade hamnat hos en enskild svensk, eller varit kvar i Tyskland. Då skulle de som namngivits av Stasi fått en chans att förklara och försvara sig inför omvärlden och eftervärlden.

Nu nekas de denna möjlighet enbart på grunden att deras akter - tyvärr! - hamnat hos svenska staten (säpo), och inte hos t ex en enskild svensk person eller förblivit i Tyskland. Hade akterna inte hamnat hos svenska säpo, hade alltså personerna fått en chans att få försvara sig och förklara sig.

Svenska staten tar på sig uppgiften att striktare hemlighålla Stasianknutna personers identitet och akter än den demokrati gör som sedan 20 år ersatt DDR, därför att Säpo på något sätt blivit inblandat. Men det är naturligtvis orimligt att svenska staten tar på sig uppgiften att vara mera hemlighetsfull med
Stasiuppgifter än Tyskland självt är! Med vilken kompetens eller rätt gör svenska staten detta, och underkänner därmed det demokratiska Tysklands förmåga och omdöme på området? Ingen alls, är mitt svar.    

Om någon av världens diktaturer inför sitt fall vill göra sig av med sina arkiv över sina vämjeliga handlingar och brott ska de inte försöka elda upp dem, köra dem i makulaturmanskin, eller dyligt. Nej ge dem till svenska Säpo. Där är de i tryggt förvar mot insyn och demokratiska anständighetskrav. Hos Säpo finns DDR ännu kvar. Uppgifterna hanteras av Säpo på precis samma sätt som om DDR existerar. Att människor i demokratier har rättigheter som inte finns i diktaturer återspeglas inte alls i frågesvaret.

Till skillnad mot i dagens Tyskland anser Ask att staten i Sverige har till uppgift att sila och undertrycka information om det som finns i Stasis arkiv och - bjuder logiken - även andra diktaturers arkiv. Uppgiften att värdera uppgifter i diktaturregimers arkiv kan tydligen inte anförtros dem som i andra fall och i andra länder får tillgång till diktaturarkiv.

Den svenska staten anser sig ha en viktig uppgift att sila och hindra information från att komma ut från dessa arkiv på ett sätt som inte t ex den tyska staten anser sig böra ta. DDR kan i sin gravkammare skatta gott åt svenska statens skydd av dess vämjeliga arvegods.

Alltså:
Beatrice Ask gör klokt i att börja tänka själv och inte låta Säpo sköta tänket åt sig.