Högt pris för att stå utanför euron

(Publicerad i Sydsvenskan den 3 mars 2010)

Den ekonomiska krisen i Grekland, Spanien, Portugal och Irland beror inte på euron utan på att dessa länder har fört en vårdslös finanspolitik som eldat på inhemska bostadsbubblor, skriver Olle Schmidt, Europaparlamentariker (FP), och Carl B Hamilton, finanspolitisk talesman (FP). För svensk del blir euroutanförskapet allt kostsammare, menar de.

Ekonomihistorikerna Jonas Ljungberg och Tony Johansson menar i en debattartikel i Sydsvenskan (25.2) att euron har bidragit till att blåsa upp ekonomiska bubblor i länder som Grekland, Spanien och Irland. Deras slutsats är att Sverige bör behålla kronan.

Vi delar inte denna slutsats. Argument för eller emot ett svenskt eurodeltagande kan delas upp i politiska respektive ekonomiska argument. De ekonomiska argumenten kan i sin tur delas upp i frågor om långsiktig ekonomisk effektivitet (mer handel, investeringar och konkurrens) samt om ekonomisk stabilitet (starkare eller svagare konjunktursvängningar och finanskriser).

Ljungberg och Johansson tar i sin artikel om euron endast upp frågan om ekonomisk stabilitet. Det räcker inte för att kunna bedöma vad som vore bäst för Sverige. Till exempel hävdar professorn i nationalekonomi Assar Lindbeck att de långsiktiga effektivitetsvinsterna för Sverige av att gå med i eurosamarbetet väger tyngre än stabilitetsproblematiken.

Euron är idag en efterfrågad världsvaluta som ses som ett smidigt och väl fungerande betalningsmedel. Euron har för sina medlemsländer bidragit kraftigt till ökad intern handel, men även till ökad handel med resten av världen. Enligt forskarna Harry Flam och Håkan Nordström uppskattas Sverige varje år gå miste om cirka 200 miljarder kronor i utebliven utrikeshandel (export och import) på grund av euroutanförskapet.
Sverige förlorar därmed i specialisering, produktivitetsökning, lönebetalningsförmåga och skatteintäkter från många företag. På sikt förlorar Sverige i välstånd och konkurrenskraft av euroutanförskapet.

För att få en känsla för hur Sverige skulle ha klarat sig med euron som valuta kan vi se hur det gått för Finland, som gick med i eurosamarbetet från början och vars ekonomi i mångt och mycket liknar Sveriges.

Under dessa tio år har Finland haft snabbare ekonomisk tillväxt än Sverige. Från en i utgångsläget högre arbetslöshet har den finska kommit ned till svensk nivå. Inställningen till euron är idag mycket positiv bland finländarna och bland finska ekonomer. Särskilt stark omsvängning i inställning har skett bland finska företagare, som nu är mycket positiva till euron.Det finns ingen anledning att tro att Sverige skulle ha haft en sämre utveckling än Finland om även vi bytt till euron 1999.

Den ekonomiska krisen i Grekland, Spanien, Portugal och Irland är inte ett bevis för att den monetära unionen misslyckats. Dessa länder har fört en vårdslös och slapp finanspolitik som i flera fall eldat på inhemska bostadsbubblor.
En sådan politik skapar problem oavsett landets val av valuta. Det är också troligt att den finansiella krisen i Europa hade blivit mycket värre om vi istället för euron haft ett tjugotal olika valutor och EU-länderna haft mindre intresse av att samarbeta på det ekonomiska området.

Ljungberg och Johansson skriver enbart om de ekonomiska stabilitetsaspekterna av att stå utanför eurosamarbetet. Den politiska dimensionen är dock minst lika viktig. Sverige skall inte springa iväg från problem som uppstår i Europa, utan i stället vara en positiv kraft som söker bidra till lösningar.

Oavsett om Sverige har euron eller inte påverkas vi av utvecklingen i Europa. Därför är det bättre att också ha en röst när beslut ska utformas och tas.

OLLE SCHMIDT, ledamot av europaparlamentet och dess monetära utskott.
CARL B HAMILTON, ledamot av riksdagen och ordförande i dess näringsutskott