Reglerna för kommunal ekonomi ska inte förstärka konjunktursvängningarna!

Fp föreslår ändrade statsbidrag som varierar med konjunkturen och att kommunala överskott får sparas till sämre tider
I den internationella finanskrisens spår följer en världsomspännande konjunkturnedgång. Den har dragit in över Sverige med stor kraft. Men Sverige står starkt rustat för att klara denna kris jämfört med många andra länder. Starka offentliga finanser i utgångsläget ger oss goda möjligheter att motverka finanskrisen och lindra effekterna av konjunkturnedgången.

Huvuddelen av den offentliga verksamheten utförs inte av staten utan sköts av kommuner och landsting. Där arbetar 1,1 miljoner människor och där utförs de flesta av de välfärdstjänster inom skola, vård och omsorg som medborgarna behöver. De hårda tiderna på arbetsmarknaden känns direkt för kommuner och landsting genom minskade kommunala skatteintäkter.

Men utöver att hantera den akuta krisen i regeringen inom kort lagda vårpropostition om den ekonomiska politiken finns det anledning att ändra de långsiktiga spelreglerna för kommunsektorns ekonomi. Problematiska effekter av dagens regelverk har blivit synliga under detta krisförlopp.

Kommunerna och landstingen gick in i krisen med ett ganska gott utgångsläge. De hade stora överskott under 2007. Men detta har de flesta kommuner inte någon glädje av idag eftersom kommunallagen kräver balans mellan utgifter och inkomster varje år.

En kommun eller ett landsting som under flera år har haft en utmärkt ekonomi, och sådana finns det många, får trots detta inte balansera över sina samlade överskott till kommande år för att på så sätt kunna behålla verksamhet och personal över krisår. Istället riskerar Sverige att kommuner och landsting med överskott tvingas göra sig av med personal och bidra till att arbetslösheten ökar ytterligare.

Den andra huvudintäkten - förutom kommunala skatteintäkter - är statsbidrag som ökar vissa år och är oförändrade andra år. När skatteintäkterna viker kraftigt och statsbidragen är oförändrade har kommunerna för litet eget handlingsutrymme.

Det kommunala balanskravet infördes år 2000. Det var en del av en större reform för att räta upp de offentliga finanserna efter 1990-talskrisen. Det var i grunden en bra reform som vi ska slå vakt om. Sund ekonomisk hushållning måste gälla i både stat och kommuner om vi ska kunna trygga välfärden för våra gamla och för våra barn.

Men det statliga och kommunala regelverken kom att konstrueras på olika sätt. Kravet på staten är att budgeten ska gå med i genomsnitt en procents överskott över en konjunkturcykel, det vill säga att det är okej med underskott vissa år - i lågkonjunktur - förutsatt att man har överskott i högkonjunktur. För kommunerna däremot finns ett absolut krav på budgetbalans varje enskilt år.

FP:s landsmöte i höst kommer att få ta ställning till förslag om förändringar hur staten styr kommunernas ekonomi.

För det första bör kommunallagen ändras så att balanskravet gäller över en längre tidsperiod, t ex tre år. Det nya regelverket ska naturligtvis vara till fördel när tiderna blir dåliga, men det ska också utformas så att det ger starka incitament för kommunerna att hålla igen när tiderna är goda.

För det andra bör statsbidragen till kommuner och landsting utformas på ett annat sätt än idag. Nivån på statsbidragen bör följa ett lämpligt utformat mått som på ett i tiden, och till den aktuella konjunkturen närmare sätt, än idag är kopplat till landets makroekonomiska läge. Det skulle göra det lättare för kommuner och landsting att förutse statsbidragens storlek. Kontracykliska statsbidrag skulle fungera så att de snabbare ökar i lågkonjunktur när kommunernas egna skatteintäkter minskar och på samma sätt snabbare minskar i högkonjunktur när kommunernas egna intäkter ökar.

Spelreglerna skulle på detta sätt leverera mer förutsägbara ekonomiska förutsättningar för kommunsektorn. I gengäld skulle kommunsektorn bidra till att bromsa överhettning i goda tider. Problemet idag är att kommunerna har starka incitament att bygga ut den kommunala verksamheten kraftigt goda år, men påföljd att det kan bli stora neddragningar dåliga år.