Snabbanalys av partiledardebatten 17/5 (rättad)

Färre jobb med högre skatter.

Vänsterpartiernas (S,V,MP) skattepolitik förefaller tvångsmässigt inriktad på högre skatter. Vare sig det är hög- eller lågkonjunktur är lösningen högre skatter. Samtidigt bedyrar alla tre partierna att jobben är den viktigaste frågan. Men högre skatter motverkar i rådande krisartade konjunkturläge fler jobb. Trots att Sverige behöver ökad efterfrågan på varor och tjänster kommer oppositionen – om den skulle vinna valet – att istället minska efterfrågan med sina skattehöjningar. Detta efterfrågebortfall kan inte smusslas undan genom tal om ändrad fördelning, ”rättvisa” osv. Nettot blir mindre efterfrågan på jobb om man höjer skatter i lågkonjunktur jämfört med om man inte höjer skatter. I praktiken är inte jobben viktigast.

I fråga om koldioxidskatt var oppositionen förvirrad och motstridig internt.

Euron

Det nya i eurodebatten jämfört med 2003 är den vunna erfarenheten: Vi vet att domedagsprofetiorna om massarbetslöshet och underminerad demokrati i euroländerna inte slog in. Vi vet att eurosamarbetet i krisen fungerat väl, varit synnerligen viktigt, att Sverige inte fått vara med om besluten, och vi vet att den ekonomiska utvecklingen i eurolandet Finland varit bättre under dessa år än utvecklingen i Sverige. Finland har inte drabbats av asymmetriska chocker eller felaktigt satt ränta, utan har visat sig vara ett land väl lämpat för euromedlemskap. Vi vet att finska småföretag helt svängt till förmån för euron. Osv. Och var finns svensk solidaritet med avskedade finska arbetare, som blivit utkonkurrerade av den svaga svenska kronan? De problem som en del euroländer har haft och som nu fördjupats har inte med euron att göra utan är det gamla vanliga: dålig budgetkontroll och oförmåga till omställning till konkurrenternas frammarsch. Det är ju tio års erfarenhet av euron som borde lyftas fram – inte de gamla ståndpunkterna från 2003 en gång till.

Ökar klyftorna?

Under socialdemokratisk ledning i tolv år ökade inkomstklyftorna i Sverige.

Men, man får skilja på inkomstklyftor och förmögenhetsklyftor. Arbetslöshet leder ökade inkomstklyftor. Krisen har dock medfört dramatisk utjämning av förmögenhetsskillnader vilket bör glädja dem med enbart fördelning och inte har tillväxt i målsättningen för politik. Förra året sjönk Stockholmsbörsen med 45 procent, och har sedan gått upp med knappt 20 procent; netto minus 34 procent. De rika aktieägarna har blivit väsentligt fattigare. Det bör glädja t ex vänsterpartiet. Dessvärre drabbar nedgången alla som sparar i aktier, dvs. även pensionssparare. Slutsatsen är alltså att större förmögenhetsvärden och större klyftor bland aktieägarna kan gynna pensionärerna.

Klimatpolitik utan kärnkraft

Hur kan kärnkraftmotståndarna tillåtas ha en moraliskt hög svansföring i klimatdebatten? Med deras politik skulle Sverige och övriga Europa släppt ut många hundra miljoner ton koldioxid mer än Europa redan gör och har gjort sedan 1970-talet.

Ungdomsarbetslöshet och skola
Ingen har något bra recept på kort sikt som inte går ut över äldre arbetskraft. Sänkta kostnader för unga gör i dagsläget äldre (50+) mer arbetslösa, och för de äldre är det faktiskt svårare att åter komma in på arbetsmarknaden än för unga, som bl. a i går in och ut i jobb i en helt annan utsträckning. Borttagen LAS gör att fler företag vill anställa, men det gäller inte bara ungdomar utan alla med svag anknytning till arbetsmarknaden – dvs. även de med invandrarbakgrund. Ingen nackdel förvisso!