Sahlins pensionsärsutspel kostar 37 mdr kr per år. Medför lägre BNP och sämre välfärd för alla, eller betalas av pensionärernas barn och barnbarn.

Mona Sahlin har idag på 1:a maj lovat att pensionärer ska få samma skatt som dem som arbetar. Vad kostar det, och vem betalar?

Kostnaden är ca 37 mdr kr för att införa samma avdrag som jobbskatteavdraget även för pensionärer.

1. Det ökade underskottet kan betalas genom att skatten höjs för alla dem som arbetar. Då får vi dock mindre arbete utfört i ekonomin och basen för välfärden (BNP) blir lägre. Därmed minskar även pensionerna liksom skatteintäkterna till kommuner och landsting, vilka ju finansierar bl a vård och äldreomsorg. Pensionärerna får förvisso lägre inkomstskatt, med Sahlins utspel, men dessvärre också långsiktigt sämre välfärd på andra sätt eftersom BNP blir lägre.

2. Det ökade underskottet kan också läggas som en permanent och årlig ökning (dvs. + 37 mdr kr/år) av statsskulden. Den växande summan får barn och barnbarn till dagens pensionärer betala i form av allt högre räntekostnader när staten ska öka sin upplåning.

3. Det ökade underskottet kan också betalas genom nedskärningar i offentliga utgifter och offentligfinansierad välfärd, som sjukvård och äldreomsorg.

Att Sahlin skulle kunna dra in 37 mdr kr i återinförd förmögenhetsskatt är orealistiskt. Redan Göran Persson betecknade den skatten som ”frivillig” på grund av alla möjligheter att undandra sig beskattning. Att öka skatten på ”de rika” och höja progressiviteten i skattesystemet gör all kompetensutveckling och alla studier mindre lönsamma, och skulle lätt innebära en drakonisk skattehöjning, och driva kompetens och investeringar ut ur landet. Det strider också mot S eget förslag om slopad ”Stockholmsskatt”, dvs. S-förslaget att slopa dagens möjlighet för dem med stora reavinster på villor och bostadsrätter (i ”tillväxtens boningar” dvs de delar av landet där S förlorar väljare) att låna gratis av staten.

Grundläggande är att välstånd skapas genom arbete, effektivare utnyttjande av den arbetande delen av befolkningen, immigration av personer i arbetsför ålder, kostnadseffektiva investeringar och god kapitalbildning. Välstånd minskar om mindre arbete utförs, investeringar görs i andra länder, utbildade flyttar ut. Det blir konsekvensen av Sahlins förslag.

Det är något maniskt över socialdemokraternas skattepolitik. Oberoende av konjunktur är höjda skatter alltid det bästa receptet. Även i lågkonjunktur, trots att efterfrågan och jobb då minskar. Hur kan man säga att jobben är det viktigaste, om man med sin skattepolitik får färre jobb som konsekvens?