Tveeggade och något lättsinniga finanspolitiska råd.

Finanspolitiska rådet har idag avgett sin årliga rapport. Det finns anledning att invänds på några punkter:

Politiskt och praktiskt är det omöjligt att klippa av temporärt höjd a-kassa.

Lättsinnigt prejudikat att slopa budgeteringsmarginal och bryta igenom utgiftstaket.

Inte träffsäker konjunkturpolitik med stöd till anställda. Bör gå till arbetslösa.

Underskotten ska hållas under kontroll.

Botten i konjunkturen är nu sannolikt nådd vad gäller finansiella marknader och börser. De närmaste månaderna kommer successivt förbättringar i produktion, export, investeringar, och sist - men först efter en nedgång – arbetsmarknaden; arbetslöshet och sysselsättning.

Effekten av de exceptionella penning- och finanspolitiska åtgärderna världen runt har ännu inte slagit igenom. Vi har kunnat observera initiala effekter under enbart några få månader. Åtgärderna måste tillåtas slå igenom och mogna ut innan nya insatser lanseras.

Vi får utvärdera behövliga konjunkturåtgärder i höstbudgeten mot bakgrund av det långsamt starkare ljuset i tunneln. T ex förutser EU-kommissionen i sin alldeles färska konjunkturbedömning att Sverige får en exportledd BNP-ökning – visserligen från en låg nivå – fjärde kvartalet 2009, och under 2010 en BNP-tillväxt som är tydligt högre än genomsnittet i EU.

Temporärt höjd a-kassa?

Rådet understryker att de reformer som regeringen gjort på arbetsmarknadsområdet är långsiktigt riktiga.

Vad gäller dess förslag om en temporärt höjd a-kassa i lågkonjunktur finns problem. Det är svårt för beslutsfattarna att kunna veta var i konjunkturcykeln ekonomin befinner sig för att i rätt ögonblick rätt kunna bestämma när man ska klippa av den höjda a-kassan, dvs när den temporära fasen är slut. Rådets rapport lider på denna punkt, och mer allmänt, av brist på trovärdig exit-strategi: en trovärdig handlingsbeskrivning av hur politiskt valda beslutsfattare politiskt tar sig ur den redan kraftigt expansiva politiken. Det gäller år 2010-11 och därefter.

Rådets förslag beträffande a-kassan är dock fördelningspolitiskt betydligt träffsäkrare än dess förslag om stöd till dem som alltjämt har jobbet kvar i företag med förkortad arbetstid.

En viktig förklaring till efterfrågans i världen kollaps hösten 2008 var brist på förtroende. Detta gäller inte bara förtroendet mellan banker, utan även oro hos i-världens hushåll och företag inför en svåröverskådlig framtid.

Lättsinnigt prejudikat med slopad budgeteringsmarginal och genombrutet utgiftstak.

I detta läge föreslår Finanspolitiska rådet ett brott mot det med möda upparbetade förtroendet för det finanspolitiska regelverket. Det skulle dock skapa ett högst oönskat prejudikat. På denna punkt är rådet lättsinnigt, och det tillåter sig en påfallande svajig ad-hoc argumentation (s 14, sammanfattningen).

Politik är bl. a. en inlärningsprocess genom prejudikat. Finanspolitiska rådet anser att utgiftstaket kan spräckas utan att förtroendet skadas. Det tror inte jag. Förtroendet för det finanspolitiska ramverket skulle skadas för lång tid om Finanspolitiska rådets prejudicerande rekommendation om bortsopad budgeteringsmarginal och genombrutet utgiftstak genomfördes. Det skulle stimulera ett ökat försiktighetssparande hos hushåll och företag, vilket i sin tur skulle sänka efterfrågan i ekonomin och leda till färre riktiga jobb, särskilt i ett längre perspektiv.

En ökad osäkerhet om tillförlitligheten hos det finanspolitiska regelverket när det blåser ekonomiskt snåla vindar, leder till en permanent bias åt högre långa svenska räntor. Placerare måste gardera sig mot att framtidens svenska regeringar väljer att definiera läget som en "exceptionell krissituation" i en kommande lågkonjunktur, och blåsa på utgifterna och underskotten.

Dessutom, samtidigt som rådet på annat ställe i rapporten motsätter sig en regeländring i pensionssystemet som skulle mildra "bromsen" år 2010 och höja pensionerna något, förordar rådet denna prejudicerande regeländring i det finanspolitiska regelverket, trots att det är både mindre etablerat och mindre formaliserat än pensionssystemet. Logiken imponerar inte.

Underskotten.

Problemen är inte en nivå med alltför små budgetunderskott, utan risken för en förändring till alltför stora underskott, som biter sig fast på för hög nivå.

I den ovan nämnda EU-kommissionsprognosen är omslaget i Sveriges offentliga finanser från ett överskott på 3,5-4 procent till ett lika stort underskott under loppet av två år (2008-2010), eller - räknat i mdr kr - ett omslag på mellan 200 och 250 mdr kr. Skräcken är detta skulle fortsätta i samma riktning, dvs. kraftigt ökad upplåning utan fast mål eller fäste.

Det får inte ske.

Länk: http://www.finanspolitiskaradet.se/download/18.1166db0f12054 0fe049800031620/Svensk+finanspolitik+2 009.pdf

Välkommen att ta risken att prenumerera på mitt nyhetsbrev som endast utkommer när det finns något att skriva om: länk https://ks.folkpartiet.se/application/newsletterApplication.asp?ct_nid=138090