Nya Neo

Tidskriften Neo fick för ett antal månader sedan ny chefredaktör. Det har för mig - och kanske för andra? - gjort tidningen intressantare. Mindre esoterisk, mera europeisk och mera förstående inför mänsklig ofullkomlighet.

Faran med politiska teoretiker är att de förenklar verkligheten genom bortträngning så starkt att de blir tämligen ointressanta utom för den närmaste cirkeln; till exempel att man älskar mänskligheten, men står inte ut med människorna. (De gäller själfallet inte liberala praktiker som riksdagsmän. Obs ironi.) Nya Neo klarar denna delikata balansgång och dessa faror bra. Något mera av chefredaktörens beskvänliga humor kan gott få plats. Kanske även ekonomi, som är mer än offentliga finanser.

I sitt senaste nummer intervjuar Nya Neo en hel del kända personer - några av ovan slag - om hur de avser rösta i riksdagsvalet. Numret innehåller också en djupstudie av Mona Sahlins historia som politiker. Bra på kommunikation, men sämre på djupsinne.

I Nya Neos intervju med Fredrik Reinfeldt bjuder han hårt motstånd mot att säga något intressant eller djupsinnigt - trots Nya Neos idoga försök att bända upp honom. Efter valet och dess anspänning bör intervjun göras om - inte minst för Fredrik Reinfeldts egen skull. Då finns förhoppningsvis bättre förutsättningar för att med garden sänkt locka fram något ur djupet.

Särklassigt roligast är rundringningen till ett antal ambassader och utrikesdepartement för att få deras reaktion på de rödgrönas förslag att, om de vinner valet, Sverige ska kräva att USA drar sig tillbaka från sina baser utanför USA.

Den avslutande recensionen av verket om Sveriges 22 statsministrar under 1900-talet är den tveklöst bästa hittills.

Kort sagt: En överraskande bra tidning; skaffa den!