Vänstertrojkans von oben-hållning mot företagarna.

De rödgröna har i dag lagt fram en gemensam rapport med sex förslagspunkter för att "Stimulera småföretagande och entreprenörskap".

Rapporten är förvånansvärt tunn i flera bemärkelser. Hållningen är nästan genomgående von oben, med attityden att företagare nog inte vet sitt eget bästa.

Det enda nya förefaller vara att oppositionen vill ha mer stöd till biogasmackar på landsbygden, men vänstertrojkan nämner inga belopp, eller hur det ska finansieras. De flesta av rapportens förslag fanns med redan i det rödgröna budgetförslaget i maj 2010. Man har lagt till några förslag som nog mest syftar till att svärta ner regeringen.

En viktig fråga där det finns skilda åsikter mellan partierna i vänstertrojkan - tjänstemomsen - finns inte alls med i rapporten.


Huvuddragen i de sex punkterna:


1. "Avskaffa sjudagarnstvånget". Punkten kritiserar att Alliansregeringen, som en del i reformeringen av de sociala trygghetssystemen för företagare, har förlängt det lägsta antalet karensdagar från 3 till 7 dagar. De rödgröna lovar nu att företagare ska kunna välja att endast ha en karensdag, mot att betala en högre avgift. Samtidigt glömmer dock oppositionen att nämna att avgifterna som företagaren behöver betala har minskat.

Det är talande att de rödgröna i första hand riktar in sig på något som företagarna inte alls sätter främst, men som går i vänstertrojkans invanda hjulspår, nämligen att tala om ersättningssystemen, snarare än om företagens möjligheter att verka och göra vinst. Von oben! Att vara företagare och anställd är inte samma sak. Att vara företagare är mer riskfyllt, och bör kunna ge rejäl utdelning om företaget blir framgångsrikt.

Alliansregeringen har ökat valfriheten för företagare vad det gäller karenstid. Tidigare, under socialdemokraternas tid vid makten, kunde egenföretagaren endast välja mellan 3 och 30 dagars karenstid. Nu har företagaren möjlighet att välja mellan 7, 14, 30, 60 eller 90 dagar, och avgiften anpassas därefter. Dessa förändringar vill de rödgröna behålla, men de vill alltså även lägga till valmöjligheten 1 karensdag. Litet magert förslag för att vara högst upp på agendan?

En orsak till att den kortaste karenstiden är satt till 7 dagar är att en egenföretagare inte har någon chef som kan bekräfta att personen verkligen inte har arbetat under den första sjukveckan, då inget läkarintyg krävs. Därför har det setts som rimligt att företagare, i utbyte mot en lägre avgift, inte heller får någon ersättning under den första sjukveckan. Regeringen har förutom denna ändring även genomfört flera förstärkningar av de sociala skyddsnäten för företagare, som de rödgröna väljer att inte nämna. Det handlar t ex. om att personer som går från en anställning till att bli företagare under en uppbyggnadsfas av företaget får behålla sin sjukdomsgrundande inkomst från det tidigare arbetet.



2. "Sänk arbetsgivaravgiften." Här upprepas vänsterpartiernas löfte om att sänka arbetsgivaravgiften för mindre företag. För ett företag med 3-4 personer anställda ska förslaget när det är fullt infört (2012) leda till en sänkt kostnad på 50 000 kronor. De upprepar också löftet om sänkt arbetsgivaravgift för de som anställer en arbetslös ungdom.

Vad de rödgröna inte berättar är att de samtidigt vill dubbla arbetsgivaravgiften för alla unga under 26 år som är anställda. För ett företag med två unga personer anställda (givet en lön på 18 000 kr i månaden) leder fördubblingen av arbetsgivaravgiften till en ökad kostnad på ca 70 000 kronor/år.

Nettoförändringen för företaget av de rödgrönas politik blir alltså en skattehöjning med ca 20 000 kronor om året. Företagare som har mer än en enda ung person anställd riskerar att få högre arbetsgivaravgiftskostnader med en rödgrön regering - inte lägre, som vänstertrojkan vill ge sken av. Det skapar inte nya jobb. (De rödgrönas förslag om sänkt kostnad för att anställa en ung arbetslös är i princip något som redan finns idag - och benämns "nystartsjobb för unga".)

3. "Se över sjuklönekostnaderna". De rödgröna skriver att "det är hög tid att se över de små företagens sjuklönekostnader".

Arbetsgivaren betalar i dag kostnaden för de två första veckornas sjukfrånvaro. Tidigare fanns en skyldighet för arbetsgivaren att betala 15 procent av sjukpenningen för sjukskrivningsperioden även efter de två första veckorna.

En av de första saker Alliansen gjorde var att avskaffa denna s.k. medfinansiering. Alliansen har också beslutat om ett generellt högkostnadsskydd när det gäller kostnader för de två första sjukveckorna, vilket är extra viktigt för små företag. Därmed har regeringen redan "sett över" sjuklönekostnaderna och infört förbättringar. De rödgrönas skrivning är extremt luddig och innehåller inget konkret löfte.


4. "Nej till regeringens straffskatt på småföretagare". Med detta avser de rödgröna en obligatorisk och differentierad avgift vid införande av en allmän arbetslöshetsförsäkring.
De rödgröna hävdar att en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring med differentierade avgifter kommer tvinga en småföretagare som idag står utanför arbetslöshetsförsäkringen att betala 2 172 kronor per år i a-kasseavgift. Detta är en upprepning av det som sades på (S) ekonomiska seminarium i Almedalen (återanvändning, igen alltså)..
Hur en framtida allmän arbetslöshetsförsäkring kan komma att utformas har Alliansen inte lagt fast ännu. Frågan ska utredas närmare kommande år. Det är därför i sak omöjligt för vänsterpartierna att presentera några exakta kostnader för enskilda personer. Hypotetiska resonemang och skrämskott, alltså. Mig förefaller vänstertrojkan här utgå från att mottagaren är okunnig och litet dum - von oben!

Dessutom så låter vänsterpartierna bli att berätta att alla som betalar skatt redan idag är med och finansierar arbetslöshetsförsäkringen. Detta gäller även dem som inte själva omfattas av försäkringen. Vänsterpartierna vill även minska a-kasseavgiften som den enskilde betalar och istället göra så att skattebetalarna (inklusive de som inte själva täcks av någon försäkring) ska betala en större del. Det är inte - för bl a liberaler - något särskilt rättvist system. Det är då bättre att alla är med och både får fördelarna och betalar för systemet.

5. "Mer riskkapital." Här återanvänder de rödgröna sitt tidigare löfte om att plocka ut 5 miljarder kronor från Vattenfall, som ska läggas i en riskkapitalfond. Den nya fonden ska agera "marknadskompletterande" och ska "stimulera det breda näringslivets kapitalbehov". "Insatser som stärker det svenska näringslivets konkurrenskraft ska prioriteras". De vill också införa ett riskkapitalavdrag.

Det är mycket otroligt att det är politiker som bäst kan bedöma potentialen och vad som är och inte är framgångsrika affärsidéer. Erfarenheterna är dystra, men förträngda av vänstertrojkan. Riskpengarna riskerar därför att hamna i politiskt styrda projekt, istället för där de gör störst ekonomisk nytta.

Att dränera Vattenfall på kapital, genom att plocka ut 5 miljarder kronor ur bolaget, gör också att företaget har mindre resurser att investera i ny elproduktion. Det leder på sikt till högre upplåningskostnader för företaget, lägre investeringar och sämre avkastning (intäkter) för staten i form av aktieutdelning från Vattenfall.

Vänsterpartierna skrev i sitt budgetförslag (maj 2010) att de vill införa ett riskkapitalavdrag, men satte inte av några resurser för att genomföra förslaget.


6. "Entreprenörskap i hela Sverige". De rödgröna vill stärka servicen i glesbygden och bl.a. införa ett stöd för att trygga tillgängligheten till viss grundläggande kommersiell service. De vill också införa ett stöd på 50 miljoner kronor för att stimulera så att internet blir tillgängligt för fler.

Stödet för stärkt service i glesbygd ska bl.a gå till biogasmackar. Detta är den enda åtgärd som nämns specifikt. Detta ligger också i linje med vad Karin Svensson-Smith (MP) sa på MP:s pressträff i förra veckan, då hon flaggade för att den s.k. pumplagen behöver ändras för att se till att det blir fler biogasmackar på landsbygden. Det är dock osannolikt att glesbygdsborna själva anser att biogasmackar är "grundläggande service" och det allra
viktigaste för staten att prioritera på landsbygden.


En typisk von oben-politik: att föreslå och göra det som är politiskt korrekt utan att fråga de berörda människorna till råds.