Tidskriften Neo fick för ett antal månader sedan ny chefredaktör. Det har för mig - och kanske för andra? - gjort tidningen intressantare. Mindre esoterisk, mera europeisk och mera förstående inför mänsklig ofullkomlighet.
Faran med politiska teoretiker är att de förenklar verkligheten genom bortträngning så starkt att de blir tämligen ointressanta utom för den närmaste cirkeln; till exempel att man älskar mänskligheten, men står inte ut med människorna. (De gäller själfallet inte liberala praktiker som riksdagsmän. Obs ironi.) Nya Neo klarar denna delikata balansgång och dessa faror bra. Något mera av chefredaktörens beskvänliga humor kan gott få plats. Kanske även ekonomi, som är mer än offentliga finanser.
I sitt senaste nummer intervjuar Nya Neo en hel del kända personer - några av ovan slag - om hur de avser rösta i riksdagsvalet. Numret innehåller också en djupstudie av Mona Sahlins historia som politiker. Bra på kommunikation, men sämre på djupsinne.
I Nya Neos intervju med Fredrik Reinfeldt bjuder han hårt motstånd mot att säga något intressant eller djupsinnigt - trots Nya Neos idoga försök att bända upp honom. Efter valet och dess anspänning bör intervjun göras om - inte minst för Fredrik Reinfeldts egen skull. Då finns förhoppningsvis bättre förutsättningar för att med garden sänkt locka fram något ur djupet.
Särklassigt roligast är rundringningen till ett antal ambassader och utrikesdepartement för att få deras reaktion på de rödgrönas förslag att, om de vinner valet, Sverige ska kräva att USA drar sig tillbaka från sina baser utanför USA.
Den avslutande recensionen av verket om Sveriges 22 statsministrar under 1900-talet är den tveklöst bästa hittills.
Kort sagt: En överraskande bra tidning; skaffa den!
tisdag 31 augusti 2010
måndag 30 augusti 2010
FP: Euro-folkomröstning senast 2014!
Euron kommer att gå stärkt ur krisen och Sverige bör delta i att återupprätta förtroendet för valutan. Det är dags att sluta mumla och sätta ett datum för en ny svensk folkomröstning, skriver de liberala europaparlamentarikerna Olle Schmidt (FP) och Wolf Klinz (FDP) samt folkpartiets talesperson för ekonomi- och näringspolitik, Carl B Hamilton (FP), som idag kl 10 deltar i ett seminarium i Europahuset i Stockholm om euron.
(En komprimerad version publiceras i Dagens Industri idag 30/8.)
Eurons framtid är en av de viktigaste frågorna för EU att ta itu med. Vi menar att eurosamarbetet och att Europa kommer gå stärkt ur krisen. Vi vill lyfta den nedtystade eurofrågan upp på bordet i svensk valdebatt. Därför arrangerar den liberala partigruppen i Europarlamentet en serie seminarier, med start idag i Stockholm, om euron och finanskrisen.
Vi menar att eurosamarbetet ger förutsättningar för att bättre hålla spendersamma politiker i schack och därmed möjlighet att garantera europeisk ekonomisk stabilitet.
Ekonomikommissionär Olli Rehn skrev i torsdags i DI (26/8) att den offentliga skuldkrisen, och Greklands situation, har blottat systemiska svagheter i EU:s ekonomiska styrning och att vi måste komma till rätta med svagheterna i systemet.
Vi håller med. Det ekonomiska samarbetet behöver stärkas och förbättras. Att så sker är viktigt också för Sverige. Vår framtid hänger nära samman med utvecklingen i övriga Europa.
Olli Rehn kommer i slutet av september att lägga fram ett lagstiftningspaket med en reform av den ekonomiska styrningen i Europa. Som liberaler välkomnar vi Olli Rehns initiativ.
Men de senaste månaderna visar tydligt att Sverige, eftersom vi inte har euron, inte får vara med när de viktiga besluten fattas. När kriser uppstår och det krävs snabb handling, är det euroländernas finansministrar som gör upp om åtgärderna. Det visade sig bl.a. när eurogruppens finansministrar beslutade om utformningen av räddningspaketet till Grekland.
De närmaste åren kommer allt fler av våra grannar gå över till euron som valuta. Vid årsskiftet är det Estlands tur att byta till euron. Eurogruppen är ett dominerande maktcentrum.
Under de kommande fyra åren står Lettland och Litauen på kö, liksom Polen och Danmark. Vi ser med oro på en situation om några år där Sverige är det enda EU-landet i Nordeuropa som inte har euron som valuta.
Den akuta krisen väcker frågan om hur EU ska hantera eventuella liknande kriser i framtiden. Vi ser ett behov av åtgärder på tre nivåer:
1. Stabilitets- och tillväxtpaktens efterlydnad måste återställas. Tänderna måste vässas. Stater som bryter mot pakten ska mista sin rösträtt rörande budgetunderskott och beslut om krisåtgärder och dessutom riskera indragna EU-medel (jordbruks-, struktur- och sammanhållningsfonderna).
2. Euroområdet måste utveckla en mekanism som automatiskt slår till i krissituationer. Det skall inte vara någon bail-out. Att mobilisera internationella valutafonden (IMF) är bra och vi stöder förslaget att IMF ska delta som partner i räddningsaktioner, med IMFs tekniska expertis och årtionden av erfarenhet. Ekonomiskt stöd till ett medlemsland i kris kan innebära att ett mottagarland, åtminstone tillfälligt, kan bli tvunget att ge upp en del av sin (missbrukade) suveränitet vad gäller skatte-, och lönepolitik, arbetsmarknadsfrågor, social trygghet, etcetera. De skadliga effekterna på grannarna av vårdslös ekonomisk politik kan inte bara förlåtas utan måste åtgärdas. Det ska inte uteslutas att borgenärer kan bli tvungna att acceptera skuldavskrivningar.
3. För det tredje, till paktens kriterier ska man lägga nya regler om åtgärder mot finansiell instabilitet och förebyggande åtgärder mot gränsöverskridande bankkriser.
Sveriges regering behövs för att driva på för striktare europeiska regler. Vi har viktiga bidrag att ge t ex när det gäller att kraven och reglerna blir tillräckligt strikta i det förslag till europeiskt komplement till IMF som nu bereds. Sverige och Norden har här viktiga erfarenheter att bidra med.
Europasamarbetet handlar i grunden om solidaritet och ett gemensamt ansvar för Europa. Fortfarande bär vår kontinent på minnet av nationalismens fasansfullheter. Därför har de fel, som tror att eurons problem kommer att splittra EU. Tvärtom. Grekland lämnas inte därhän.
De politiska partierna har en skyldighet att vara tydliga mot sina väljare inför valet hur man ställer sig till en framtida folkomröstning. Folkpartiet sätter nu ned foten. Vi ger väljarna tydliga besked. En röst på Folkpartiet innebär att vi kommer att fortsätta arbetet för en ny folkomröstning under nästa mandatperiod. Vi ser tre alternativa datum för en ny folkomröstning: under 2013, i samband med Europaparlamentsvalet 2014 (bäst) eller - men sämre - vid riksdagsvalet 2014.
WOLF KLINZ
europaparlamentariker från Tyskland (FDP), ordförande i det särskilda utskottet för den finansiella, ekonomiska och sociala krisen.
OLLE SCHMIDT (FP)
europaparlamentariker, ledamot i Ekonomiutskottet och gruppledare för liberalerna (ALDE) i det särskilda utskottet för den finansiella, ekonomiska och sociala krisen.
CARL B HAMILTON (FP)
riksdagsman, ordförande i näringsutskottet, talesman för ekonomi- och näringspolitik.
(En komprimerad version publiceras i Dagens Industri idag 30/8.)
Eurons framtid är en av de viktigaste frågorna för EU att ta itu med. Vi menar att eurosamarbetet och att Europa kommer gå stärkt ur krisen. Vi vill lyfta den nedtystade eurofrågan upp på bordet i svensk valdebatt. Därför arrangerar den liberala partigruppen i Europarlamentet en serie seminarier, med start idag i Stockholm, om euron och finanskrisen.
Vi menar att eurosamarbetet ger förutsättningar för att bättre hålla spendersamma politiker i schack och därmed möjlighet att garantera europeisk ekonomisk stabilitet.
Ekonomikommissionär Olli Rehn skrev i torsdags i DI (26/8) att den offentliga skuldkrisen, och Greklands situation, har blottat systemiska svagheter i EU:s ekonomiska styrning och att vi måste komma till rätta med svagheterna i systemet.
Vi håller med. Det ekonomiska samarbetet behöver stärkas och förbättras. Att så sker är viktigt också för Sverige. Vår framtid hänger nära samman med utvecklingen i övriga Europa.
Olli Rehn kommer i slutet av september att lägga fram ett lagstiftningspaket med en reform av den ekonomiska styrningen i Europa. Som liberaler välkomnar vi Olli Rehns initiativ.
Men de senaste månaderna visar tydligt att Sverige, eftersom vi inte har euron, inte får vara med när de viktiga besluten fattas. När kriser uppstår och det krävs snabb handling, är det euroländernas finansministrar som gör upp om åtgärderna. Det visade sig bl.a. när eurogruppens finansministrar beslutade om utformningen av räddningspaketet till Grekland.
De närmaste åren kommer allt fler av våra grannar gå över till euron som valuta. Vid årsskiftet är det Estlands tur att byta till euron. Eurogruppen är ett dominerande maktcentrum.
Under de kommande fyra åren står Lettland och Litauen på kö, liksom Polen och Danmark. Vi ser med oro på en situation om några år där Sverige är det enda EU-landet i Nordeuropa som inte har euron som valuta.
Den akuta krisen väcker frågan om hur EU ska hantera eventuella liknande kriser i framtiden. Vi ser ett behov av åtgärder på tre nivåer:
1. Stabilitets- och tillväxtpaktens efterlydnad måste återställas. Tänderna måste vässas. Stater som bryter mot pakten ska mista sin rösträtt rörande budgetunderskott och beslut om krisåtgärder och dessutom riskera indragna EU-medel (jordbruks-, struktur- och sammanhållningsfonderna).
2. Euroområdet måste utveckla en mekanism som automatiskt slår till i krissituationer. Det skall inte vara någon bail-out. Att mobilisera internationella valutafonden (IMF) är bra och vi stöder förslaget att IMF ska delta som partner i räddningsaktioner, med IMFs tekniska expertis och årtionden av erfarenhet. Ekonomiskt stöd till ett medlemsland i kris kan innebära att ett mottagarland, åtminstone tillfälligt, kan bli tvunget att ge upp en del av sin (missbrukade) suveränitet vad gäller skatte-, och lönepolitik, arbetsmarknadsfrågor, social trygghet, etcetera. De skadliga effekterna på grannarna av vårdslös ekonomisk politik kan inte bara förlåtas utan måste åtgärdas. Det ska inte uteslutas att borgenärer kan bli tvungna att acceptera skuldavskrivningar.
3. För det tredje, till paktens kriterier ska man lägga nya regler om åtgärder mot finansiell instabilitet och förebyggande åtgärder mot gränsöverskridande bankkriser.
Sveriges regering behövs för att driva på för striktare europeiska regler. Vi har viktiga bidrag att ge t ex när det gäller att kraven och reglerna blir tillräckligt strikta i det förslag till europeiskt komplement till IMF som nu bereds. Sverige och Norden har här viktiga erfarenheter att bidra med.
Europasamarbetet handlar i grunden om solidaritet och ett gemensamt ansvar för Europa. Fortfarande bär vår kontinent på minnet av nationalismens fasansfullheter. Därför har de fel, som tror att eurons problem kommer att splittra EU. Tvärtom. Grekland lämnas inte därhän.
De politiska partierna har en skyldighet att vara tydliga mot sina väljare inför valet hur man ställer sig till en framtida folkomröstning. Folkpartiet sätter nu ned foten. Vi ger väljarna tydliga besked. En röst på Folkpartiet innebär att vi kommer att fortsätta arbetet för en ny folkomröstning under nästa mandatperiod. Vi ser tre alternativa datum för en ny folkomröstning: under 2013, i samband med Europaparlamentsvalet 2014 (bäst) eller - men sämre - vid riksdagsvalet 2014.
WOLF KLINZ
europaparlamentariker från Tyskland (FDP), ordförande i det särskilda utskottet för den finansiella, ekonomiska och sociala krisen.
OLLE SCHMIDT (FP)
europaparlamentariker, ledamot i Ekonomiutskottet och gruppledare för liberalerna (ALDE) i det särskilda utskottet för den finansiella, ekonomiska och sociala krisen.
CARL B HAMILTON (FP)
riksdagsman, ordförande i näringsutskottet, talesman för ekonomi- och näringspolitik.
torsdag 26 augusti 2010
Viktiga och pikanta nyheter från arbetsmarknaden.
I dag har Statistiska Centralbyrån (SCB) publicerat mandatperiodens sista arbetskraftsundersökning (AKU). Den avser juli 2010. Nedan följer en kort analys, som också innehåller jämförelser med läget i juli 2006, dvs. sista AKU:n före valet 2006. Först dock en pikant observation.
Socialdemokraterna hänger inte med i uppgången på arbetsmarknaden!
På Socialdemokraternas valaffischer står det "466 000 arbetslösa vill inget hellre än att rycka in". Men i juli 2010 var det inte fler än 415 000 arbetslösa som kunde rycka in. Sedan affischerna färdigställts har det alltså redan blivit 51 000 färre arbetslösa.
Fler sysselsatta under mandatperioden!
I juli 2010 var 96 000 personer fler personer sysselsatta jämfört med i juli 2006.
Störst sysselsättningsökning bland utrikes födda under mandatperioden!
Sett över mandatperioden är det - i strid med den konventionella visdomen - framför allt bland de utrikes födda som sysselsättningen har ökat. I juli 2010 var det 85 000fler utrikes födda personer som var sysselsatta jämfört med i juli 2006. Antalet arbetslösa utrikes födda har dock samtidigt ökat (med 62 000 personer), beroende på att antalet utrikes födda i befolkningen har ökat med 174 000 personer under mandatperioden.
Arbetslösheten faller!
Arbetslösheten föll från 8,7 till 8,5 mellan maj och juli 2010 (säsongrensade värden).
Ungdomsarbetslösheten faller!
Ungdomsarbetslösheten är fortsatt hög, men har sjunkit något jämfört med för ett år sedan. Den sjönk från 20,7 procent i juli 2009 till 19,7 procent i juli 2010 (rådata). Säsongsrensat ligger ungdomsarbetslösheten för juni och juli ca 5 procentenheter högre.
Socialdemokraterna hänger inte med i uppgången på arbetsmarknaden!
På Socialdemokraternas valaffischer står det "466 000 arbetslösa vill inget hellre än att rycka in". Men i juli 2010 var det inte fler än 415 000 arbetslösa som kunde rycka in. Sedan affischerna färdigställts har det alltså redan blivit 51 000 färre arbetslösa.
Fler sysselsatta under mandatperioden!
I juli 2010 var 96 000 personer fler personer sysselsatta jämfört med i juli 2006.
Störst sysselsättningsökning bland utrikes födda under mandatperioden!
Sett över mandatperioden är det - i strid med den konventionella visdomen - framför allt bland de utrikes födda som sysselsättningen har ökat. I juli 2010 var det 85 000fler utrikes födda personer som var sysselsatta jämfört med i juli 2006. Antalet arbetslösa utrikes födda har dock samtidigt ökat (med 62 000 personer), beroende på att antalet utrikes födda i befolkningen har ökat med 174 000 personer under mandatperioden.
Arbetslösheten faller!
Arbetslösheten föll från 8,7 till 8,5 mellan maj och juli 2010 (säsongrensade värden).
Ungdomsarbetslösheten faller!
Ungdomsarbetslösheten är fortsatt hög, men har sjunkit något jämfört med för ett år sedan. Den sjönk från 20,7 procent i juli 2009 till 19,7 procent i juli 2010 (rådata). Säsongsrensat ligger ungdomsarbetslösheten för juni och juli ca 5 procentenheter högre.
30 000 jobb bort? Rödgröna hotet mot försvarsindustrin
För att svensk försvarsindustri ska ha en chans i internationell konkurrens måste staten ställa upp med matchande finansiering vid exportaffärer. Detta hotas vid en rödgrön valseger eftersom Socialdemokraterna valt att ge efter för sina tilltänkta koalitionspartners krav.
(Publicerad: i Svenska Dagbladet den 26 augusti 2010.)
Sverige drev under kalla kriget neutralitetspolitik. Ett viktigt inslag i den var en betydande inhemsk produktion av högteknologisk försvarsmateriel, till exempel flygplan. Det neutralitetspolitiska motivet för statligt stöd är nu borta. Svenska försvaret ska köpa den för soldaternas säkerhet och ålagda militära uppgifter mest lämpade materielen. Säkerhetspolitik och industripolitik ska inte blandas samman som på Socialdemokraternas tid.
Men nu håller Socialdemokraterna på att hoppa från en galen tunna till en annan. Svenskt statligt stöd till försvarsindustrin bör nämligen inte helt dras tillbaka eftersom andra exportländer inte accepterar fri konkurrens vid internationella upphandlingar. Regeringar stödjer sina företags försvarsmaterielexport bland annat med exportkrediter och kreditgarantier.
För att svensk försvarsindustri skall ha en chans i internationell konkurrens måste därför svenska staten ställa upp med matchande finansiering vid exportaffärer. Det sker också sedan lång tid tillbaka. Vid en rödgrön valseger hotas allt finansieringsstöd vid export.
De rödgröna vill direkt minska försvarsanslagen kraftigt och med två miljarder kronor. Allvarligare ändå, V och MP kräver i sina policydokument stopp för allt statligt stöd till export av försvarsmateriel. MP framförde i en motion den gångna mandatperioden sålunda kravet att "Den svenska exportstödjande verksamheten måste därför avskaffas" (motion 2006/07:U9). Vänsterpartiets utrikespolitiska talesman, Hans Linde, krävde häromåret att regeringen tar initiativ för att "Sverige i framtiden inte ska utfärda exportkrediter för handel med militär materiel" (skriftlig fråga 2007/08:704). Socialdemokraterna förstod på den tiden att neutralitetspolitiken krävde stor pragmatism i frågor om försvarsindustrin. Nu verkar det inte längre gälla.
I det gemensamma rödgröna dokumentet om försvars- och säkerhetspolitiken som publicerades i vintras - En rättvis värld är möjlig - har Socialdemokraterna valt att ge efter för sina tilltänkta koalitionspartners krav. I dokumentet håller de rödgröna partierna öppet för att V:s och MP:s exportfientliga politik ska få bli verklighet och frågan om export av försvarsmateriel har luddats till: "En rödgrön regering avser därför att tillsätta en ny krigsmaterielutredning efter valet 2010 vars syfte ska vara att arbeta fram en ny lagstiftning som kan presenteras för riksdagen under mandatperioden." Ingenting i dessa formuleringar - som blir styrande för en ny regering, tvivla inte om det! - tyder på att MP och V skulle ha tvingats överge sina ståndpunkter att exportfrämjande genom statliga krediter och kreditgarantier på försvarsindustrins område ska stoppas.
Den rödgröna politiken skulle få dramatiska konsekvenser för sysselsättning och inkomster för de orter och företag som berörs. Ett exempel där exportfinansiering har varit en nödvändig framgångsfaktor för Saabs försäljning av ett luftburet radarsystem till Pakistan. Det var statliga Svensk Exportkredit AB:s (SEK) största enskilda affär 2006. All export av Gripen förutsätter statligt exportstöd. SEK delfinansierade också Sydafrikas köp av Gripenplan.
För att ha en chans att få Brasiliens uppdrag att leverera det landets nya stridsflygplan har den svenska offerten matchat erbjudna finansieringslösningar från andra länder.
Mer än hälften av den svenska exporten av dessa varor - 53 procent - gick till andra EU-länder samt Norge och Schweiz. 27 procent av exporten gick till etablerade samarbetsländer utanför EU, som Australien, Kanada, Japan, Nya Zeeland, Sydkorea, Singapore, Sydafrika och USA.
I Sverige arbetar idag omkring 30000 personer i försvarsindustrin. Produktionen sker på ett 50-tal orter i Sverige, bland annat i Linköping, Karlskoga, Stockholm, Göteborg, Örnsköldsvik, Karlskrona och Arboga. Det blir många arbetstillfällen som försvinner om de rödgröna kommer till makten och genomför sina ställningstaganden för att strypa Sveriges export av försvarsmateriel.
De som arbetar i de berörda företagen eller bor på de närmast berörda orterna måste naturligtvis noga fundera på hur de bör rösta i riksdagsvalet. Men även vi andra som utifrån ett nationellt perspektiv vill behålla en försvarsindustri.
CARL B HAMILTON,
Ordförande i riksdagens näringsutskott (FP)
(Publicerad: i Svenska Dagbladet den 26 augusti 2010.)
Sverige drev under kalla kriget neutralitetspolitik. Ett viktigt inslag i den var en betydande inhemsk produktion av högteknologisk försvarsmateriel, till exempel flygplan. Det neutralitetspolitiska motivet för statligt stöd är nu borta. Svenska försvaret ska köpa den för soldaternas säkerhet och ålagda militära uppgifter mest lämpade materielen. Säkerhetspolitik och industripolitik ska inte blandas samman som på Socialdemokraternas tid.
Men nu håller Socialdemokraterna på att hoppa från en galen tunna till en annan. Svenskt statligt stöd till försvarsindustrin bör nämligen inte helt dras tillbaka eftersom andra exportländer inte accepterar fri konkurrens vid internationella upphandlingar. Regeringar stödjer sina företags försvarsmaterielexport bland annat med exportkrediter och kreditgarantier.
För att svensk försvarsindustri skall ha en chans i internationell konkurrens måste därför svenska staten ställa upp med matchande finansiering vid exportaffärer. Det sker också sedan lång tid tillbaka. Vid en rödgrön valseger hotas allt finansieringsstöd vid export.
De rödgröna vill direkt minska försvarsanslagen kraftigt och med två miljarder kronor. Allvarligare ändå, V och MP kräver i sina policydokument stopp för allt statligt stöd till export av försvarsmateriel. MP framförde i en motion den gångna mandatperioden sålunda kravet att "Den svenska exportstödjande verksamheten måste därför avskaffas" (motion 2006/07:U9). Vänsterpartiets utrikespolitiska talesman, Hans Linde, krävde häromåret att regeringen tar initiativ för att "Sverige i framtiden inte ska utfärda exportkrediter för handel med militär materiel" (skriftlig fråga 2007/08:704). Socialdemokraterna förstod på den tiden att neutralitetspolitiken krävde stor pragmatism i frågor om försvarsindustrin. Nu verkar det inte längre gälla.
I det gemensamma rödgröna dokumentet om försvars- och säkerhetspolitiken som publicerades i vintras - En rättvis värld är möjlig - har Socialdemokraterna valt att ge efter för sina tilltänkta koalitionspartners krav. I dokumentet håller de rödgröna partierna öppet för att V:s och MP:s exportfientliga politik ska få bli verklighet och frågan om export av försvarsmateriel har luddats till: "En rödgrön regering avser därför att tillsätta en ny krigsmaterielutredning efter valet 2010 vars syfte ska vara att arbeta fram en ny lagstiftning som kan presenteras för riksdagen under mandatperioden." Ingenting i dessa formuleringar - som blir styrande för en ny regering, tvivla inte om det! - tyder på att MP och V skulle ha tvingats överge sina ståndpunkter att exportfrämjande genom statliga krediter och kreditgarantier på försvarsindustrins område ska stoppas.
Den rödgröna politiken skulle få dramatiska konsekvenser för sysselsättning och inkomster för de orter och företag som berörs. Ett exempel där exportfinansiering har varit en nödvändig framgångsfaktor för Saabs försäljning av ett luftburet radarsystem till Pakistan. Det var statliga Svensk Exportkredit AB:s (SEK) största enskilda affär 2006. All export av Gripen förutsätter statligt exportstöd. SEK delfinansierade också Sydafrikas köp av Gripenplan.
För att ha en chans att få Brasiliens uppdrag att leverera det landets nya stridsflygplan har den svenska offerten matchat erbjudna finansieringslösningar från andra länder.
Mer än hälften av den svenska exporten av dessa varor - 53 procent - gick till andra EU-länder samt Norge och Schweiz. 27 procent av exporten gick till etablerade samarbetsländer utanför EU, som Australien, Kanada, Japan, Nya Zeeland, Sydkorea, Singapore, Sydafrika och USA.
I Sverige arbetar idag omkring 30000 personer i försvarsindustrin. Produktionen sker på ett 50-tal orter i Sverige, bland annat i Linköping, Karlskoga, Stockholm, Göteborg, Örnsköldsvik, Karlskrona och Arboga. Det blir många arbetstillfällen som försvinner om de rödgröna kommer till makten och genomför sina ställningstaganden för att strypa Sveriges export av försvarsmateriel.
De som arbetar i de berörda företagen eller bor på de närmast berörda orterna måste naturligtvis noga fundera på hur de bör rösta i riksdagsvalet. Men även vi andra som utifrån ett nationellt perspektiv vill behålla en försvarsindustri.
CARL B HAMILTON,
Ordförande i riksdagens näringsutskott (FP)
Valet, euron och finanskrisen
Seminarium:
Europahuset, Regeringsgatan 65, måndag 30/8 kl 10-12:30.
Europaparlamentariker Olle Schmidt organiserar ett seminarium om valet, euron och finanskrisen.
Inledare:
Wolf Klinz, ordförande i Europaparlamentets särskilda utskott för finanskrisen.
Erik Thedéen, VD Stockholmsbörsen
Laura Hartman, forskningschef, SNS
Carl B Hamilton, Folkpartiets talesperson i ekonomisk-politiska frågor
Gratis lunch efteråt. Seminariet hålls på engelska.
För mer information och anmälan, gå in på www.anmaldig.nu/eurostockholm.
Seminariet startar kl 10 sharp.
Välkomna!
Susanne Lindahl
Pressansvarig Folkpartiets Europaparlamentariker
Stora Nygatan 2A, 103 16 Stockholm
Tel:08-410 242 63, mobil: 0708-549063
susanne.lindahl@folkpartiet.se
Europahuset, Regeringsgatan 65, måndag 30/8 kl 10-12:30.
Europaparlamentariker Olle Schmidt organiserar ett seminarium om valet, euron och finanskrisen.
Inledare:
Wolf Klinz, ordförande i Europaparlamentets särskilda utskott för finanskrisen.
Erik Thedéen, VD Stockholmsbörsen
Laura Hartman, forskningschef, SNS
Carl B Hamilton, Folkpartiets talesperson i ekonomisk-politiska frågor
Gratis lunch efteråt. Seminariet hålls på engelska.
För mer information och anmälan, gå in på www.anmaldig.nu/eurostockholm.
Seminariet startar kl 10 sharp.
Välkomna!
Susanne Lindahl
Pressansvarig Folkpartiets Europaparlamentariker
Stora Nygatan 2A, 103 16 Stockholm
Tel:08-410 242 63, mobil: 0708-549063
susanne.lindahl@folkpartiet.se
måndag 23 augusti 2010
Stängd kärnkraftreaktor medför ökade utsläpp och högre elpriser.
Stängd kärnkraftreaktor medför ökade utsläpp och högre elpriser.
Apropå Eko-utfrågningen av Peter Eriksson, MP.
Peter Eriksson har idag uttalat sig till förmån för nedläggning under mandatperioden 2010-2014 av minst en kärnkraftsreaktor efter ett rödgrönt maktövertagande (http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3615&grupp=9635&artikel=3933510)..
Som svar på frågan "när" nedläggningen bör ske svarade Peter Eriksson i ekots utfrågning: "Så snart som möjligt. Om MP skulle få egen majoritet skulle vi avveckla två kärnkraftverk under nästa mandatperiod. . Enligt Energimyndigheten kommer vi att ha ett elöverskott under nästa mandatperiod. Det är rimligt att stänga av ett kärnkraftverk under de närmaste åren."
Detta skulle få flera konsekvenser:
Högre pris och färre jobb.
Om man stänger en reaktor kommer utbudet av el på marknaden att minska. Då stiger priset på el. Mellan tummen och pekfingret kanske med några procent. Det innebär ökade kostnader för hushållen på samma sätt som en höjd elskatt. Företag som har konkurrenterna på världsmarknaden och har sina kunder på världsmarknaden - t ex basindustrin - kan inte övervältra el-kostnadsökningen på kunderna. De tvingas istället att här hemma ta till rationaliseringar och nedläggning av den minst lönsamma produktionen, med färre industrijobb som följd.
Ökade utsläpp av klimatgaser.
El-överskottet försvinner och marginalerna blir mindre. Svensk elförsörjning blir därmer mera sårbar. Vid hög efterfrågan tvingas därför Sverige importera fossilbaserad el, vilket innebär högre utsläpp av klimatgaser som koldioxid.
Större svängningar i elpriserna.
Om Sverige ska förlita sig mer på t ex vindkraft blir de långsiktiga elpriserna högre och svängningarna i elpriserna (volatiliteten) större. För hushåll och företag blir det dyrare och svårare att planera.
Den gångna kalla vintern och skyhöga elpriser gav också en tydlig fingervisning om vad som väntar med Miljöpartiets energipolitik. Avstängda reaktorer gjorde Sverige betydligt mer känsligt för det kalla och vindstilla vädret, då efterfrågan på el var hög och produktionen av vindkraftsel låg. Som en konsekvens fick vi ett högt elpris och många kraftiga pristoppar.
Ökad sårbarhet och inga överskott.
Peter Eriksson och MP lutar sig mot ett kommande elöverskott. Men om MP:s politik fått råda hade aldrig något elöverskott uppstått eftersom det bygger på senare års uppgradering av reaktorer, vilket MP har varit helt emot att göra ("felinvesteringar" enligt Peter Eriksson).
Apropå Eko-utfrågningen av Peter Eriksson, MP.
Peter Eriksson har idag uttalat sig till förmån för nedläggning under mandatperioden 2010-2014 av minst en kärnkraftsreaktor efter ett rödgrönt maktövertagande (http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3615&grupp=9635&artikel=3933510)..
Som svar på frågan "när" nedläggningen bör ske svarade Peter Eriksson i ekots utfrågning: "Så snart som möjligt. Om MP skulle få egen majoritet skulle vi avveckla två kärnkraftverk under nästa mandatperiod. . Enligt Energimyndigheten kommer vi att ha ett elöverskott under nästa mandatperiod. Det är rimligt att stänga av ett kärnkraftverk under de närmaste åren."
Detta skulle få flera konsekvenser:
Högre pris och färre jobb.
Om man stänger en reaktor kommer utbudet av el på marknaden att minska. Då stiger priset på el. Mellan tummen och pekfingret kanske med några procent. Det innebär ökade kostnader för hushållen på samma sätt som en höjd elskatt. Företag som har konkurrenterna på världsmarknaden och har sina kunder på världsmarknaden - t ex basindustrin - kan inte övervältra el-kostnadsökningen på kunderna. De tvingas istället att här hemma ta till rationaliseringar och nedläggning av den minst lönsamma produktionen, med färre industrijobb som följd.
Ökade utsläpp av klimatgaser.
El-överskottet försvinner och marginalerna blir mindre. Svensk elförsörjning blir därmer mera sårbar. Vid hög efterfrågan tvingas därför Sverige importera fossilbaserad el, vilket innebär högre utsläpp av klimatgaser som koldioxid.
Större svängningar i elpriserna.
Om Sverige ska förlita sig mer på t ex vindkraft blir de långsiktiga elpriserna högre och svängningarna i elpriserna (volatiliteten) större. För hushåll och företag blir det dyrare och svårare att planera.
Den gångna kalla vintern och skyhöga elpriser gav också en tydlig fingervisning om vad som väntar med Miljöpartiets energipolitik. Avstängda reaktorer gjorde Sverige betydligt mer känsligt för det kalla och vindstilla vädret, då efterfrågan på el var hög och produktionen av vindkraftsel låg. Som en konsekvens fick vi ett högt elpris och många kraftiga pristoppar.
Ökad sårbarhet och inga överskott.
Peter Eriksson och MP lutar sig mot ett kommande elöverskott. Men om MP:s politik fått råda hade aldrig något elöverskott uppstått eftersom det bygger på senare års uppgradering av reaktorer, vilket MP har varit helt emot att göra ("felinvesteringar" enligt Peter Eriksson).
lördag 21 augusti 2010
Rödgrönt reformutrymme mindre än Alliansens.
Igår fredag presenterade finansminister Anders Borg en prognos som visar en stark återhämtning i svensk ekonomi med 4,5 procents BNP-tillväxt 2010. En utplaning till den långsiktiga tillväxttakten sker från 2011, och den ligger självklart lägre än 4,5 procent BNP-tillväxt/år.
Enligt Borg finns det i Alliansens budget för 2011 ett "reformutrymme" på ca 10 mdr kr för 2011. Men observera att det inte finns så mycket som 10 mdr kr i reformutrymme för oppositionen eftersom den vill driva en politik som - jämfört med Alliansen - skulle minska BNP-tillväxten och sänka arbetsdeltagandet, och därmed minska reformutrymmet.
Men kraftigt höjd ersättning i a-kassan och sänkta a-kasseavgifter försvagas incitamenten för arbete och mindre arbete kommer att utföras. Eftersom det råder stor oklarhet om fastighetsskatten, förmögenhetsskatten och inkomstskatten vid rödgrönt maktövertagande kommer sannolikt försiktighetssparandet att snabbt öka i Sverige, vilket sänker efterfrågan i ekonomin. Det i sin tur innebär färre jobb och lägre BNP. Samma effekt kan fruktan för nya utgiftsprogram med oklar finansiering få, t ex för "välfärd" (V), och "klimat" (MP), och som ökar statsskulden. Man kommer att komma ihåg att V egentligen vill kasta budgetreglerna över bord och att MP vill driva klimatpolitik med låg hänsyn till förlorade jobb och kostnader (kilometerskatten är ett bra exempel, liksom stöd till olönsamma energiinvesteringar). Oppositionen vill även skala ned jobbskatteavdragen som hittills givit 75-80 00 jobb.
Oklarheterna om de rödgrönas ekonomiska politik och skattepolitik är inte bara ett demokratiskt problem inför valet, den har också ekonomiska effekter på BNP och stabiliteten i ekonomin.
Alltså: Arbetslinjen syftar inte bara till att fler skall ha jobb utan även till att svensk ekonomi skall växa mer och snabbare och därmed finansiera ett växande krav från den åldrande befolkningen på pensioner, och mer vård och omsorg. Med andra ord, kakan blir större med Alliansens politik än med oppositionens. Oppositionens reformutrymme är sålunda mindre än Alliansens eftersom oppositionens politik ger en lägre tillväxttakt och lägre BNP, och detta gäller i växande grad allteftersom mandatperioden fortskrider.
För att få perspektiv på svensk ekonomi i den allt hetare valrörelsen kan man idag läsa vad Financial Times på nyhetsplats skriver om Borgs prognos. Bland annat rapporterar FT att:
"Swedish growth is underpinned by robust public finances, with its deficit forecast to be the
lowest in the European Union this year at 2.1 per cent of gross domestic product. This has allowed the government to pledge increased spending and tax cuts if re-elected, in contrast to the wave of fiscal austerity sweeping much of the EU.
But Mr Borg said the priority would be returning the budget to surplus "to defend Sweden against new threats".
Enligt Borg finns det i Alliansens budget för 2011 ett "reformutrymme" på ca 10 mdr kr för 2011. Men observera att det inte finns så mycket som 10 mdr kr i reformutrymme för oppositionen eftersom den vill driva en politik som - jämfört med Alliansen - skulle minska BNP-tillväxten och sänka arbetsdeltagandet, och därmed minska reformutrymmet.
Men kraftigt höjd ersättning i a-kassan och sänkta a-kasseavgifter försvagas incitamenten för arbete och mindre arbete kommer att utföras. Eftersom det råder stor oklarhet om fastighetsskatten, förmögenhetsskatten och inkomstskatten vid rödgrönt maktövertagande kommer sannolikt försiktighetssparandet att snabbt öka i Sverige, vilket sänker efterfrågan i ekonomin. Det i sin tur innebär färre jobb och lägre BNP. Samma effekt kan fruktan för nya utgiftsprogram med oklar finansiering få, t ex för "välfärd" (V), och "klimat" (MP), och som ökar statsskulden. Man kommer att komma ihåg att V egentligen vill kasta budgetreglerna över bord och att MP vill driva klimatpolitik med låg hänsyn till förlorade jobb och kostnader (kilometerskatten är ett bra exempel, liksom stöd till olönsamma energiinvesteringar). Oppositionen vill även skala ned jobbskatteavdragen som hittills givit 75-80 00 jobb.
Oklarheterna om de rödgrönas ekonomiska politik och skattepolitik är inte bara ett demokratiskt problem inför valet, den har också ekonomiska effekter på BNP och stabiliteten i ekonomin.
Alltså: Arbetslinjen syftar inte bara till att fler skall ha jobb utan även till att svensk ekonomi skall växa mer och snabbare och därmed finansiera ett växande krav från den åldrande befolkningen på pensioner, och mer vård och omsorg. Med andra ord, kakan blir större med Alliansens politik än med oppositionens. Oppositionens reformutrymme är sålunda mindre än Alliansens eftersom oppositionens politik ger en lägre tillväxttakt och lägre BNP, och detta gäller i växande grad allteftersom mandatperioden fortskrider.
För att få perspektiv på svensk ekonomi i den allt hetare valrörelsen kan man idag läsa vad Financial Times på nyhetsplats skriver om Borgs prognos. Bland annat rapporterar FT att:
"Swedish growth is underpinned by robust public finances, with its deficit forecast to be the
lowest in the European Union this year at 2.1 per cent of gross domestic product. This has allowed the government to pledge increased spending and tax cuts if re-elected, in contrast to the wave of fiscal austerity sweeping much of the EU.
But Mr Borg said the priority would be returning the budget to surplus "to defend Sweden against new threats".
torsdag 19 augusti 2010
(L)Ordning på arbetsmarknaden är socialdemokraternas tack till LO för 630 milj kr i valbidrag.
Idag har Socialdemokraterna lagt fram en plan för "ordning på arbetsmarknaden".
Förslagen är beställningar från LO och ska ses som socialdemokraternas tack för att LO ger resurser värda ca 630 milj. kr till socialdemokraternas valrörelse (varav 90 milj. kr i pengar). Att som LO köpa sig den önskade lagstiftningen är korruption. Det bör vara värderingar, fakta och analys som i demokratiska former avgör Sveriges framtid, och inte antalet miljoner som skänks till ett politiskt parti.
LO vill vrida klockan tillbaka. Tydligaste LO-kraven är att facket ska in och få ta kontroll över anställning av utländsk arbetskraft, utländska företag, bemanningsföretag, och att en nygammal F-skattesedel införs. Effekten av denna S-plan blir att det blir svårare att starta och driva normala laglydiga och ordningsamma företag.
S-kravet om att du måste ha minst två kunder innan du kan få F-skattsedel är ett hårt slag, särskilt mot många kvinnliga entreprenörer inom välfärdssektorn. Där finns ofta bara en köpare, dvs. kommunen eller landstinget. Kravet på kunder innan företaget finns blir dessutom lätt ett Moment 22. Det är svårt att få flera kunder, innan en verksamhet har startats.
S vill också göra det krångligare och svårare för företag att rekrytera rätt arbetskraft. Arbetsgivaren ska inte längre själv få bedöma om det finns behov av att ta in utländsk arbetskraft utan facket ska först ge grönt ljus. Här är S på kollisionskurs med samarbetspartnern MP, som tidigare har stött Alliansen i denna fråga.
Sammantaget leder S förslag till ett mindre dynamiskt näringsliv, mer regelkrångel och färre jobb. Det är inte den medicin som Sverige behöver.
Här kommer innehållet i punkterna kortfattat samt några kommentarer:
1. Lex Laval ska rivas upp. "Regeringen har gått längre än vad Lavadomen kräver. Det innebär att man valt att belöna företag som inte betalar avtalsenliga löner".
Kommentar: S tidigare ståndpunkt i frågan återkommer. FP står upp för den fria rörligheten inom EU samt rätten för varje medlemsland att ha sin egen ordning på arbetsmarknaden. Det är inte en riktig beskrivning att regeringen skulle belöna företag som inte betalar avtalsenliga löner.
2. Alla utländska företag som har verksamhet i Sverige ska registrera sin verksamhet här. "Företagen ska ha en behörig representant på plats så att det är möjligt för facket att teckna kollektivavtal"
Kommentar: Det skulle göra det omöjligt för många mindre utländska bolag att verka i Sverige, eftersom de knappast har möjlighet att ha en representant anställd och bosatt i Sverige.
3. Lagstiftningen ska ses över för att öka de fackliga organisationerna inflytande när bemanningsföretag anlitas. "Företrädesrätten vid återanställning får inte sättas ur spel när arbetsgivare hyr in personal från bemanningsföretag."
Kommentar: Det rimliga är att arbetsmarkandens parter själva hanterar denna fråga, inte att den förs in i lagstiftning.
4. Huvudentreprenören ska ta ansvar för att underleverantörer följer arbets- och anställningsvillkor. "långa kedjor av underleverantörer gör att arbetsvillkoren kan bli sämre för arbetstagarna".
Kommentar: Det är i första hand företaget självt som måste säkerställa och vara ansvarigt för att det följer lagar och regler. Det ansvaret kan inte flyttas till en annan part utan att ansvarsfördelningen blir oklar. Dessutom skulle en sådan ordning öka krånglet för företagen. Det blir svårt för huvudentreprenören att ha uppsyn över alla arbets- och anställningsvillkor i andra företag. Förslaget skulle göra det svårare att lägga ut verksamhet på entreprenad, vilket riskerar ge ökade kostnader.
5. Arbetsmarknadens parter ska få möjlighet till arbetsmarknadsprövning innan en arbetsgivare hyr in utländsk arbetskraft. "Regeringen har ändrat utlänningslagen så att arbetsgivarna själva helt får avgöra om det råder brist på arbetskraft. Villkoren för bärplockarna i Sverige har visat sig oacceptabla. Människor ska inte luras till Sverige om det inte finns behov av arbetskraft".
Kommentar: Socialdemokraterna vill sålunda återinföra begränsningen när det gäller arbetskraftsinvandring. Det ska inte längre vara upp till arbetsgivaren själv att bedöma om det behövs utländsk arbetskraft. Här är de på kollisionskurs med MP, som har stött Alliansen i frågan. Med S politik skulle det bli krångligare och svårare för företag att hitta rätt arbetskraft. Problemen med bärplockarna måste lösas.
6. Bemanningsdirektivet som ger fullt genomslag för likabehandlingsprincipen ska tillämpas. "Arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag ska ha minst samma grundläggande villkor som den som är anställd".
Kommentar: Regeringen arbetar med att implementera EU-direktivet i enlighet med Sveriges åtaganden och har just därför tillsatt en utredning, som ska vara klar i oktober 2010.
7. Reglerna för F-skatt stramas upp. "Effekterna av det nya systemet för F-skatt sedlar måste ses över ur ett arbetsmarknadsperspektiv".
Kommentar: Socialdemokraterna vill göra en återställare och återinföra det krav som tidigare fanns (och som regeringen tagit bort) på att ett företag måste ha minst två kunder för att få F-skattsedel. S förslag skulle hindra måna driftiga kvinnor inom välfärdssektorn att driva eget företag. Där finns ofta bara en kund (t.ex. landstinget). Det blir ett hårt slag mot många kvinnor och mot ökad valfrihet i den offentligt finansierade välfärden.
8. Entreprenadavdrag i byggbranschen bör införas. "Ett entreprenadavdrag innebär att en viss del av betalningen till en underentreprenör hålls inne för att säkra betalning av skatter och arbetsgivaravgifter.
Kommentar: Ett sådant förslag skulle öka krånglet. Regeringen har arbetat aktivt under mandatperioden med att minska fusket och svartarbetet inom byggbranschen. Bland annat har regeringen infört en omvänd skattskyldighet när det gäller momsbetalningar, som minskar möjligheterna till momsfusk. Det är rimligt att först utvärdera effekten av införda åtgärder innan nya blir aktuella. För alla åtgärder måste också nyttan vägas mot det ökade krångel för företagen som åtgärden innebär.
Förslagen är beställningar från LO och ska ses som socialdemokraternas tack för att LO ger resurser värda ca 630 milj. kr till socialdemokraternas valrörelse (varav 90 milj. kr i pengar). Att som LO köpa sig den önskade lagstiftningen är korruption. Det bör vara värderingar, fakta och analys som i demokratiska former avgör Sveriges framtid, och inte antalet miljoner som skänks till ett politiskt parti.
LO vill vrida klockan tillbaka. Tydligaste LO-kraven är att facket ska in och få ta kontroll över anställning av utländsk arbetskraft, utländska företag, bemanningsföretag, och att en nygammal F-skattesedel införs. Effekten av denna S-plan blir att det blir svårare att starta och driva normala laglydiga och ordningsamma företag.
S-kravet om att du måste ha minst två kunder innan du kan få F-skattsedel är ett hårt slag, särskilt mot många kvinnliga entreprenörer inom välfärdssektorn. Där finns ofta bara en köpare, dvs. kommunen eller landstinget. Kravet på kunder innan företaget finns blir dessutom lätt ett Moment 22. Det är svårt att få flera kunder, innan en verksamhet har startats.
S vill också göra det krångligare och svårare för företag att rekrytera rätt arbetskraft. Arbetsgivaren ska inte längre själv få bedöma om det finns behov av att ta in utländsk arbetskraft utan facket ska först ge grönt ljus. Här är S på kollisionskurs med samarbetspartnern MP, som tidigare har stött Alliansen i denna fråga.
Sammantaget leder S förslag till ett mindre dynamiskt näringsliv, mer regelkrångel och färre jobb. Det är inte den medicin som Sverige behöver.
Här kommer innehållet i punkterna kortfattat samt några kommentarer:
1. Lex Laval ska rivas upp. "Regeringen har gått längre än vad Lavadomen kräver. Det innebär att man valt att belöna företag som inte betalar avtalsenliga löner".
Kommentar: S tidigare ståndpunkt i frågan återkommer. FP står upp för den fria rörligheten inom EU samt rätten för varje medlemsland att ha sin egen ordning på arbetsmarknaden. Det är inte en riktig beskrivning att regeringen skulle belöna företag som inte betalar avtalsenliga löner.
2. Alla utländska företag som har verksamhet i Sverige ska registrera sin verksamhet här. "Företagen ska ha en behörig representant på plats så att det är möjligt för facket att teckna kollektivavtal"
Kommentar: Det skulle göra det omöjligt för många mindre utländska bolag att verka i Sverige, eftersom de knappast har möjlighet att ha en representant anställd och bosatt i Sverige.
3. Lagstiftningen ska ses över för att öka de fackliga organisationerna inflytande när bemanningsföretag anlitas. "Företrädesrätten vid återanställning får inte sättas ur spel när arbetsgivare hyr in personal från bemanningsföretag."
Kommentar: Det rimliga är att arbetsmarkandens parter själva hanterar denna fråga, inte att den förs in i lagstiftning.
4. Huvudentreprenören ska ta ansvar för att underleverantörer följer arbets- och anställningsvillkor. "långa kedjor av underleverantörer gör att arbetsvillkoren kan bli sämre för arbetstagarna".
Kommentar: Det är i första hand företaget självt som måste säkerställa och vara ansvarigt för att det följer lagar och regler. Det ansvaret kan inte flyttas till en annan part utan att ansvarsfördelningen blir oklar. Dessutom skulle en sådan ordning öka krånglet för företagen. Det blir svårt för huvudentreprenören att ha uppsyn över alla arbets- och anställningsvillkor i andra företag. Förslaget skulle göra det svårare att lägga ut verksamhet på entreprenad, vilket riskerar ge ökade kostnader.
5. Arbetsmarknadens parter ska få möjlighet till arbetsmarknadsprövning innan en arbetsgivare hyr in utländsk arbetskraft. "Regeringen har ändrat utlänningslagen så att arbetsgivarna själva helt får avgöra om det råder brist på arbetskraft. Villkoren för bärplockarna i Sverige har visat sig oacceptabla. Människor ska inte luras till Sverige om det inte finns behov av arbetskraft".
Kommentar: Socialdemokraterna vill sålunda återinföra begränsningen när det gäller arbetskraftsinvandring. Det ska inte längre vara upp till arbetsgivaren själv att bedöma om det behövs utländsk arbetskraft. Här är de på kollisionskurs med MP, som har stött Alliansen i frågan. Med S politik skulle det bli krångligare och svårare för företag att hitta rätt arbetskraft. Problemen med bärplockarna måste lösas.
6. Bemanningsdirektivet som ger fullt genomslag för likabehandlingsprincipen ska tillämpas. "Arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag ska ha minst samma grundläggande villkor som den som är anställd".
Kommentar: Regeringen arbetar med att implementera EU-direktivet i enlighet med Sveriges åtaganden och har just därför tillsatt en utredning, som ska vara klar i oktober 2010.
7. Reglerna för F-skatt stramas upp. "Effekterna av det nya systemet för F-skatt sedlar måste ses över ur ett arbetsmarknadsperspektiv".
Kommentar: Socialdemokraterna vill göra en återställare och återinföra det krav som tidigare fanns (och som regeringen tagit bort) på att ett företag måste ha minst två kunder för att få F-skattsedel. S förslag skulle hindra måna driftiga kvinnor inom välfärdssektorn att driva eget företag. Där finns ofta bara en kund (t.ex. landstinget). Det blir ett hårt slag mot många kvinnor och mot ökad valfrihet i den offentligt finansierade välfärden.
8. Entreprenadavdrag i byggbranschen bör införas. "Ett entreprenadavdrag innebär att en viss del av betalningen till en underentreprenör hålls inne för att säkra betalning av skatter och arbetsgivaravgifter.
Kommentar: Ett sådant förslag skulle öka krånglet. Regeringen har arbetat aktivt under mandatperioden med att minska fusket och svartarbetet inom byggbranschen. Bland annat har regeringen infört en omvänd skattskyldighet när det gäller momsbetalningar, som minskar möjligheterna till momsfusk. Det är rimligt att först utvärdera effekten av införda åtgärder innan nya blir aktuella. För alla åtgärder måste också nyttan vägas mot det ökade krångel för företagen som åtgärden innebär.
onsdag 18 augusti 2010
Hela havet stormar i rödgrön skattepolitik.
Kokar i sin egen olja, gör nu oppositionen i fråga om skatterna för fastighetsägare. Beskeden om framtida fastighets- och förmögenhetsskatter är motstridiga, har haft kort livslängd och verkar mest vatten värda.
I Svenska Dagbladet idag presenterar oppositionen tillsammans en ny begränsningsregel för uttag av fastighetsskatt. Dock, om oppositionen inom loppet av bara några få månader två gånger nu tvingats införa begränsningsregler för sitt grundförslags konsekvenser tyder det på att grundförslaget är ofärdigt - ja, dåligt! - och att oppositionens skattepolitik i alla händelser är ogenomtänkt.
Thomas Östros påstående i SvD att den nya linjen är "ett trygghetsbesked" är att bita huvudet av skammen på ett ovanligt tydligt sätt.
"Trygghetsbeskedet" till landets fastighetsägare från den samlade oppositionen i SvD gällde inte heller längre än till att Morgonekot startade.
Då bröt MP:s Maria Wetterstrand mot tidigare gemensamma besked: MP går emot att villor och fritidshus ska räknas in i förmögenheten. En skattelättnad för fastighetsägare med andra ord (vad kostar det i skattebortfall i MP:s kalkyler?). Wetterstrands nya bud var dock något som Vänsterpartiets företrädare, Ulla Andersson, inte kunde acceptera, också hon intervjuad i Ekot. "Fastigheter är ju förmögenheter så att säga. Det är en stor kapitaltillgång, och det är ju också kapital som finns här i landet och som utgör en bas för beskattning i de allra flesta länder, så därför tycker jag att [fastigheter som förmögenhet] är rimligt", sade Ulla Andersson. Maria Wetterstrands dagsnotering och nödutgång är att frågan ska utredas. Hela havet stormar i rödgrön skattepolitik.
Senaste upplagan av oppositionens politik går alltså ut på att inbjuda landets villaägare att rösta på ett förslag om utredning om lämpligheten i deras framtida skattebörda; en utredning om vilken oppositionen dock är djupt oenig och vill helt olika saker.
Vad vill egentligen oppositionen att ägare till fastigheter ska betala i skatt om oppositionen kommer till makten? En månad före valet är det fortfarande helt oklart, och resonemangen principlösa, oförutsägbara och röriga.
I Svenska Dagbladet idag presenterar oppositionen tillsammans en ny begränsningsregel för uttag av fastighetsskatt. Dock, om oppositionen inom loppet av bara några få månader två gånger nu tvingats införa begränsningsregler för sitt grundförslags konsekvenser tyder det på att grundförslaget är ofärdigt - ja, dåligt! - och att oppositionens skattepolitik i alla händelser är ogenomtänkt.
Thomas Östros påstående i SvD att den nya linjen är "ett trygghetsbesked" är att bita huvudet av skammen på ett ovanligt tydligt sätt.
"Trygghetsbeskedet" till landets fastighetsägare från den samlade oppositionen i SvD gällde inte heller längre än till att Morgonekot startade.
Då bröt MP:s Maria Wetterstrand mot tidigare gemensamma besked: MP går emot att villor och fritidshus ska räknas in i förmögenheten. En skattelättnad för fastighetsägare med andra ord (vad kostar det i skattebortfall i MP:s kalkyler?). Wetterstrands nya bud var dock något som Vänsterpartiets företrädare, Ulla Andersson, inte kunde acceptera, också hon intervjuad i Ekot. "Fastigheter är ju förmögenheter så att säga. Det är en stor kapitaltillgång, och det är ju också kapital som finns här i landet och som utgör en bas för beskattning i de allra flesta länder, så därför tycker jag att [fastigheter som förmögenhet] är rimligt", sade Ulla Andersson. Maria Wetterstrands dagsnotering och nödutgång är att frågan ska utredas. Hela havet stormar i rödgrön skattepolitik.
Senaste upplagan av oppositionens politik går alltså ut på att inbjuda landets villaägare att rösta på ett förslag om utredning om lämpligheten i deras framtida skattebörda; en utredning om vilken oppositionen dock är djupt oenig och vill helt olika saker.
Vad vill egentligen oppositionen att ägare till fastigheter ska betala i skatt om oppositionen kommer till makten? En månad före valet är det fortfarande helt oklart, och resonemangen principlösa, oförutsägbara och röriga.
tisdag 17 augusti 2010
Får energipolitiken kosta vad som helst för MP?
I det valmanifest för bland annat energipolitik som idag presenteras berättar MP i stycke efter stycke i energiavsnittet (nr 5) hur stora kostnader som man planerar för i olika investeringar.
MP använder sig av ett utgiftsmål, och mäter sina målsatta ambitioner i kostnader. Politiken är bättre ju högre kostnaderna är. Det här innebär problem för medborgarna, som ska stå för kostnaderna, men även för den politiska logiken.
Högre kostnad kan inte vara ett vettigt mål.
Som väljare, elkonsument och skattebetalare får man ingen uppgift om vad totalsumman är för folkhushållet med MP massiva subventionspolitik. Vad blir folkhushållets summa kostnad för framtida el betalat över (a) elpriset före skatt och certifikatpålägg, (b) med skatt, och (c) med certifikatpålägg, t ex uttrycket i procent av BNP, eller miljarder kronor? Uppskattningar av kostnaden för ett genomsnittligt hushålls högre elprisräkning finns inte heller med. Är det inte ett rimligt krav att ställa att väljarna ska upplysas om dessa ökade pålagors storlek? Eller anser MP det som ett onödigt, och kanske t.o.m. ett vulgärt, krav när det gäller förnybar energi?
En restriktion på vindkraftsutbyggnaden är medborgarnas allt mer intensiva protester. Vill MP tvinga på kommuner och medborgare vindkraft och ta bort den kommunala vetorätten?
Närmast jublande konstaterar MP att vår "ökning av kvotplikten i elcertifikatsystemet skulle innebära en ökning av investeringarna i vindkraft med i storleksordningen 8 miljarder kronor under mandatperioden, jämfört med regeringens politik." Ökad produktion av biokraftvärme ska få kosta lika mycket, dvs 8 mdr kr. MP ska alltså genom elcertifikatsystemet dra in 16 mdr kr till nya investeringar som inte är lönsamma på marknadens villkor.
De ökade kostnaderna läggs på ett allt högre elpris, men det vågar MP tydligen inte öppet skriva. Till denna kostnad kommer ökade stöd - över elpris och skatt - för den dyrare havsbaserade vindkraften, som regeringen nu inte längre stödjer. Havsbaserad vindkraft kostar 100-150 procent mer än vindkraft baserad på land, som i sin tur inte klarar konkurrensen med kärnkraft och vattenkraft.
Varför är inte målet klimateffekten utan kostnaden?
MP är fixerat vid ökade kostnader för energi som ett mål i sig. Som väljare kan dock målet knappas vara ökade kostnader, utan t ex klimateffekten av vidtagna åtgärder. Men effekten på CO2-utsläppen anges inte, och väljaren får inte reda på vad kostnaden är per minskat ton CO2 är av de olika MP-åtgärderna.
Varför är det bättre att få ned CO2-utsläpp med en tio gånger så dyr åtgärd som solenergi i Tyskland och Sverige, som med kärnkraft?
Som väljare vill man gärna veta vilka alternativa politiska åtgärder som skulle lett till samma minskning av CO2-utsläppen, och vad alternativen skulle ha kostat.
Tag solenergi. MP ska subventionera solenergi som i Tyskland - dvs med tio gånger priset för kolkraft. Då vill man som väljare veta om solenergi här verkligen är det kostandseffektivaste sättet att nedbringa utsläpp av CO2, eller hur?
Ska skogen brännas upp, och vad händer med skogsindustrijobben?
MP anger att den förnybara energin i Sverige har "mycket stor potential att byggas ut under lång tid framöver" (s 9) och hänvisar till mer vind, vatten och skog. Men vattenkraften är redan fullt utbyggd. Det som går att bygga ut är mycket marginellt. Vindkraften fungerar när det blåser, men det gör det inte när det är smällkallt och stiltje på vintern, eller när det blåser riktigt hårt. Kraftnäten måste byggas ut och motsvarande reglerkraft måste också byggas ut, men reglerkraft är ju vattenkraft, och den är redan utbyggd i Sverige. Återvändsgränd där alltså. Måhända ska framtida kärnkraftteknik utvecklas så att kärnkraft kan balansera vindenergins variationer?
Skogen har alternativ användning för produktion av skogsindustriprodukter. Vari ligger poängen med att dränera skogsindustrin på råvara till förmån för mer bioenergi (biovärme kan dock gå även på avfall, kött, mm). Var finns den "mycket stora" potentialen?
Sammanfattningsvis:
MPs text är full med förslag på olika stödsystem som ska införas för att öka produktion och användning av förnybar energi. I rapporten framstår det som att det inte kostar medborgarna eller staten särskilt mycket, och inte någon annan heller - eller i alla fall inte hushållen. I verkligheten skulle alla dessa extra styrmedel när det gäller elproduktionen leda till kraftigt höjda elpriser och skatter för konsumenter och företag.
MP använder sig av ett utgiftsmål, och mäter sina målsatta ambitioner i kostnader. Politiken är bättre ju högre kostnaderna är. Det här innebär problem för medborgarna, som ska stå för kostnaderna, men även för den politiska logiken.
Högre kostnad kan inte vara ett vettigt mål.
Som väljare, elkonsument och skattebetalare får man ingen uppgift om vad totalsumman är för folkhushållet med MP massiva subventionspolitik. Vad blir folkhushållets summa kostnad för framtida el betalat över (a) elpriset före skatt och certifikatpålägg, (b) med skatt, och (c) med certifikatpålägg, t ex uttrycket i procent av BNP, eller miljarder kronor? Uppskattningar av kostnaden för ett genomsnittligt hushålls högre elprisräkning finns inte heller med. Är det inte ett rimligt krav att ställa att väljarna ska upplysas om dessa ökade pålagors storlek? Eller anser MP det som ett onödigt, och kanske t.o.m. ett vulgärt, krav när det gäller förnybar energi?
En restriktion på vindkraftsutbyggnaden är medborgarnas allt mer intensiva protester. Vill MP tvinga på kommuner och medborgare vindkraft och ta bort den kommunala vetorätten?
Närmast jublande konstaterar MP att vår "ökning av kvotplikten i elcertifikatsystemet skulle innebära en ökning av investeringarna i vindkraft med i storleksordningen 8 miljarder kronor under mandatperioden, jämfört med regeringens politik." Ökad produktion av biokraftvärme ska få kosta lika mycket, dvs 8 mdr kr. MP ska alltså genom elcertifikatsystemet dra in 16 mdr kr till nya investeringar som inte är lönsamma på marknadens villkor.
De ökade kostnaderna läggs på ett allt högre elpris, men det vågar MP tydligen inte öppet skriva. Till denna kostnad kommer ökade stöd - över elpris och skatt - för den dyrare havsbaserade vindkraften, som regeringen nu inte längre stödjer. Havsbaserad vindkraft kostar 100-150 procent mer än vindkraft baserad på land, som i sin tur inte klarar konkurrensen med kärnkraft och vattenkraft.
Varför är inte målet klimateffekten utan kostnaden?
MP är fixerat vid ökade kostnader för energi som ett mål i sig. Som väljare kan dock målet knappas vara ökade kostnader, utan t ex klimateffekten av vidtagna åtgärder. Men effekten på CO2-utsläppen anges inte, och väljaren får inte reda på vad kostnaden är per minskat ton CO2 är av de olika MP-åtgärderna.
Varför är det bättre att få ned CO2-utsläpp med en tio gånger så dyr åtgärd som solenergi i Tyskland och Sverige, som med kärnkraft?
Som väljare vill man gärna veta vilka alternativa politiska åtgärder som skulle lett till samma minskning av CO2-utsläppen, och vad alternativen skulle ha kostat.
Tag solenergi. MP ska subventionera solenergi som i Tyskland - dvs med tio gånger priset för kolkraft. Då vill man som väljare veta om solenergi här verkligen är det kostandseffektivaste sättet att nedbringa utsläpp av CO2, eller hur?
Ska skogen brännas upp, och vad händer med skogsindustrijobben?
MP anger att den förnybara energin i Sverige har "mycket stor potential att byggas ut under lång tid framöver" (s 9) och hänvisar till mer vind, vatten och skog. Men vattenkraften är redan fullt utbyggd. Det som går att bygga ut är mycket marginellt. Vindkraften fungerar när det blåser, men det gör det inte när det är smällkallt och stiltje på vintern, eller när det blåser riktigt hårt. Kraftnäten måste byggas ut och motsvarande reglerkraft måste också byggas ut, men reglerkraft är ju vattenkraft, och den är redan utbyggd i Sverige. Återvändsgränd där alltså. Måhända ska framtida kärnkraftteknik utvecklas så att kärnkraft kan balansera vindenergins variationer?
Skogen har alternativ användning för produktion av skogsindustriprodukter. Vari ligger poängen med att dränera skogsindustrin på råvara till förmån för mer bioenergi (biovärme kan dock gå även på avfall, kött, mm). Var finns den "mycket stora" potentialen?
Sammanfattningsvis:
MPs text är full med förslag på olika stödsystem som ska införas för att öka produktion och användning av förnybar energi. I rapporten framstår det som att det inte kostar medborgarna eller staten särskilt mycket, och inte någon annan heller - eller i alla fall inte hushållen. I verkligheten skulle alla dessa extra styrmedel när det gäller elproduktionen leda till kraftigt höjda elpriser och skatter för konsumenter och företag.
måndag 16 augusti 2010
Mona Sahlin om pensionärers och arbetandes inkomstskatter, mm.
Mona Sahlin om inkomstskatter för arbetande och pensionärer. Mona Sahlin sa inte i sitt sommartal den 15/8 att skatten för pensionärer ska sänkas till nivån för jobbskatteavdrag (JSA). Det står inte heller så i utskriften av hennes tal, och inte heller i t ex TT:s referat.
Det Sahlin faktiskt sa var att en klyfta ska utjämnas. "Därför lovar jag idag Sveriges pensionärer: Om den ekonomiska utvecklingen är god under de närmaste åren så lovar jag att avskaffa pensionärsskatten helt - under nästa mandatperiod. Vi tar bort hela klyftan."
Att utjämna en klyfta kan ske genom att skatten för de arbetande - som idag har JSA - höjs. De miljardberäkningar som redovisades motsäger inte att skillnaden kan komma att helt eller delvis elimineras genom skattehöjning på dem som arbetar.
I själva verket är en skattehöjning för dem som arbetar det mest sannolika scenariot vid en rödgrön valseger. Så här sade Sahlin nämligen också i sitt tal: "De stora skattesänkningarna har ett pris. Frågan är hur högt det ska bli. Hur det ska betalas, och av vilka nästa gång. Jag är övertygad om att det är välfärden som blir skattesänkningarnas pris. De sjuka och arbetslösa är det svårt att ta mer ifrån."
Tillkommer så vänsterpartiets starka krav på skattehöjningar inom det rödgröna alternativet.
Min slutsats blir att klyftan är tänkt att helt eller delvis slutas genom skattehöjningar på dem som arbetar, och inte i första hand skattesänkningar för pensionärer. Vad som gäller kommer säkert Sahlin att tvingas svara på under den kommande månaden.
LO-tidningens ledarsida stödjer alliansens kärnkraftslinje.
LO-tidningen skriver i sitt senaste nummer (nr 24) på ledarplats att "Genom att ersätta äldre reaktorer med nya och moderna kan vi också på längre sikt öka elproduktionen, vilket sannolikt är nödvändigt om vi ska klara av att helt fasa ut fossila bränslen."
Pappersindustriarbetarförbundet går emot rödgrönas förslag om kilometerskatt och energipolitik.
I LO-tidningen har pågått en debatt om kilometerskatt. Den började med ett inlägg av mig själv och en replik från miljöpartiets Karin Svensson Smith. Svensson Smiths artikel fick i sin tur Pappers förbundsekonom Christer Larsson att reagera:
"En kilometerskatt kommer definitivt att drabba skogsindustrin hårt. Av all produktion av massa och papper exporteras över 80 procent, i huvudsak till den europeiska marknaden. Vi har stora leveranser till fabrikerna av råvara och ut i form av färdiga produkter. Ofta med lastbil in till fabrikerna och därifrån ut till marknaden på bil, båt och järnväg, ofta i kombination.
På något sätt inser Karin Svensson-Smith (MP) att det kan bli negativt för den regionala sysselsättningen med kilometerskatt och hävdar att det är möjligt att differentiera kilometerskatten regionalt.
Enligt min [Christer Larsson] åsikt strider det mot EU:s konkurrensregler. En annan fråga är hur man avskiljer regionerna. Ska kilometerskatten vara lägre i Norrland än i Värmland eller Småland?
Problemet för de anställda i skogsindustrin är att Karin Svensson-Smiths (MP) sammantagna politik på klimatområdet leder till högre transportkostnader, högre elpriser och högre priser på massaved genom subventionerna till energiproduktion baserad på biobränsle. Med en sådan politik är det stor risk att framtida investeringar och produktion av massa och papper kommer att ske i länder med lägre krav på utsläpp av koldioxid. Den globala miljön förlorar och Pappers medlemmar riskerar att förlora sina jobb."
Bärplockare från utlandet.
Behandlingen av bärplockare från bl a Kina, Vietnam och Thailand är fullkomligt oacceptabel och åtgärder för framtiden måste vidtas. Lönsamheten med att tillfälligt importera bärplockare från Asien bygger uppenbarligen i flera fall på lögner, exploatering och rovdrift av dem som sökt sig hit för att tjäna ihop till livets nödtorft därhemma. Vi måste nu alla ta vårt ansvar både för bärplockarnas skull, men även för att skydda systemet med utländsk arbetskraft i Sverige.
Det Sahlin faktiskt sa var att en klyfta ska utjämnas. "Därför lovar jag idag Sveriges pensionärer: Om den ekonomiska utvecklingen är god under de närmaste åren så lovar jag att avskaffa pensionärsskatten helt - under nästa mandatperiod. Vi tar bort hela klyftan."
Att utjämna en klyfta kan ske genom att skatten för de arbetande - som idag har JSA - höjs. De miljardberäkningar som redovisades motsäger inte att skillnaden kan komma att helt eller delvis elimineras genom skattehöjning på dem som arbetar.
I själva verket är en skattehöjning för dem som arbetar det mest sannolika scenariot vid en rödgrön valseger. Så här sade Sahlin nämligen också i sitt tal: "De stora skattesänkningarna har ett pris. Frågan är hur högt det ska bli. Hur det ska betalas, och av vilka nästa gång. Jag är övertygad om att det är välfärden som blir skattesänkningarnas pris. De sjuka och arbetslösa är det svårt att ta mer ifrån."
Tillkommer så vänsterpartiets starka krav på skattehöjningar inom det rödgröna alternativet.
Min slutsats blir att klyftan är tänkt att helt eller delvis slutas genom skattehöjningar på dem som arbetar, och inte i första hand skattesänkningar för pensionärer. Vad som gäller kommer säkert Sahlin att tvingas svara på under den kommande månaden.
LO-tidningens ledarsida stödjer alliansens kärnkraftslinje.
LO-tidningen skriver i sitt senaste nummer (nr 24) på ledarplats att "Genom att ersätta äldre reaktorer med nya och moderna kan vi också på längre sikt öka elproduktionen, vilket sannolikt är nödvändigt om vi ska klara av att helt fasa ut fossila bränslen."
Pappersindustriarbetarförbundet går emot rödgrönas förslag om kilometerskatt och energipolitik.
I LO-tidningen har pågått en debatt om kilometerskatt. Den började med ett inlägg av mig själv och en replik från miljöpartiets Karin Svensson Smith. Svensson Smiths artikel fick i sin tur Pappers förbundsekonom Christer Larsson att reagera:
"En kilometerskatt kommer definitivt att drabba skogsindustrin hårt. Av all produktion av massa och papper exporteras över 80 procent, i huvudsak till den europeiska marknaden. Vi har stora leveranser till fabrikerna av råvara och ut i form av färdiga produkter. Ofta med lastbil in till fabrikerna och därifrån ut till marknaden på bil, båt och järnväg, ofta i kombination.
På något sätt inser Karin Svensson-Smith (MP) att det kan bli negativt för den regionala sysselsättningen med kilometerskatt och hävdar att det är möjligt att differentiera kilometerskatten regionalt.
Enligt min [Christer Larsson] åsikt strider det mot EU:s konkurrensregler. En annan fråga är hur man avskiljer regionerna. Ska kilometerskatten vara lägre i Norrland än i Värmland eller Småland?
Problemet för de anställda i skogsindustrin är att Karin Svensson-Smiths (MP) sammantagna politik på klimatområdet leder till högre transportkostnader, högre elpriser och högre priser på massaved genom subventionerna till energiproduktion baserad på biobränsle. Med en sådan politik är det stor risk att framtida investeringar och produktion av massa och papper kommer att ske i länder med lägre krav på utsläpp av koldioxid. Den globala miljön förlorar och Pappers medlemmar riskerar att förlora sina jobb."
Bärplockare från utlandet.
Behandlingen av bärplockare från bl a Kina, Vietnam och Thailand är fullkomligt oacceptabel och åtgärder för framtiden måste vidtas. Lönsamheten med att tillfälligt importera bärplockare från Asien bygger uppenbarligen i flera fall på lögner, exploatering och rovdrift av dem som sökt sig hit för att tjäna ihop till livets nödtorft därhemma. Vi måste nu alla ta vårt ansvar både för bärplockarnas skull, men även för att skydda systemet med utländsk arbetskraft i Sverige.
fredag 13 augusti 2010
LO:s finansiering av socialdemokraterna. LO stat i staten.
Pengarna och gratis arbetskraft.
LO:s stöd till socialdemokraterna är minst 630 milj. kr. LO ger drygt 60 milj. kr till partiet och därtill 24 milj. kr "i egen budget" för LO-aktiviteter som ska ge socialdemokraterna valseger. Stödet från LO i pengar är därmed säkert ca 90 milj. kr. Därtill kommer värdet av LO-anställdas och LO-förtroendevaldas 'gratis arbetskraft' ställd till socialdemokraternas förfogande för valseger, och den resursöverföringen kan uppskattas till ca 550 milj. kr. Summa summarum minst 630 milj. kr.
Europarådets kritik av svenska hemlighetsmakeriet.
Offentlighetsprincipen tillämpas inte i fråga om bidrag till svenska politiska partier trots att stora partibidrag är en klassisk grogrund för korruption och skadad legitimitet för det demokratiska systemet. Hemlighetsmakeri står i strid med principer och praktik beträffande svensk öppenhet i andra sammanhang. Det nya år 2010 är att kritik mot Sverige på dessa punkter nu framförs med stor kraft och utförlighet av Europarådet i sju punkter.
Om detta har jag skrivit i en rapport som nu publiceras. Länk: http://www.folkpartiet.se/ImageVault/Images/id_11985/scope_0/ImageVaultHandler.aspx och gjort en you tube-film: http://www.folkpartiet.se/
Inför lag om öppenhet och redovisning för demokratins skull.
Inför offentlighet genom rättslig reglering och tag Europarådets hårda kritik på allvar. Den bör leda till åtgärder av det slag som rådet föreslår. En rättslig reglering bör införas i Sverige, liknande den som finns i våra nordiska grannländer.
Socialdemokraterna får mindre än 50% av LO-rösterna i valet?
Socialdemokraterna riskerar för första gången i sin historia i valet 2010 att få mindre än 50 procent av LO-medlemmarnas röster. Det skulle göra det demokratiskt omöjligt för LO att med någon legitimitet stödja (bara) ett visst parti, när majoriteten av medlemmarna stödjer andra partier. Antingen får LO lösgöra sig från socialdemokraterna om röstetalet inom LO blir mindre än 50 procent, eller börja ge bidrag även till MP och V och andra partier.
LO blir åter stat i staten vid rödgrön valseger.
LO får vid en rödgrön valseger tillbaka sin ställning som stat i staten. En rödgrön regering och riksdag förskjuter balansen mellan parterna på arbetsmarknaden genom de utlovade regeländringarna. De medför fler LO-medlemmar och därmed större förhandlingsstyrka för LO som organisation. Därtill kommer att oppositionen lovar att gynna fackliga medlemmar med tillsvidareanställningar på bl. a visstidsanställdas bekostnad. Se även LO:s egen länk http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidview/86EF5E012DB24F89C125777E00297952
Vem finansierar Sverigedemokraterna?
Fokus i debatten ligger ofta på riksdagspartierna, men det är kanske ännu mer otillfredsställande att finansieringen av Sverigedemokraterna är okänd. Detta förhållande är en obehaglig bieffekt av de stora partiernas ovilja till öppenhet och motstånd mot lagfäst rättslig reglering.
LO:s stöd till socialdemokraterna är minst 630 milj. kr. LO ger drygt 60 milj. kr till partiet och därtill 24 milj. kr "i egen budget" för LO-aktiviteter som ska ge socialdemokraterna valseger. Stödet från LO i pengar är därmed säkert ca 90 milj. kr. Därtill kommer värdet av LO-anställdas och LO-förtroendevaldas 'gratis arbetskraft' ställd till socialdemokraternas förfogande för valseger, och den resursöverföringen kan uppskattas till ca 550 milj. kr. Summa summarum minst 630 milj. kr.
Europarådets kritik av svenska hemlighetsmakeriet.
Offentlighetsprincipen tillämpas inte i fråga om bidrag till svenska politiska partier trots att stora partibidrag är en klassisk grogrund för korruption och skadad legitimitet för det demokratiska systemet. Hemlighetsmakeri står i strid med principer och praktik beträffande svensk öppenhet i andra sammanhang. Det nya år 2010 är att kritik mot Sverige på dessa punkter nu framförs med stor kraft och utförlighet av Europarådet i sju punkter.
Om detta har jag skrivit i en rapport som nu publiceras. Länk: http://www.folkpartiet.se/ImageVault/Images/id_11985/scope_0/ImageVaultHandler.aspx och gjort en you tube-film: http://www.folkpartiet.se/
Inför lag om öppenhet och redovisning för demokratins skull.
Inför offentlighet genom rättslig reglering och tag Europarådets hårda kritik på allvar. Den bör leda till åtgärder av det slag som rådet föreslår. En rättslig reglering bör införas i Sverige, liknande den som finns i våra nordiska grannländer.
Socialdemokraterna får mindre än 50% av LO-rösterna i valet?
Socialdemokraterna riskerar för första gången i sin historia i valet 2010 att få mindre än 50 procent av LO-medlemmarnas röster. Det skulle göra det demokratiskt omöjligt för LO att med någon legitimitet stödja (bara) ett visst parti, när majoriteten av medlemmarna stödjer andra partier. Antingen får LO lösgöra sig från socialdemokraterna om röstetalet inom LO blir mindre än 50 procent, eller börja ge bidrag även till MP och V och andra partier.
LO blir åter stat i staten vid rödgrön valseger.
LO får vid en rödgrön valseger tillbaka sin ställning som stat i staten. En rödgrön regering och riksdag förskjuter balansen mellan parterna på arbetsmarknaden genom de utlovade regeländringarna. De medför fler LO-medlemmar och därmed större förhandlingsstyrka för LO som organisation. Därtill kommer att oppositionen lovar att gynna fackliga medlemmar med tillsvidareanställningar på bl. a visstidsanställdas bekostnad. Se även LO:s egen länk http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidview/86EF5E012DB24F89C125777E00297952
Vem finansierar Sverigedemokraterna?
Fokus i debatten ligger ofta på riksdagspartierna, men det är kanske ännu mer otillfredsställande att finansieringen av Sverigedemokraterna är okänd. Detta förhållande är en obehaglig bieffekt av de stora partiernas ovilja till öppenhet och motstånd mot lagfäst rättslig reglering.
torsdag 12 augusti 2010
(S) påståenden om jobben och folkpartiets svar
Igår den 11/8 presenterade (S) ett antal påstående på DN-debatt samt vid en pressträff senare på dagen med riksdagsledamöterna Sven-Erik Österberg och Thomas Bodström. Påståendena granskas här.
Påstående: Arbetslösheten har ökat mer i Sverige än i andra EU-länder.
Svar: Arbetslösheten steg relativt fort i Sverige under krisens inledningsskede, men Sveriges arbetslöshet har hela tiden varit lägre än genomsnittet för EU. Den svenska arbetslösheten har nu också vänt ner snabbare än i andra länder, där arbetslösheten i de flesta fall inte har börjat minska ännu. Sverige ser därför ut att komma bättre ur krisen än de flesta andra jämförbara EU-länder när det gäller arbetslöshet.
Påstående: Sedan regeringen tillträdde har antalet arbetslösa blivit ca 100 000 fler.
Svar: I juni var det 67 000 fler arbetslösa jämfört med i juni 2006. Samtidigt var det ca 110 000 fler personer som var sysselsatta i juni 2010 jämfört med juni 2006.
Det är alltså fler som har jobb idag än före valet 2006. Att antalet arbetslösa ändå ökat beror bland annat på att fler valt att söka sig ut på arbetsmarknaden när det blivit mer lönsamt att arbeta och nu när konjunkturen vänt.
Påstående: Sysselsättningen har minskat med 1,6 procentenheter, vilket motsvarar 100 000 färre jobb.
Svar: S väljer att jämföra sysselsättningen i oktober 2006 med juni 2010. Om man istället jämför juni 2006 med juni 2010 - för att undvika snedvridande säsongeffekter - har sysselsättningsgraden endast minskat med 1,1 procent. Sett till antalet personer har sysselsättningen under samma period ökat med 110 000 personer, och inte minskat som S vill ge sken av.
Påstående: Under det senaste året har antalet anställda i välfärden blivit ca 25 000 färre - oavsett driftsform.
Svar: Det stämmer inte. Enligt SCB:s AKU-undersökning var det i juni 2010 ca 5000 fler personer som var statligt och kommunalt anställda jämfört med i juni 2009. Sveriges kommuner och landsting (SKL) har tidigare sagt att antalet anställda i den kommunala verksamheten har minskat. Men när man tar hänsyn till att antalet sjukskrivna samtidigt har minskat (och antalet sjukvikarier därför också minskat), och att fler valt att gå upp i arbetstid (vilket gör att antalet anställda som behövs blir mindre) går det inte att konstatera att antalet arbetade timmar i kommunal sektor skulle ha minskat, snarare tvärtom.
Påstående: Regeringen har skurit ner i välfärden och istället sänkt skatten för de rika.
Svar: Nej, det stämmer inte. Regeringen har klarat av att freda välfärden, samtidigt som statsfinanserna är Europas starkaste. Dessutom har regeringen samtidigt klarat av att sänka skatterna så att särskilt låg- och medelinkomsttagare har fått stora skattelättnader procentuellt sett.
Påstående: Ungdomsarbetslösheten har stigit och bitit sig fast. Ungdomsarbetslösheten är nu uppåt 30 procent.
Svar: Ungdomsarbetslösheten har länge varit högre i Sverige än i andra jämförbara länder. Detta är oacceptabelt. Att ungdomsarbetslösheten har ökat under krisen är oroande, men inte särskilt förvånande med tanke på krisens omfattning. Ungdomsarbetslösheten låg i juni 2010 på 25 procent, med säsongsrensade värden. Det är jämfört med t ex 2005 inte en anmärkningsvärt hög siffra, även om den självklart är alldeles för hög.
Dessutom har antalet av de unga arbetslösa som samtidigt är heltidsstudenter ökat. I maj 2010 var det 20 000 fler ungdomar som var heltidsstudenter och sökte arbete jämfört med i maj 2006. Det visar att många unga satsat på att utbilda sig när arbetsmarknaden varit svagare, vilket förbättrar deras chanser att få jobb nu när konjunkturen vänder.
Utan säsongsrensning låg ungdomsarbetslösheten i juni på 30 procent, vilket är den siffra som S väljer att lyfta fram. S presenterar dock inte själv några trovärdiga åtgärder för att få ner ungdomsarbetslösheten.
Kort och kärnfullt: Vägen framåt är en gymnasieskola som inte slår ut elever, samt lärlingssystem.
Påstående: Det saknas arbetssökande med rätt kompetens. Regeringen underlåter att göra tillräckliga investeringar i utbildning.
Svar: Regeringen har kraftigt byggt ut de praktiska utbildningarna inom det regionala utbildningsväsendet. S lyfter fram att det är färre som får praktiska arbetsmarknadsutbildningar idag, men bortser från att yrkesvux, yrkeshögskolor och lärlingsprogram har byggts ut under mandatperioden. Dessutom har Alliansen gjort stora satsningar på högskolan, med ett ökat antal platser.
Påstående: Sysselsättningen har fallit mer i Sverige än genomsnittet i Europa.
Svar: Det stämmer inte. Jämför man antalet sysselsatta under det första kvartalet 2006 och det första kvartalet 2010 hade Sverige en snabbare ökningstakt i sysselsättningen än genomsnittet i EU (Sverige med 3 procent fler sysselsatta 2010, jämfört med genomsnittet på 1,5 procent).
2009 hade Sverige den högsta sysselsättningen av alla EU-länder näst efter Danmark och Holland. I åldern 15-64 år låg sysselsättningsgraden i Sverige på 72,2 procent, jämfört med EU-snittet på 64,6 procent.
Påstående: Obligatorisk a-kassa straffbeskattar arbetare
Svar: Exakt hur en framtida allmän arbetslöshetsförsäkring kan komma att utformas har Alliansen inte utrett ännu och ännu mindre beslutat om. Frågan ska utredas närmare kommande år.
Dessutom låter S bli att berätta att alla som betalar skatt redan idag är med och finansierar arbetslöshetsförsäkringen. Detta gäller även dem som inte själva omfattas av försäkringen. S vill minska a-kasseavgiften som den enskilde betalar och istället göra så att skattebetalarna (inklusive de som inte själva täcks av någon försäkring) ska betala en större del. Det är inte något särskilt rättvist system. Det är då bättre att alla är med och både får fördelarna och betalar för systemet.
Påstående: Regeringens senaste prognos visar att det dröjer till 2013 innan arbetslösheten är tillbaka på 2006 års nivå. Det innebär minst sju år av jobbstopp.
Svar: Arbetslösheten har nu börjat sjunka rejält i Sverige, från 9 procent i april till 8,1 procent i juni (säsongsrensat). I övriga Europa ligger i stället arbetslösheten fast på i genomsnitt tio procent. EU-kommissionens prognos är också att arbetslösheten för EU som genomsnitt kommer att ligga kvar runt 10 procent även under 2011. För Sverige är däremot prognosen att arbetslösheten kommer att fortsätta att minska under 2011. Det går därför inte alls att tala om ett jobbstopp i Sverige. Jobben blir fler och arbetslösheten sjunker nu.
Påstående: Arbetslösheten har ökat mer i Sverige än i andra EU-länder.
Svar: Arbetslösheten steg relativt fort i Sverige under krisens inledningsskede, men Sveriges arbetslöshet har hela tiden varit lägre än genomsnittet för EU. Den svenska arbetslösheten har nu också vänt ner snabbare än i andra länder, där arbetslösheten i de flesta fall inte har börjat minska ännu. Sverige ser därför ut att komma bättre ur krisen än de flesta andra jämförbara EU-länder när det gäller arbetslöshet.
Påstående: Sedan regeringen tillträdde har antalet arbetslösa blivit ca 100 000 fler.
Svar: I juni var det 67 000 fler arbetslösa jämfört med i juni 2006. Samtidigt var det ca 110 000 fler personer som var sysselsatta i juni 2010 jämfört med juni 2006.
Det är alltså fler som har jobb idag än före valet 2006. Att antalet arbetslösa ändå ökat beror bland annat på att fler valt att söka sig ut på arbetsmarknaden när det blivit mer lönsamt att arbeta och nu när konjunkturen vänt.
Påstående: Sysselsättningen har minskat med 1,6 procentenheter, vilket motsvarar 100 000 färre jobb.
Svar: S väljer att jämföra sysselsättningen i oktober 2006 med juni 2010. Om man istället jämför juni 2006 med juni 2010 - för att undvika snedvridande säsongeffekter - har sysselsättningsgraden endast minskat med 1,1 procent. Sett till antalet personer har sysselsättningen under samma period ökat med 110 000 personer, och inte minskat som S vill ge sken av.
Påstående: Under det senaste året har antalet anställda i välfärden blivit ca 25 000 färre - oavsett driftsform.
Svar: Det stämmer inte. Enligt SCB:s AKU-undersökning var det i juni 2010 ca 5000 fler personer som var statligt och kommunalt anställda jämfört med i juni 2009. Sveriges kommuner och landsting (SKL) har tidigare sagt att antalet anställda i den kommunala verksamheten har minskat. Men när man tar hänsyn till att antalet sjukskrivna samtidigt har minskat (och antalet sjukvikarier därför också minskat), och att fler valt att gå upp i arbetstid (vilket gör att antalet anställda som behövs blir mindre) går det inte att konstatera att antalet arbetade timmar i kommunal sektor skulle ha minskat, snarare tvärtom.
Påstående: Regeringen har skurit ner i välfärden och istället sänkt skatten för de rika.
Svar: Nej, det stämmer inte. Regeringen har klarat av att freda välfärden, samtidigt som statsfinanserna är Europas starkaste. Dessutom har regeringen samtidigt klarat av att sänka skatterna så att särskilt låg- och medelinkomsttagare har fått stora skattelättnader procentuellt sett.
Påstående: Ungdomsarbetslösheten har stigit och bitit sig fast. Ungdomsarbetslösheten är nu uppåt 30 procent.
Svar: Ungdomsarbetslösheten har länge varit högre i Sverige än i andra jämförbara länder. Detta är oacceptabelt. Att ungdomsarbetslösheten har ökat under krisen är oroande, men inte särskilt förvånande med tanke på krisens omfattning. Ungdomsarbetslösheten låg i juni 2010 på 25 procent, med säsongsrensade värden. Det är jämfört med t ex 2005 inte en anmärkningsvärt hög siffra, även om den självklart är alldeles för hög.
Dessutom har antalet av de unga arbetslösa som samtidigt är heltidsstudenter ökat. I maj 2010 var det 20 000 fler ungdomar som var heltidsstudenter och sökte arbete jämfört med i maj 2006. Det visar att många unga satsat på att utbilda sig när arbetsmarknaden varit svagare, vilket förbättrar deras chanser att få jobb nu när konjunkturen vänder.
Utan säsongsrensning låg ungdomsarbetslösheten i juni på 30 procent, vilket är den siffra som S väljer att lyfta fram. S presenterar dock inte själv några trovärdiga åtgärder för att få ner ungdomsarbetslösheten.
Kort och kärnfullt: Vägen framåt är en gymnasieskola som inte slår ut elever, samt lärlingssystem.
Påstående: Det saknas arbetssökande med rätt kompetens. Regeringen underlåter att göra tillräckliga investeringar i utbildning.
Svar: Regeringen har kraftigt byggt ut de praktiska utbildningarna inom det regionala utbildningsväsendet. S lyfter fram att det är färre som får praktiska arbetsmarknadsutbildningar idag, men bortser från att yrkesvux, yrkeshögskolor och lärlingsprogram har byggts ut under mandatperioden. Dessutom har Alliansen gjort stora satsningar på högskolan, med ett ökat antal platser.
Påstående: Sysselsättningen har fallit mer i Sverige än genomsnittet i Europa.
Svar: Det stämmer inte. Jämför man antalet sysselsatta under det första kvartalet 2006 och det första kvartalet 2010 hade Sverige en snabbare ökningstakt i sysselsättningen än genomsnittet i EU (Sverige med 3 procent fler sysselsatta 2010, jämfört med genomsnittet på 1,5 procent).
2009 hade Sverige den högsta sysselsättningen av alla EU-länder näst efter Danmark och Holland. I åldern 15-64 år låg sysselsättningsgraden i Sverige på 72,2 procent, jämfört med EU-snittet på 64,6 procent.
Påstående: Obligatorisk a-kassa straffbeskattar arbetare
Svar: Exakt hur en framtida allmän arbetslöshetsförsäkring kan komma att utformas har Alliansen inte utrett ännu och ännu mindre beslutat om. Frågan ska utredas närmare kommande år.
Dessutom låter S bli att berätta att alla som betalar skatt redan idag är med och finansierar arbetslöshetsförsäkringen. Detta gäller även dem som inte själva omfattas av försäkringen. S vill minska a-kasseavgiften som den enskilde betalar och istället göra så att skattebetalarna (inklusive de som inte själva täcks av någon försäkring) ska betala en större del. Det är inte något särskilt rättvist system. Det är då bättre att alla är med och både får fördelarna och betalar för systemet.
Påstående: Regeringens senaste prognos visar att det dröjer till 2013 innan arbetslösheten är tillbaka på 2006 års nivå. Det innebär minst sju år av jobbstopp.
Svar: Arbetslösheten har nu börjat sjunka rejält i Sverige, från 9 procent i april till 8,1 procent i juni (säsongsrensat). I övriga Europa ligger i stället arbetslösheten fast på i genomsnitt tio procent. EU-kommissionens prognos är också att arbetslösheten för EU som genomsnitt kommer att ligga kvar runt 10 procent även under 2011. För Sverige är däremot prognosen att arbetslösheten kommer att fortsätta att minska under 2011. Det går därför inte alls att tala om ett jobbstopp i Sverige. Jobben blir fler och arbetslösheten sjunker nu.
tisdag 10 augusti 2010
Vänstertrojkans von oben-hållning mot företagarna.
De rödgröna har i dag lagt fram en gemensam rapport med sex förslagspunkter för att "Stimulera småföretagande och entreprenörskap".
Rapporten är förvånansvärt tunn i flera bemärkelser. Hållningen är nästan genomgående von oben, med attityden att företagare nog inte vet sitt eget bästa.
Det enda nya förefaller vara att oppositionen vill ha mer stöd till biogasmackar på landsbygden, men vänstertrojkan nämner inga belopp, eller hur det ska finansieras. De flesta av rapportens förslag fanns med redan i det rödgröna budgetförslaget i maj 2010. Man har lagt till några förslag som nog mest syftar till att svärta ner regeringen.
En viktig fråga där det finns skilda åsikter mellan partierna i vänstertrojkan - tjänstemomsen - finns inte alls med i rapporten.
Huvuddragen i de sex punkterna:
1. "Avskaffa sjudagarnstvånget". Punkten kritiserar att Alliansregeringen, som en del i reformeringen av de sociala trygghetssystemen för företagare, har förlängt det lägsta antalet karensdagar från 3 till 7 dagar. De rödgröna lovar nu att företagare ska kunna välja att endast ha en karensdag, mot att betala en högre avgift. Samtidigt glömmer dock oppositionen att nämna att avgifterna som företagaren behöver betala har minskat.
Det är talande att de rödgröna i första hand riktar in sig på något som företagarna inte alls sätter främst, men som går i vänstertrojkans invanda hjulspår, nämligen att tala om ersättningssystemen, snarare än om företagens möjligheter att verka och göra vinst. Von oben! Att vara företagare och anställd är inte samma sak. Att vara företagare är mer riskfyllt, och bör kunna ge rejäl utdelning om företaget blir framgångsrikt.
Alliansregeringen har ökat valfriheten för företagare vad det gäller karenstid. Tidigare, under socialdemokraternas tid vid makten, kunde egenföretagaren endast välja mellan 3 och 30 dagars karenstid. Nu har företagaren möjlighet att välja mellan 7, 14, 30, 60 eller 90 dagar, och avgiften anpassas därefter. Dessa förändringar vill de rödgröna behålla, men de vill alltså även lägga till valmöjligheten 1 karensdag. Litet magert förslag för att vara högst upp på agendan?
En orsak till att den kortaste karenstiden är satt till 7 dagar är att en egenföretagare inte har någon chef som kan bekräfta att personen verkligen inte har arbetat under den första sjukveckan, då inget läkarintyg krävs. Därför har det setts som rimligt att företagare, i utbyte mot en lägre avgift, inte heller får någon ersättning under den första sjukveckan. Regeringen har förutom denna ändring även genomfört flera förstärkningar av de sociala skyddsnäten för företagare, som de rödgröna väljer att inte nämna. Det handlar t ex. om att personer som går från en anställning till att bli företagare under en uppbyggnadsfas av företaget får behålla sin sjukdomsgrundande inkomst från det tidigare arbetet.
2. "Sänk arbetsgivaravgiften." Här upprepas vänsterpartiernas löfte om att sänka arbetsgivaravgiften för mindre företag. För ett företag med 3-4 personer anställda ska förslaget när det är fullt infört (2012) leda till en sänkt kostnad på 50 000 kronor. De upprepar också löftet om sänkt arbetsgivaravgift för de som anställer en arbetslös ungdom.
Vad de rödgröna inte berättar är att de samtidigt vill dubbla arbetsgivaravgiften för alla unga under 26 år som är anställda. För ett företag med två unga personer anställda (givet en lön på 18 000 kr i månaden) leder fördubblingen av arbetsgivaravgiften till en ökad kostnad på ca 70 000 kronor/år.
Nettoförändringen för företaget av de rödgrönas politik blir alltså en skattehöjning med ca 20 000 kronor om året. Företagare som har mer än en enda ung person anställd riskerar att få högre arbetsgivaravgiftskostnader med en rödgrön regering - inte lägre, som vänstertrojkan vill ge sken av. Det skapar inte nya jobb. (De rödgrönas förslag om sänkt kostnad för att anställa en ung arbetslös är i princip något som redan finns idag - och benämns "nystartsjobb för unga".)
3. "Se över sjuklönekostnaderna". De rödgröna skriver att "det är hög tid att se över de små företagens sjuklönekostnader".
Arbetsgivaren betalar i dag kostnaden för de två första veckornas sjukfrånvaro. Tidigare fanns en skyldighet för arbetsgivaren att betala 15 procent av sjukpenningen för sjukskrivningsperioden även efter de två första veckorna.
En av de första saker Alliansen gjorde var att avskaffa denna s.k. medfinansiering. Alliansen har också beslutat om ett generellt högkostnadsskydd när det gäller kostnader för de två första sjukveckorna, vilket är extra viktigt för små företag. Därmed har regeringen redan "sett över" sjuklönekostnaderna och infört förbättringar. De rödgrönas skrivning är extremt luddig och innehåller inget konkret löfte.
4. "Nej till regeringens straffskatt på småföretagare". Med detta avser de rödgröna en obligatorisk och differentierad avgift vid införande av en allmän arbetslöshetsförsäkring.
De rödgröna hävdar att en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring med differentierade avgifter kommer tvinga en småföretagare som idag står utanför arbetslöshetsförsäkringen att betala 2 172 kronor per år i a-kasseavgift. Detta är en upprepning av det som sades på (S) ekonomiska seminarium i Almedalen (återanvändning, igen alltså)..
Hur en framtida allmän arbetslöshetsförsäkring kan komma att utformas har Alliansen inte lagt fast ännu. Frågan ska utredas närmare kommande år. Det är därför i sak omöjligt för vänsterpartierna att presentera några exakta kostnader för enskilda personer. Hypotetiska resonemang och skrämskott, alltså. Mig förefaller vänstertrojkan här utgå från att mottagaren är okunnig och litet dum - von oben!
Dessutom så låter vänsterpartierna bli att berätta att alla som betalar skatt redan idag är med och finansierar arbetslöshetsförsäkringen. Detta gäller även dem som inte själva omfattas av försäkringen. Vänsterpartierna vill även minska a-kasseavgiften som den enskilde betalar och istället göra så att skattebetalarna (inklusive de som inte själva täcks av någon försäkring) ska betala en större del. Det är inte - för bl a liberaler - något särskilt rättvist system. Det är då bättre att alla är med och både får fördelarna och betalar för systemet.
5. "Mer riskkapital." Här återanvänder de rödgröna sitt tidigare löfte om att plocka ut 5 miljarder kronor från Vattenfall, som ska läggas i en riskkapitalfond. Den nya fonden ska agera "marknadskompletterande" och ska "stimulera det breda näringslivets kapitalbehov". "Insatser som stärker det svenska näringslivets konkurrenskraft ska prioriteras". De vill också införa ett riskkapitalavdrag.
Det är mycket otroligt att det är politiker som bäst kan bedöma potentialen och vad som är och inte är framgångsrika affärsidéer. Erfarenheterna är dystra, men förträngda av vänstertrojkan. Riskpengarna riskerar därför att hamna i politiskt styrda projekt, istället för där de gör störst ekonomisk nytta.
Att dränera Vattenfall på kapital, genom att plocka ut 5 miljarder kronor ur bolaget, gör också att företaget har mindre resurser att investera i ny elproduktion. Det leder på sikt till högre upplåningskostnader för företaget, lägre investeringar och sämre avkastning (intäkter) för staten i form av aktieutdelning från Vattenfall.
Vänsterpartierna skrev i sitt budgetförslag (maj 2010) att de vill införa ett riskkapitalavdrag, men satte inte av några resurser för att genomföra förslaget.
6. "Entreprenörskap i hela Sverige". De rödgröna vill stärka servicen i glesbygden och bl.a. införa ett stöd för att trygga tillgängligheten till viss grundläggande kommersiell service. De vill också införa ett stöd på 50 miljoner kronor för att stimulera så att internet blir tillgängligt för fler.
Stödet för stärkt service i glesbygd ska bl.a gå till biogasmackar. Detta är den enda åtgärd som nämns specifikt. Detta ligger också i linje med vad Karin Svensson-Smith (MP) sa på MP:s pressträff i förra veckan, då hon flaggade för att den s.k. pumplagen behöver ändras för att se till att det blir fler biogasmackar på landsbygden. Det är dock osannolikt att glesbygdsborna själva anser att biogasmackar är "grundläggande service" och det allra
viktigaste för staten att prioritera på landsbygden.
En typisk von oben-politik: att föreslå och göra det som är politiskt korrekt utan att fråga de berörda människorna till råds.
Rapporten är förvånansvärt tunn i flera bemärkelser. Hållningen är nästan genomgående von oben, med attityden att företagare nog inte vet sitt eget bästa.
Det enda nya förefaller vara att oppositionen vill ha mer stöd till biogasmackar på landsbygden, men vänstertrojkan nämner inga belopp, eller hur det ska finansieras. De flesta av rapportens förslag fanns med redan i det rödgröna budgetförslaget i maj 2010. Man har lagt till några förslag som nog mest syftar till att svärta ner regeringen.
En viktig fråga där det finns skilda åsikter mellan partierna i vänstertrojkan - tjänstemomsen - finns inte alls med i rapporten.
Huvuddragen i de sex punkterna:
1. "Avskaffa sjudagarnstvånget". Punkten kritiserar att Alliansregeringen, som en del i reformeringen av de sociala trygghetssystemen för företagare, har förlängt det lägsta antalet karensdagar från 3 till 7 dagar. De rödgröna lovar nu att företagare ska kunna välja att endast ha en karensdag, mot att betala en högre avgift. Samtidigt glömmer dock oppositionen att nämna att avgifterna som företagaren behöver betala har minskat.
Det är talande att de rödgröna i första hand riktar in sig på något som företagarna inte alls sätter främst, men som går i vänstertrojkans invanda hjulspår, nämligen att tala om ersättningssystemen, snarare än om företagens möjligheter att verka och göra vinst. Von oben! Att vara företagare och anställd är inte samma sak. Att vara företagare är mer riskfyllt, och bör kunna ge rejäl utdelning om företaget blir framgångsrikt.
Alliansregeringen har ökat valfriheten för företagare vad det gäller karenstid. Tidigare, under socialdemokraternas tid vid makten, kunde egenföretagaren endast välja mellan 3 och 30 dagars karenstid. Nu har företagaren möjlighet att välja mellan 7, 14, 30, 60 eller 90 dagar, och avgiften anpassas därefter. Dessa förändringar vill de rödgröna behålla, men de vill alltså även lägga till valmöjligheten 1 karensdag. Litet magert förslag för att vara högst upp på agendan?
En orsak till att den kortaste karenstiden är satt till 7 dagar är att en egenföretagare inte har någon chef som kan bekräfta att personen verkligen inte har arbetat under den första sjukveckan, då inget läkarintyg krävs. Därför har det setts som rimligt att företagare, i utbyte mot en lägre avgift, inte heller får någon ersättning under den första sjukveckan. Regeringen har förutom denna ändring även genomfört flera förstärkningar av de sociala skyddsnäten för företagare, som de rödgröna väljer att inte nämna. Det handlar t ex. om att personer som går från en anställning till att bli företagare under en uppbyggnadsfas av företaget får behålla sin sjukdomsgrundande inkomst från det tidigare arbetet.
2. "Sänk arbetsgivaravgiften." Här upprepas vänsterpartiernas löfte om att sänka arbetsgivaravgiften för mindre företag. För ett företag med 3-4 personer anställda ska förslaget när det är fullt infört (2012) leda till en sänkt kostnad på 50 000 kronor. De upprepar också löftet om sänkt arbetsgivaravgift för de som anställer en arbetslös ungdom.
Vad de rödgröna inte berättar är att de samtidigt vill dubbla arbetsgivaravgiften för alla unga under 26 år som är anställda. För ett företag med två unga personer anställda (givet en lön på 18 000 kr i månaden) leder fördubblingen av arbetsgivaravgiften till en ökad kostnad på ca 70 000 kronor/år.
Nettoförändringen för företaget av de rödgrönas politik blir alltså en skattehöjning med ca 20 000 kronor om året. Företagare som har mer än en enda ung person anställd riskerar att få högre arbetsgivaravgiftskostnader med en rödgrön regering - inte lägre, som vänstertrojkan vill ge sken av. Det skapar inte nya jobb. (De rödgrönas förslag om sänkt kostnad för att anställa en ung arbetslös är i princip något som redan finns idag - och benämns "nystartsjobb för unga".)
3. "Se över sjuklönekostnaderna". De rödgröna skriver att "det är hög tid att se över de små företagens sjuklönekostnader".
Arbetsgivaren betalar i dag kostnaden för de två första veckornas sjukfrånvaro. Tidigare fanns en skyldighet för arbetsgivaren att betala 15 procent av sjukpenningen för sjukskrivningsperioden även efter de två första veckorna.
En av de första saker Alliansen gjorde var att avskaffa denna s.k. medfinansiering. Alliansen har också beslutat om ett generellt högkostnadsskydd när det gäller kostnader för de två första sjukveckorna, vilket är extra viktigt för små företag. Därmed har regeringen redan "sett över" sjuklönekostnaderna och infört förbättringar. De rödgrönas skrivning är extremt luddig och innehåller inget konkret löfte.
4. "Nej till regeringens straffskatt på småföretagare". Med detta avser de rödgröna en obligatorisk och differentierad avgift vid införande av en allmän arbetslöshetsförsäkring.
De rödgröna hävdar att en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring med differentierade avgifter kommer tvinga en småföretagare som idag står utanför arbetslöshetsförsäkringen att betala 2 172 kronor per år i a-kasseavgift. Detta är en upprepning av det som sades på (S) ekonomiska seminarium i Almedalen (återanvändning, igen alltså)..
Hur en framtida allmän arbetslöshetsförsäkring kan komma att utformas har Alliansen inte lagt fast ännu. Frågan ska utredas närmare kommande år. Det är därför i sak omöjligt för vänsterpartierna att presentera några exakta kostnader för enskilda personer. Hypotetiska resonemang och skrämskott, alltså. Mig förefaller vänstertrojkan här utgå från att mottagaren är okunnig och litet dum - von oben!
Dessutom så låter vänsterpartierna bli att berätta att alla som betalar skatt redan idag är med och finansierar arbetslöshetsförsäkringen. Detta gäller även dem som inte själva omfattas av försäkringen. Vänsterpartierna vill även minska a-kasseavgiften som den enskilde betalar och istället göra så att skattebetalarna (inklusive de som inte själva täcks av någon försäkring) ska betala en större del. Det är inte - för bl a liberaler - något särskilt rättvist system. Det är då bättre att alla är med och både får fördelarna och betalar för systemet.
5. "Mer riskkapital." Här återanvänder de rödgröna sitt tidigare löfte om att plocka ut 5 miljarder kronor från Vattenfall, som ska läggas i en riskkapitalfond. Den nya fonden ska agera "marknadskompletterande" och ska "stimulera det breda näringslivets kapitalbehov". "Insatser som stärker det svenska näringslivets konkurrenskraft ska prioriteras". De vill också införa ett riskkapitalavdrag.
Det är mycket otroligt att det är politiker som bäst kan bedöma potentialen och vad som är och inte är framgångsrika affärsidéer. Erfarenheterna är dystra, men förträngda av vänstertrojkan. Riskpengarna riskerar därför att hamna i politiskt styrda projekt, istället för där de gör störst ekonomisk nytta.
Att dränera Vattenfall på kapital, genom att plocka ut 5 miljarder kronor ur bolaget, gör också att företaget har mindre resurser att investera i ny elproduktion. Det leder på sikt till högre upplåningskostnader för företaget, lägre investeringar och sämre avkastning (intäkter) för staten i form av aktieutdelning från Vattenfall.
Vänsterpartierna skrev i sitt budgetförslag (maj 2010) att de vill införa ett riskkapitalavdrag, men satte inte av några resurser för att genomföra förslaget.
6. "Entreprenörskap i hela Sverige". De rödgröna vill stärka servicen i glesbygden och bl.a. införa ett stöd för att trygga tillgängligheten till viss grundläggande kommersiell service. De vill också införa ett stöd på 50 miljoner kronor för att stimulera så att internet blir tillgängligt för fler.
Stödet för stärkt service i glesbygd ska bl.a gå till biogasmackar. Detta är den enda åtgärd som nämns specifikt. Detta ligger också i linje med vad Karin Svensson-Smith (MP) sa på MP:s pressträff i förra veckan, då hon flaggade för att den s.k. pumplagen behöver ändras för att se till att det blir fler biogasmackar på landsbygden. Det är dock osannolikt att glesbygdsborna själva anser att biogasmackar är "grundläggande service" och det allra
viktigaste för staten att prioritera på landsbygden.
En typisk von oben-politik: att föreslå och göra det som är politiskt korrekt utan att fråga de berörda människorna till råds.
torsdag 5 augusti 2010
Maria Wetterstrand (MP) upprepar: Det blir avskaffat RUT-avdrag om oppositionen vinner valet.
RUT är en av Alliansens bästa valarbetare. Det oroar uppenbarligen Miljöpartiet och Maria Wetterstrand.
Miljöpartiet vill alltjämt avskaffa dagens RUT-avdrag för arbete med hushållsnära tjänster. Istället har MP idag lagt förslag om att införa sänkt moms för RUT-tjänster och för vissa andra tjänster, från dagens 25 procent till 12 procent.
Förslaget sågades omgående och hjärtlöst av kamraterna i socialdemokraterna och vänsterpartiet. De vill inte sänka skatt.
Även från en alliansutgångspunkt med fokus på jobb och att underlätta människors livspussel är förslaget dåligt.
MP:s reform skulle enligt förslaget ske i två steg. Först skulle momsen för hushålls- och reparationstjänster mm (dvs bl.a. RUT-tjänster) sänkas. Det kostar enligt MP 2,9 miljarder kr.
Dagens RUT-avdrag är dock betydligt billigare för statskassan - ca 900 milj. kr (enligt Skatteverket) - men har ändå en starkare jobbskapande verkan. Det beror dels på att RUT-avdraget är mera träffsäkert vad gäller att sänka arbetskraftskostnaden, dels att hushållstjänsterna blir väsentligt billigare med RUT-avdraget än med MP:s momssänkning. Sänks momsen på städning från 25 till 12 procent minskar konsumentens pris med maximalt ca 10 procent (hela momssänkningen går ju inte vidare till sänkt pris utan tas om hand av ägaren i form av högre marginal). RUT-avdraget - däremot - halverar arbetskostnaden för hushållstjänster.
Skulle oppositionen vinna valet, RUT-avdraget avskaffas och MP:s förslag hade fått gehör hos de andra oppositionspartierna skulle alltså priset på hushållstjänster öka med ca 80 procent jämfört med dagens RUT-system. Det skulle naturligtvis ge färre jobb, mer svartarbete, större arbetslöshet (bl a hos lågutbildade kvinnor med invandrarbakgrund) och sämre statsfinanser.
Idag beräknas RUT-avdaget ger ca 11 000 personer jobb, motsvarande drygt 7000 heltidstjänster. Många av dessa hotas alltså, även om MP fått gehör för sitt moms-förslag.
I ett andra steg tänker sig MP att momsen på restaurang- och cateringtjänster ska sänkas (kostar statskassan enligt MP ca 9,5 miljarder kronor). MP hävdar utifrån en studie av HUI att det skulle ge mellan 7000 och 19 000 nya jobb. Miljöpartiet tar dock inte hänsyn till de negativa sysselsättningseffekterna på restaurangsektorn av ett annat rödgrönt förslag. Oppositionen vill nämligen fördubbla arbetsgivaravgiften för unga (dvs. <26 år). Det ger ökade kostnader för svenska företag på totalt 9-10 mdr kr/år. En del av denna börda kommer att falla på restaurang- och cateringsektorn, där ungdomar är överrepresenterade. Det skulle kraftigt minska lönsamheten att anställa unga i branschen.
Miljöpartiet verkar vilja ställa jobb i restaurangsektorn mot de jobb som försvinner när oppositionen avskaffar RUT-avdraget. Men det finns ingen anledning att ställa dessa åtgärder mot varandra, eftersom de väsentligen rör olika slags tjänster.
Stänkt restaurang och cateringmoms är ett intressant förslag som står på egna ben och som bl a kan skapa nya jobb. Men dess införande kan inte försvara oppositionens hållning att efter en valseger avskaffa tusentals RUT-jobb i den hushållsnära tjänstesektorn.
Miljöpartiet vill alltjämt avskaffa dagens RUT-avdrag för arbete med hushållsnära tjänster. Istället har MP idag lagt förslag om att införa sänkt moms för RUT-tjänster och för vissa andra tjänster, från dagens 25 procent till 12 procent.
Förslaget sågades omgående och hjärtlöst av kamraterna i socialdemokraterna och vänsterpartiet. De vill inte sänka skatt.
Även från en alliansutgångspunkt med fokus på jobb och att underlätta människors livspussel är förslaget dåligt.
MP:s reform skulle enligt förslaget ske i två steg. Först skulle momsen för hushålls- och reparationstjänster mm (dvs bl.a. RUT-tjänster) sänkas. Det kostar enligt MP 2,9 miljarder kr.
Dagens RUT-avdrag är dock betydligt billigare för statskassan - ca 900 milj. kr (enligt Skatteverket) - men har ändå en starkare jobbskapande verkan. Det beror dels på att RUT-avdraget är mera träffsäkert vad gäller att sänka arbetskraftskostnaden, dels att hushållstjänsterna blir väsentligt billigare med RUT-avdraget än med MP:s momssänkning. Sänks momsen på städning från 25 till 12 procent minskar konsumentens pris med maximalt ca 10 procent (hela momssänkningen går ju inte vidare till sänkt pris utan tas om hand av ägaren i form av högre marginal). RUT-avdraget - däremot - halverar arbetskostnaden för hushållstjänster.
Skulle oppositionen vinna valet, RUT-avdraget avskaffas och MP:s förslag hade fått gehör hos de andra oppositionspartierna skulle alltså priset på hushållstjänster öka med ca 80 procent jämfört med dagens RUT-system. Det skulle naturligtvis ge färre jobb, mer svartarbete, större arbetslöshet (bl a hos lågutbildade kvinnor med invandrarbakgrund) och sämre statsfinanser.
Idag beräknas RUT-avdaget ger ca 11 000 personer jobb, motsvarande drygt 7000 heltidstjänster. Många av dessa hotas alltså, även om MP fått gehör för sitt moms-förslag.
I ett andra steg tänker sig MP att momsen på restaurang- och cateringtjänster ska sänkas (kostar statskassan enligt MP ca 9,5 miljarder kronor). MP hävdar utifrån en studie av HUI att det skulle ge mellan 7000 och 19 000 nya jobb. Miljöpartiet tar dock inte hänsyn till de negativa sysselsättningseffekterna på restaurangsektorn av ett annat rödgrönt förslag. Oppositionen vill nämligen fördubbla arbetsgivaravgiften för unga (dvs. <26 år). Det ger ökade kostnader för svenska företag på totalt 9-10 mdr kr/år. En del av denna börda kommer att falla på restaurang- och cateringsektorn, där ungdomar är överrepresenterade. Det skulle kraftigt minska lönsamheten att anställa unga i branschen.
Miljöpartiet verkar vilja ställa jobb i restaurangsektorn mot de jobb som försvinner när oppositionen avskaffar RUT-avdraget. Men det finns ingen anledning att ställa dessa åtgärder mot varandra, eftersom de väsentligen rör olika slags tjänster.
Stänkt restaurang och cateringmoms är ett intressant förslag som står på egna ben och som bl a kan skapa nya jobb. Men dess införande kan inte försvara oppositionens hållning att efter en valseger avskaffa tusentals RUT-jobb i den hushållsnära tjänstesektorn.
Minskningen av arbetslösheten Alliansens bästa valarbetare.
Regeringens politik med fokus på arbete fungerar. Efter krisen kommer nu allt snabbare fler i arbete. Allt färre är arbetslösa. Sverige utsattes för en tuffare internationell ekonomisk chock 2008 än de flesta andra i-länder. Icke desto mindre är återhämtningen på svensk arbetsmarknad nu både stark, stabil och tydlig sedan flera kvartal tillbaka, jämfört med andra EU-länder.
Allt detta enligt Statistiska Centralbyråns arbetskraftundersökning (AKU) för juni 2010 , som publicerats idag.
Arbetslösheten faller nu snabbare än tidigare och takten i förbättringen accelererar. Från april till maj och till juni månad föll arbetslösheten från 9,0 procent till 8,7 och nu till 8,1 procent (säsongrensat). Statistiken visar både en uppgång både i antalet sysselsatta och en nedgång av antalet arbetslösa, och både jämfört med för ett år sedan, och jämfört med maj 2010.
Allt fler personer deltar i arbetslivet på arbetsmarknaden. Arbetskraftsdeltagandet var 7000 fler i juni 2010 jämfört med maj månad, och 40 000 fler jämfört med för ett år sedan. Antalet sjukanmälda som stod utanför arbetsmarknaden minskar också. I juni 2010 var hela 62 000 färre personer sjukanmälda jämfört med juni 2009, och av den anledningen var registrerade som varande utanför arbetsmarknaden.
Uppgången i antal sysselsatta är 50 000 personer jämfört med juni 2009. Uppgången gäller över hela fältet: män, kvinnor och ungdomar.
Arbetslinjen fungerar. Alliansen vill fortsätta med jobbinriktningen av den ekonomiska politiken. Inga experiment med återgång till den gamla politiken som oppositionen förespråkar!
Allt detta enligt Statistiska Centralbyråns arbetskraftundersökning (AKU) för juni 2010 , som publicerats idag.
Arbetslösheten faller nu snabbare än tidigare och takten i förbättringen accelererar. Från april till maj och till juni månad föll arbetslösheten från 9,0 procent till 8,7 och nu till 8,1 procent (säsongrensat). Statistiken visar både en uppgång både i antalet sysselsatta och en nedgång av antalet arbetslösa, och både jämfört med för ett år sedan, och jämfört med maj 2010.
Allt fler personer deltar i arbetslivet på arbetsmarknaden. Arbetskraftsdeltagandet var 7000 fler i juni 2010 jämfört med maj månad, och 40 000 fler jämfört med för ett år sedan. Antalet sjukanmälda som stod utanför arbetsmarknaden minskar också. I juni 2010 var hela 62 000 färre personer sjukanmälda jämfört med juni 2009, och av den anledningen var registrerade som varande utanför arbetsmarknaden.
Uppgången i antal sysselsatta är 50 000 personer jämfört med juni 2009. Uppgången gäller över hela fältet: män, kvinnor och ungdomar.
Arbetslinjen fungerar. Alliansen vill fortsätta med jobbinriktningen av den ekonomiska politiken. Inga experiment med återgång till den gamla politiken som oppositionen förespråkar!
måndag 2 augusti 2010
Vattenfall, elpriser, ägarbreddning och Norrland.
Centerledaren Maud Olofsson publicerade den 1 augusti en DN-artikel om centerns syn på ägandet av Vattenfall och energisatsningar .
Folkpartiet välkomnar en breddning av ägandet av Vattenfall. Vårt syfte med ägarbreddning är att säkra ett mindre politiskt styrt ägande i Vattenfall, och starkt fokus på långsiktighet och effektivitet i företaget. Det gynnar både skattebetalarna och företagets skötsel. Om koncernen skulle bli en lekplats för politiska passioner förlorar det snabbt i värde. En stor koncern som Vattenfall måste vara styrbar. Den viktiga egenskapen uppnår man genom att ha en klar inriktning på långsiktig lönsamhet. Kostnadsjakt och krav på effektivitet ska genomsyra företaget på alla nivåer. Alternativet blir ineffektivitet (dvs slöseri med skattemedel), och företagsekonomiskt sönderfall.
Företaget lider nu av vara i den politiska hetluften och att vara föremål för olika förslag om uttaxering av extra vinst för visst politiska ändamål - som oppositionen planerar för - eller - som Centern vill - försäljning av en minoritetspost, också för ett politiskt ändamål.
Oppositionen slirar på formuleringarna och förefaller insinuera att Olofsson vill sälja hela Vattenfall. Så är det inte. Som jag uppfattat förslaget vill Centern sälja aktier i Vattenfall för 10 mdr kr. Det kan jämföras med nettoresultatet för Vattenfall år 2009 som var drygt 13 mdr kr, och utdelningen till staten som var 5,2 mdr kr. "Totala tillgångarna" i företaget var ca 600 mdr kr (2009).
Thomas Östros (S) gjorde den vårdslösa kommentaren till Olofssons förslag om ägarbreddning att det skulle höja elpriserna. Varifrån har Östros fått tron att det är ägaren som sätter priset? Hans ekonomiska utbildning framstår som alltmer bortglömd: På ingen marknad, utom monopol, sätter ägaren/företaget själv priset. Östros har inte koll på att elmarknaden i Norden är en marknad där producenters utbud möter konsumenters efterfrågan och resultatet blir ett marknadsbestämt elpris.
Östros är kommentar är misslyckad även på ett annat sätt eftersom det verkliga hotet om höjda elpriser dels kommer från oppositionens löfte att avveckla närmare hälften av landets elproduktion, dvs. kärnkraften, dels oppositionens löften om ännu mer stöd (subvention) genom högre elpriser till producenter av förnybar energi. Oppositionens planer på tuffare tvång inom det s.k. certifikatsystemet för förnybar energi innebär nämligen en klockren utfästelse om högre elpriser.
***
Ett återkommande tema i näringslivs- och energidebatten är frågan om riskvilligt kapital och lån till riskfyllda investeringar.
Oberoende av ränteläge förs alltid fram krav på billigare lån. Om en ansökan om lån inte kan klara ett projekt till dagens låga räntor kan det kanske bero på annat än njugghet hos långivarna, eller hur?
Mera knepig är frågan om tillgång på ägar-/riskkapital. Både Olofsson och Östros menar att det saknas riskvilligt kapital. Det faktum att påtryckningsgrupper och akademier hävdar detta räcker dock inte som bevis. Självklart vill de och deras uppdragsgivare, banker, m fl att staten - dvs skattebetalarna - skall ta risker som de själva inte vill eller kan ta.
Utgångspunkten bör istället vara att goda och lönsamma projekt i allmänhet finner riskkapital eftersom riskkapitalister och motsvarande placerare har ett behov av att hitta goda placeringar för det kapital de är satta att förvalta.
Vill man förbättra riskkapitalförsörjningen och skapa en bättre mylla för entreprenörer, uppfinnare, nyföretagande, osv. bör man inte återinföra förmögenhetsskatt, som oppositionens planerar. Man kan sänka skatten på kapital, eller införa riskkapitalavdrag, eller gynna överbryggning mellan forskning vid universiteten och näringsliv. Alltså: generella åtgärder.
Ytterligare subventioner och andra bidrag till olika slags förnybar energi utöver de som redan finns vill folkpartiet inte stödja.Vi har i Sverige redan ceritifikatsystemet för förnybar energi och en del andra former av stöd. Det räcker mer än väl. Folkpartiet vill inte ha skärpning av certifikatsystemet som skulle ytterligare höja elpriserna.
Det stora och överhängande hotet om ökade utsläpp av klimatgaser kommer från oppositionens hot om nedlagd kärnkraft som man inför hotet om nedlagd produktion och avskedanden, och pressande elprishöjningar tvingas ersätta med import av fossilbaserade bränslen. Hotet kommer inte från någon brist på subventioner till förnybar el.
El är bra, och vi ska använda mer koldioxidfri el, till bl. a elbilar.
***
Olofsson vill ta av intäkterna hos Vattenfall till Norrlands inland. Frågan är inte alls ny och generationer av socialdemokratiska och borgerliga regeringar har motsatt sig förslag om öronmärkning av intäkter från Vattenfall för Norrland.
Man bör tänka på den politiska konsekvensen och logiken: Det vore framför allt Norrland som skulle förlora på att man i svensk inrikespolitik ställer Norrland mot övriga Sverige. Den uppenbara risken för Norrland är att om Norrland ska ha företräde till vissa intäkter från naturtillgångar i Norrland, så kommer kraven som brev på posten att Norrland också ska ha ta större ansvar för utgifter specifika för Norrland - som regionalpolitik, infrastruktur, etc. Att introducera en ny inriktning i svensk politik på regional kostnads/intäktsanalys vore olycklig och mycket riskfyllt för Norrland.
P.S.
Igår publicerades inte bara Maud Olofssons artikel om Vattenfall. Då upphörde även avvecklingslagen att gälla, dvs. den lag som föreskrev att kärnkraften i Sverige skulle avvecklas. Det var ett av de kloka energipolitiska beslut som riksdagen tog den 17 juni 2010.
Folkpartiet välkomnar en breddning av ägandet av Vattenfall. Vårt syfte med ägarbreddning är att säkra ett mindre politiskt styrt ägande i Vattenfall, och starkt fokus på långsiktighet och effektivitet i företaget. Det gynnar både skattebetalarna och företagets skötsel. Om koncernen skulle bli en lekplats för politiska passioner förlorar det snabbt i värde. En stor koncern som Vattenfall måste vara styrbar. Den viktiga egenskapen uppnår man genom att ha en klar inriktning på långsiktig lönsamhet. Kostnadsjakt och krav på effektivitet ska genomsyra företaget på alla nivåer. Alternativet blir ineffektivitet (dvs slöseri med skattemedel), och företagsekonomiskt sönderfall.
Företaget lider nu av vara i den politiska hetluften och att vara föremål för olika förslag om uttaxering av extra vinst för visst politiska ändamål - som oppositionen planerar för - eller - som Centern vill - försäljning av en minoritetspost, också för ett politiskt ändamål.
Oppositionen slirar på formuleringarna och förefaller insinuera att Olofsson vill sälja hela Vattenfall. Så är det inte. Som jag uppfattat förslaget vill Centern sälja aktier i Vattenfall för 10 mdr kr. Det kan jämföras med nettoresultatet för Vattenfall år 2009 som var drygt 13 mdr kr, och utdelningen till staten som var 5,2 mdr kr. "Totala tillgångarna" i företaget var ca 600 mdr kr (2009).
Thomas Östros (S) gjorde den vårdslösa kommentaren till Olofssons förslag om ägarbreddning att det skulle höja elpriserna. Varifrån har Östros fått tron att det är ägaren som sätter priset? Hans ekonomiska utbildning framstår som alltmer bortglömd: På ingen marknad, utom monopol, sätter ägaren/företaget själv priset. Östros har inte koll på att elmarknaden i Norden är en marknad där producenters utbud möter konsumenters efterfrågan och resultatet blir ett marknadsbestämt elpris.
Östros är kommentar är misslyckad även på ett annat sätt eftersom det verkliga hotet om höjda elpriser dels kommer från oppositionens löfte att avveckla närmare hälften av landets elproduktion, dvs. kärnkraften, dels oppositionens löften om ännu mer stöd (subvention) genom högre elpriser till producenter av förnybar energi. Oppositionens planer på tuffare tvång inom det s.k. certifikatsystemet för förnybar energi innebär nämligen en klockren utfästelse om högre elpriser.
***
Ett återkommande tema i näringslivs- och energidebatten är frågan om riskvilligt kapital och lån till riskfyllda investeringar.
Oberoende av ränteläge förs alltid fram krav på billigare lån. Om en ansökan om lån inte kan klara ett projekt till dagens låga räntor kan det kanske bero på annat än njugghet hos långivarna, eller hur?
Mera knepig är frågan om tillgång på ägar-/riskkapital. Både Olofsson och Östros menar att det saknas riskvilligt kapital. Det faktum att påtryckningsgrupper och akademier hävdar detta räcker dock inte som bevis. Självklart vill de och deras uppdragsgivare, banker, m fl att staten - dvs skattebetalarna - skall ta risker som de själva inte vill eller kan ta.
Utgångspunkten bör istället vara att goda och lönsamma projekt i allmänhet finner riskkapital eftersom riskkapitalister och motsvarande placerare har ett behov av att hitta goda placeringar för det kapital de är satta att förvalta.
Vill man förbättra riskkapitalförsörjningen och skapa en bättre mylla för entreprenörer, uppfinnare, nyföretagande, osv. bör man inte återinföra förmögenhetsskatt, som oppositionens planerar. Man kan sänka skatten på kapital, eller införa riskkapitalavdrag, eller gynna överbryggning mellan forskning vid universiteten och näringsliv. Alltså: generella åtgärder.
Ytterligare subventioner och andra bidrag till olika slags förnybar energi utöver de som redan finns vill folkpartiet inte stödja.Vi har i Sverige redan ceritifikatsystemet för förnybar energi och en del andra former av stöd. Det räcker mer än väl. Folkpartiet vill inte ha skärpning av certifikatsystemet som skulle ytterligare höja elpriserna.
Det stora och överhängande hotet om ökade utsläpp av klimatgaser kommer från oppositionens hot om nedlagd kärnkraft som man inför hotet om nedlagd produktion och avskedanden, och pressande elprishöjningar tvingas ersätta med import av fossilbaserade bränslen. Hotet kommer inte från någon brist på subventioner till förnybar el.
El är bra, och vi ska använda mer koldioxidfri el, till bl. a elbilar.
***
Olofsson vill ta av intäkterna hos Vattenfall till Norrlands inland. Frågan är inte alls ny och generationer av socialdemokratiska och borgerliga regeringar har motsatt sig förslag om öronmärkning av intäkter från Vattenfall för Norrland.
Man bör tänka på den politiska konsekvensen och logiken: Det vore framför allt Norrland som skulle förlora på att man i svensk inrikespolitik ställer Norrland mot övriga Sverige. Den uppenbara risken för Norrland är att om Norrland ska ha företräde till vissa intäkter från naturtillgångar i Norrland, så kommer kraven som brev på posten att Norrland också ska ha ta större ansvar för utgifter specifika för Norrland - som regionalpolitik, infrastruktur, etc. Att introducera en ny inriktning i svensk politik på regional kostnads/intäktsanalys vore olycklig och mycket riskfyllt för Norrland.
P.S.
Igår publicerades inte bara Maud Olofssons artikel om Vattenfall. Då upphörde även avvecklingslagen att gälla, dvs. den lag som föreskrev att kärnkraften i Sverige skulle avvecklas. Det var ett av de kloka energipolitiska beslut som riksdagen tog den 17 juni 2010.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
